Om ekomjölk och oekomjölk

Varje gång jag går förbi mejeridisken så reflekterar jag över hur de olika förpackningarna med en liten trevlig grön text som upplyser om att innehållet är ekologiskt blir allt fler, och av allt fler sorter. Och jag gläds. Men jag reflekterar också, varje gång, över att det tycks mig rimligare med att man i stället märkte ut den mjölk som inte är ekologisk. Det ekologiska borde vara norm, det som bara kallas ‘mjölk’ rätt upp och ner, medan den andra sorten borde märkas upp på lämpligt sätt, allt utifrån vad det nu är som gör att den inte är ekologisk.

Ungefär som ägg, ni vet, där man får veta om hönsen sprätter omkring i det fria, sitter i små burar och trängs eller kanske framlever sitt liv i stora hallar och ändå har det tämligen bra.

Så läser jag plötsligt i DN om hur ett överskott på ekomjölk leder till att den ekologiska mjölken hälls i den andra sortens förpackningar. Och jag tänker på hur osannolikt det är att någon som köper den andra sortens mjölk känner sig lurad vid denna information. Att man faktiskt fått ekologisk mjölk trots att man trodde sig köpa den andra sorten. Och sen tänker jag vidare på att hade det varit åt andra hållet, att det plötsligt kommit fram att det i de förpackningar som markerats som innehållande ekologisk mjölk i själva verket innehållit den andra sorten, då hade köparna sannolikt upplevt sig lite blåsta på konfekten.

Arla är liksom halvvägs på väg mot att ändra märkningen till ett mer logiskt system, är de inte? Bara för övriga leverantörer och övriga varor att hänga på.