Idol är över

Mitt projekt denna höst var att se IDOL, varje fredag, i direktsändning på TV. Det har jag gjort, och dessutom fick jag glädjen att se min favorit Amanda Fondell stå som vinnare, söt som en Lucia i förtjusande klänningar, med änglahår och stjärnögon.

Det gör mig glad, hon är en förtjusande ung kvinna med en fascinerande röst och jag önskar henne all lycka i sin framtida karriär!

.

.

För min egen personliga del är jag glad att jag genomförde projektet. Det har gett mig mycket, på många nivåer. Det har varit roligt och intressant att följa, både själva programmet och mediacirkusen kring det. Att kunna diskutera detaljer i programmet och veta i vilket sammanhang dessa detaljer hör hemma, att följa den dramaturgiska uppbyggnaden i programmet, se uppmärksamheten kring juryn, se hur deras roller blivit allt tydligare under hösten. Det har varit ett nöje att se de unga artistaspiranterna utvecklas, prova nya roller och vidga sina vyer, växa av juryns feedback och, gissar jag, av den coaching de fått bakom scenen.

Jag är också glad att det är över. Trots att jag lärt mig mycket ser jag fram mot att få tillbaka mina tidlösa fredagskvällar!

.

Annonser

#IDOL2011

Så står vi då äntligen här – det är finaldags i Globen, bara två artistaspiranter är kvar i tävlingen och ikväll avgörs det vem av dem som får ge ut vinnarlåten, som går till historieböckerna som den siste (kanske) svenske IDOL-vinnaren. Jag tror, lite hädiskt, att det inte spelar så stor roll vem av de två som faktiskt vinner i slutändan. Jag tror även den som kommer tvåa kommer klara sig fint, men kanske får den som vinner mer stöd och stöttning bakom kulisserna?

De kommer att framföra tre låtar ikväll – en låt de valt själva, en låt publiken röstat fram bland de låtar de gjort tidigare i programmet (jag erkänner frankt att jag kapitalt missade detta moment!) och så Vinnarlåten då.

Amanda har valt en låt av Blur med den innovativa titeln Song 2:

.

.

och publiken har valt Made of av (eller kanske av någon annan, men minst ursprungligen framförd av) Nause åt henne:

.

.

Vi bänkar oss framför TVn, och vid Twitter, klockan 20.00. Ni hänger med, väl?

#IDOL2011 – reflektioner

I morgon är det dags för Den Stora Finalen i Globen! Tänk, bloggens favorit Amanda är en av de två som kommer att stå där, hurra!

Det har varit en intressant resa, fylld av upplevelser. Som detta med favoriter. Amanda fångade mig genast, första gången jag hörde henne sjunga, till skillnad från Molly där jag först efter ett par avsnitt insåg att jag ju faktiskt höll på henne.  Jag har upplevt känslan av att min favorit ”hänger löst” men får vara kvar, och att min favorit åker ut. Inte fullt ut lika passionerat som de unga fansen, men medelålderns stillsammare reaktioner ger mig ändå en aning. Det har varit givande!

Jag har gått igenom olika stadier – förvåning över hur mycket planering det faktiskt kräver att se ett program regelbundet, frustration över att behöva anpassa mina fredagar efter TVs schema till en rutin där det inte längre är särskilt bökigt, utan går mer av sig själv. Men jag ska vara ärlig mot er – det ska bli skönt att ”få tillbaka” mina fredagar, och med gott samvete kunna återgå till att se de program jag vill se i efterhand, på playkanalerna, på tider som passar mig.

Det har varit ett projekt fyllt av glädje – jag är glad att jag gav mig in i det, jag känner mig berikad av upplevelsen. Och nu är jag glad att det nästan är över, jag känner mig befriad av vetskapen.

#idol2011

Redan torsdag igen! Vart tar tiden vägen?

Detta är den nästa sista veckan i årets IDOL-produktion. Rykten antyder att det kan vara den näst sista veckan i svenska IDOLs historia. Det visar sig, men nästa veckan når de äntligen fram till Globen, två av de kvarvarande tre artistaspiranterna.

Denna vecka är det juryn som valt vilka låtar som skall framföras, två till varje ung sångare. En låt som ska passa dem extra väl, en låt som skall vara en utmaning.

