#skolchatt om arbetstid och plats

Det är valår och Almedalsvecka och arbetstid är ett hett ämne. Inte minst i skolbranschen, där förtroendetid och undervisningstid och planeringstid och arbetsplatsförlagd tid och konferenstid är självklara begrepp, medan övertid och komptid ofta ses som mer exotiska.

Rent konkret innebär det för många lärare att det å ena sidan finns en del av arbetstiden arbetsgivaren har förtroende för att läraren faktiskt lägger på arbete, oavsett var läraren eller när läraren väljer att förlägga den. Å andra sidan innebär det en luddig, otydlig gräns mellan vad som är fri tid och arbetstid.

Många tycks uppleva detta som stressande. En del av de som upplever denna stress jobbar som lärare, men inte alla. Många, en andel så stor att det ständigt förvånar mig faktiskt, som upplever detta som stressande jobbar inte alls som lärare. De jobbar inte i skolan alls. I stället tycks det vara åsynen av lärare som sitter där hemma i solen på altanen med en kopp te och några böcker, datorn inom räckhåll  och till synes inte gör just något vettigt alls timmar i sträck, kanske i morgonrock eller mysigt nött kofta och sina oändligt sommarlov, medan de själva är bundna till sin arbetsplats, sitt tjänstefordon, sitt schema och sina fem ynka semesterveckor som inte går att rucka varken hit eller dit med mindre än löneavdrag som stressar.

Samtidigt är det allt fler skolor som går över till semestertjänst, lärares arbetstid begränsas såväl i tid och rum, var och när regleras i avtal, sommarlovet blir arbetstid, arbetsveckor förutsägbart långa, en tydlig gräns mellan fri tid och arbetstid.

På gott och ont.

Om detta pratar vi i kväll i #skolchatt, klockan 20.00 på Twitter. Välkomna!

Annonser

Arbetsplats

Jag busspendlar varje arbetsdag, sammanlagt fyrtiofem minuter i ena riktningen, fyrtiofem i den andra, med ett byte vardera vägen. En av de stora fördelarna med att busspendla gentemot att köra själv är att eftersom det är någon annans uppgift att hålla koll på trafiken, se till att fordonet håller sig på vägen etc kan restiden faktiskt, de flesta dagar, bli arbetstid eller fortbildningstid om man så önskar.

Det är inte så dumt.

Personligt eller privat?

Man brukar prata om skillnaden mellan att vara personlig och att vara privat när det gäller bloggande. Det är ingen skarp gräns men icke desto mindre viktig att tänka över, och det gäller inte bara på nätet. Om jag inte minns helt fel har det gjorts undersökningar som tydligt visar att människor som ges utrymme att göra sina arbetsplatser personliga med fotografier, bilder, kalendrar, krukväxter etc trivs bättre och jobbar effektivare än människor som jobbar på en helt neutral arbetsplats där de inte har utrymme att på något vis markera sin tillhörighet. Men motsatsen gäller också, om jag minns rätt, människor vars arbetskamrater blir alltför privata på sin arbetsplats upplever ofta att detta invaderar deras egen privata sfär och mår sämre. Det kan gälla småsaker, alltför intimt prat om den egna hälsan, alltför mycket skvaller om arbetskamrater, alltför många och privata telefonsamtal inom hörhåll för arbetskamraterna till större saker som möblering och husdjur.

DN skriver idag om hur det blir allt vanligare att människor önskar ta med sin hund till jobbet, 59 % av arbetsgivarna tänker sig att detta kunde bidra till en mer trivsam och social arbetsplats. Och visst är det trevligt med hundar, så länge de är just så trevliga och socialt kompetenta som husse eller matte föreställer sig. Men det finns fler aspekter i detta – artikeln nämner t ex allergier:

Men det är som sagt en arbetsmiljöfråga också, säger Anders Lindell, informatör vid Skånepolisen och själv hundägare.

Är man tillräckligt kreativ kan man finna lösningar och komma runt problem med allergier, till exempel med olika rum och byggnader, säger Klas Nilsson.

Klas Nilsson är kanslichef vid något som kallas Manimalis, en ideell organisation som verkar för att öka kunskapen om husdjurs positiva påverkan på samhället.

Det är inte bara allergier som kan ställa till det, många människor är hundrädda och drar sig för att söka upp ställen där det kan finnas hundar. Hur snälla och gulliga dessa hundar än är. De medför dessutom extra jobb för städpersonalen, de små voffsingarna, och risken finns att man plötsligt befinner sig i en situation där två dominanta hanhundar förväntas harmonisera med varandra inom det mycket begränsade utrymme ett kontor innebär.

Jag är kanske kinkig i detta, men som jag ser det hör husdjur till den privata sfären, och bör lämnas hemma. Hundar lika väl som katter, marsvin, hästar, arapapegojor som kan tala högt och ljudligt och så vidare. Men det är jag, hur ser ni på saken?