Den övervakade skolan

Sökarens skoltankar är ytterligare en som reflekterar över sina intryck av programmet. Hon tar upp den viktiga tidsaspekten och lyfter fram hur det systematiska och genomtänkta arbetssättet faktiskt skapar mer utrymme för goda möten mellan elever och lärare:

Jag blir imponerad över deras systematiska arbete med elever som behöver hjälp på olika sätt. Det är inte bara en schyst lärare som lägger egen tid på att snacka med kidsen. Nej det finns en organisation som gör att de alltid vet vem som ska göra vad och eleverna verkar lita på att det finns vuxna som tar ansvar på skolan. Som reder ut, stöttar och säger ifrån.

Att eleverna litar på att det finns vuxna som tar ansvaret, och att de vuxna kan lita på att organisationen håller, att det finns någon som tar emot och tar hand om eleven som stör i klassrummet, att det finns utarbetade rutiner och man arbetar som ett team, tillsammans och drar i samma riktning skapar lugn och trygghet, även för de mest kaosiga elever. Och inte bara för dem:

Jag blir lycklig av att se alla samtal mellan ungdomarna och de vuxna. Djupa, svåra, allvarliga samtal som får ta tid och plats.

Hon avslutar sitt inlägg med att reflektera över vilken skillnad en Mr Drew (som visserligen pratar lite fort i klippet men säger mycket klokt) och en  lika tydlig organisation kunnat göra i hennes egen vardag.

Gång på gång lyfts tidsbristen i svenska skolor i debatten – man springer och springer från den ena orosflamman till den andra och i slutet av dagen har man inte hunnit med varken sig själv eller det man tycker man borde hunnit med. Elever stressar och stressas av tempot och hur många datorer vi än inför tycks vi aldrig komma i kapp.

Jag funderar efter att ha läst inlägget över om det kanske är en sån konsekvent genomförd och systematiskt genomarbetad struktur där det är tydligt uttalat vad var och en har, respektive inte har, ansvar för som behövs för att frigöra den tid som verkar försvunnit någonstans i systemet?

Arbetsbesparande dokumentation

Väl medveten om att inte alla håller med mig vill jag ändå rekommendera den som står i begrepp att gå ut i läraryrket, vare sig ni precis börjat, snart är färdiga med eller överväger att söka till en lärarhögskola, att lägga krut på att få in en fungerande dokumentationsrutin. Ni kommer att spara så mycket tid och möda att det är nästan löjligt. Oavsett vilken nivå ni kommer att undervisa på.

Hur man gör det rent praktiskt är i mångt och mycket upp till var och en, jag rekommenderar att man provar olika modeller tills man hittar den som känns enkelt och logisk för en själv. För min del är det till stor hjälp att hålla i minnet att syftet med min dokumentation främst är att kommunicera med mig själv i framtiden. Jag kommer att behöva komma ihåg hur det gick förra gången för att kunna se om det går framåt, jag behöver komma ihåg vilka som gjort ett visst moment och vilka som missat det. Jag behöver komma ihåg vad jag pratat om och vad som frågades om, och jag behöver ha någon form av karta över vilken väg vi gått när läsåret är över.

Jag personligen använder kombinationen OpenOffice Calc och Dropbox för syftet. Jag använder en hel del färger, och ett och annat diagram, jag upplever att det ger mig en möjlighet att med en snabb blick få en överblick av läget. Jag gillar möjligheten att addera kommentarer, och hur arken kan bli hur stora som helst utan att prassla eller falla ner på golvet. Dessutom känns det tryggt att ha en kopia i molnet, i fall min dator en dag säger *poff* och skickar upp svarta röksignaler eller jag behöver komma åt dokumentationen från någon annan dator. Andra föredrar att använda papper och pärmar eller gummibandsmappar med eller utan flikar. Ytterligare andra föredrar att använda något av de dokumentationsprogram som erbjuds med många lärplattformar.

Hitta modellen som passar dig, och dokumentera så mycket som möjligt. Det ger dig utrymme och frihet att vara lite tankspridd, att bli sjuk eller att resa bort ett tag.

Det finns sämre alternativ.