Amanda Fondell har fått två fantastiska låtar. Dels Björks totalcharmiga It’s oh So Quite

.

.

Hennes utmaning består av Pinks Raise Your Glass. De är inte helt enkel, jag har hört många falla platt på magen när de gett sig på Pinks sånger, men lyckas hon kan det bli formidabelt.

.

.

Den kan bli en spännande afton i morgon.

Bara 4 kvar

I morgon är det dags igen. Jag börjar känna mig som en smått rutinerad IDOL-tittare som utan större möda planerar så att det blir utrymme för programmet på fredagkvällen, men jag måste vara ärlig mot er, kära läsare, jag ser fram mot att slippa den planeringen! Att kunna luffa omkring utan en tid att passa, utan att behöva hålla ett öga på klockan på fredagkväll ger bättre avkoppling efter veckans skoldagar.

Jag ångrar inte att jag gav mig in i projektet, tvärtom. Det har varit, och är fortfarande, givande och har öppnat helt nya perspektiv för mig. Även musikaliskt, jag har upptäckt nya artister och påmints om artister och låtar jag glömt att jag kände till.

I morgon skall de unga artistaspiranterna framföra två låtar igen. En som de dedikerar till en anhörig, en som de dedikerar till fansen. Ett trevligt upplägg som nog kan ge dynamik i programmet.

Amanda Fondell har valt en av mina favoritlåtar, Cyndi Laupers True Colors:

.

.

Jag ser fram mot att höra hennes version. Hon har också valt en låt av en av de artister här i världen jag har genuint svårt för. Det är sannolikt såväl första som sista gången han förekommer i denna blogg:

.

.

Det ska bli intressant att se vad jag tycker om låten när jag slipper höra honom framföra den.

Molly Pettersson Hammar har också hittat en av mina favoritartister, Alicia Keys, och väljer att framföra hennes If I Ain’t Got You:

.

.

Hennes andra låtval är ett sådant som presenterar mig för en artist jag aldrig tidigare hört talas om:

.

.

Intressant låt, och härlig röst på artisten. Jag ser fram mot att höra Mollys version av den!

Ojojojojojojoj

Jag skrev tidigare att det händer saker och ting i varje avsnitt av IDOL nu. Nu har jag provat hur det känns när en av favoriterna hänger löst också.

Det var… hmmm… väldigt spännande.

Kan man säga.

Jisses!

Jag är nog för gammal för sådana här program, tror jag.

 

Nu händer det saker i #IDOL

Det är torsdag – igen!

Går inte veckorna i ett rasande tempo nu för tiden? Det är torsdag igen, trots att det känns som det var igår vi senast såg IDOL på TV. Det händer saker och ting varenda vecka nu, tycks det, när vi börjar närma oss finalen. Förra veckan påbörjade de unga artistaspiranterna sin turné, och denna vecka kommer de att sjunga två låtar var. Jag förstår att det till stor del handlar om att fylla programtiden, men det känns ändå som att ett upplägg med två låtar ger ungdomarna dels mer utrymme att visa upp flera sidor av sitt spirande artisteri, dels en chans till om det skulle vara så att de tappar bort texten eller råkar halka ur tonarten eller så.

Temat för kvällen är lagom luddigt, men så här låter de valda låtarna i originaltappning:

Amanda Fondell har dels valt Piece of my Heart, odödliggjord av Janis Joplin. Jag ser fram mot att höra hur hon gör den, Joplins version är så ikonisk att det är svårt att föreställa sig att den kan göras mer personlig:

.

.

Hon kommer också att framföra Rolling Stones Satisfaction. Ett strålande val, en brilliant låt med kraft och styrka:

.

Molly Pettersson Hammar börjar, om jag förstått låtlistan rätt, med låten Mama Knows Best av Jessie J. För mig är det en helt ny bekantskap, men det är en läcker låt. Jag ser fram mot att höra Mollys tolkning av den:

.

.

Den andra låten hon valt är av ett helt annat slag. Beyoncés Listen är en svulstig Los Angeles-ballad som kräver stabil kontroll över rösten:

.

.

Ett modigt val.