Dokumentationsapp för skolpersonal

Christermagister skriver om dokumentation, och funderar över hur man ska hinna med allt det dokumenterande kommunjuristen kräver:

Det kan tyckas vara ett omöjligt uppdrag och det enda förslaget jag kan komma på är att läraren använder en diktafon för att tala in vad h*n gjort och sagt och att denna sedan lämnas över till en sekreterare som tar hand om den skriftliga dokumentationen.

Det är en god idé, en lärarsekreterare vars jobb det vore att ta hand om den skriftliga dokumentationen, kopiera, skriva ut intyg som behöver skrivas ut, fylla i rekvisitioner, fixa salsbokningar, hålla reda på lärarnas kalendrar så man varken dubbelbokar sig eller eleverna vore inte alls dumt. Jag är inte tillräckligt insatt i sekreterares arbete för att kunna ha någon åsikt om hur många lärare varje sekreterare skulle kunna hantera, men föreställer mig att det rör sig om plural, snarare än singular, och sannolikt är olika på olika skolor.

Men diktafon? Nej, det verkar onödigt klumpigt och gammaldags. I dag, när varje skola med självaktning implementerat eller är på väg att implementera en till en, vore det väl rimligt att tänka sig att varje lärare utrustas med en tjänstetelefon av modernare slag, och att denna förses med en applikation för just dokumentation. Jag återkommer till hur denna app skulle kunna vara utformad om en liten stund. Programmerare, var uppmärksamma!

Samtalet i kommentarsfältet till Christermagisters inlägg om lärarsekreterare kom bland annat att röra dokumentation av incidenter mellan elever där lärare antingen observerat eller gått in och medlat. Jag har tidigare skrivit om hur jag ser på min dokumentation av arbetet som pågår i klassrummet, nu vill jag prata lite om hur jag ser på användandet av dokumentation kring kränkningar och elevinteraktion.

En frekvent återkommande del i berättelser kring mobbning i skolan, det gäller offrens berättelse såväl som mobbarnas och svansens berättelser, är att ‘de vuxna såg bara en liten del av det som pågick’. Det den vuxne uppfattar som en enskild incident, och som löst och avklarad, kan från elevens perspektiv istället vara en del i ett återkommande mönster. Dokumentation är ett kraftfullt verktyg som kan ge oss möjlighet att upptäcka sådana mönster. Det som krävs av oss är två saker – dels att vi faktiskt dokumenterar det som sker, även om det känns tungrott, dels att någon tar och sätter samman det som dokumenterats på ett överskådligt sätt, så att mönstren kan börja träda fram och vi kan få syn på dem.

Här kommer appen in i bilden:

I varje lärares enskilda tjänstetelefon skulle det ligga en färdig mall där läraren raskt kan lägga in den nödvändiga informationen, t ex:

När inträffade incidenten? Var inträffade den? Hur många var inblandade? Vilka var inblandade? Vad hände? Vad observerade läraren själv, och vad fick h*n återberättat? Vem återberättade detta?

Denna information, plus tilläggsinformationen på vems telefon och vid vilket klockslag dokumentationen gjordes, läggs in i ett datorprogram som sätter den i relation till rapporter från andra lärare och vid andra tillfällen. Lämpligen har elevvårdsteamet, skolledningen och lärarna tillgång till programmet och kan ta del av de mönster som framträder.

Själva poängen med dokumentationen skulle med ens bli tydlig för alla – det handlar inte i första hand om att hålla sin egen rygg fri, det handlar om att förbättra sina möjligheter att ge eleverna en så givande skoltid som möjligt.

Så uppfattar jag det hela, hur ser ni på det?