Lördagstv

Lördageftermiddagar i ett hushåll där det bor en TV erbjuder ett oväntat rikt utbud. Från Agenda via Vetenskapens Värld har jag nu hamnat hos Jessica Gedin i Babel, och har därefter K-special om Google och det litterära världsarvet att se fram mot. Agenda och K-special är nya för mig, och jag njuter fullt ut av den fantastiska möjligheten det innebär att får del av alla dessa berättelser, tankegångar och perspektiv så enkelt.

Ja, jo, det är klart jag befinner mig i det nyförälskade stadiet, sinom tid kommer den storögda fascinationen ersättas av vardagens självklarhet, därför skriver jag ner det här så att jag ger mig själv en chans att faktiskt minnas hur jag såg det.

Det sänds mycket ointressant, mycket tycks handla om att fylla ut tiden och locka tittaren att sitta kvar till nästa reklampaus. Det tycks finnas vissa standardkoncept som upprepas med små variationer, precis som i andra delar av världen. Och precis som i andra delar av världen finns där intressanta, spännande, vackra, stimulerande, utmanande platser att upptäcka och utforska.

Idolbild

Löne-agenda

Även jag lyssnar givetvis till debatten i Agenda mellan ordförande i LR, Metta Fjelkner och SKLs representant Ingela Gardner Sundström. Fjelkner förklarar pedagogiskt varför det faktiskt är så att lärarlönerna måste höjas, och att det faktiskt är så att högstadielärare och gymnasielärare haft usel löneutveckling, sämre än de flesta andra tjänstemän. Gardner Sundström himlar teatraliskt med ögonen och säger inte just något trots att hon använder en hel del ord. Fjelkner förklarar en gång till. Gardner Sundström himlar med ögonen igen och valsar ut i en vindlande svängom om att jo kanske och ja det är ju en tanke man kan tänka och så kan man ju säga men… och får en tillsägelse av programledaren när hon försöker byta ämne. Gardner Sundström himlar vidare medan Fjelkner berättar hur hon dagligdags möts av önskemål från medlemmar på att LR bör jobba för ett återförstatligande av skolan.

Och ungefär där börjar jag fundera. Dvs jag började redan igår när programmet gick på TV, och jag började en gång till ikväll när jag såg det igen – högstadiet och gymnasieskolan borde vara en statlig angelägenhet, inte några lokala kommunala historier. Det är det enda rimliga, och att döma av Gardner Sundströms insats kan det vara den enda möjligheten att faktiskt på lång sikt bedriva högkvalitativ utbildning på pre-universitetsnivå, över hela landet.

Max Entin såg också Agenda.