Natt och dag

Åskan rullade mäktig fram över världen i dag, blixtar fräste över den svarta himlen, regnet slog ner, vattnet forsade efter gatorna. Timme efter timme, men så ljusnade himlen, molnen skingrades, fåglarna började sjunga och världen återgick till sitt dagliga vardagstillstånd.

Och det slog mig att för några timmar gav det dramatiska vädret oss nästan en känsla av nattens lugn under dagtid.

Inte så dumt.

.

Annonser

Söndagsåska

Det har varit en åskrik sommar, och hösten verkar plocka upp trenden. Det mullrar inte, det smäller. Smällar som får fönstren att skaka, blixtarna fräser ner från molnen och världen hukar tyst i väntan på att det ska dra förbi. Regnet rinner rakt ner som från en vattenkanna, bildar små bäckar längs asfalten och producerar det enda ljud som hörs utifrån utöver åskan och blixtarna.

I åskans spår följer inte befriande svalka och lättnad utan tryckande värme, fuktigt som i ett drivhus, fruktansvärt obehagligt och förvirrande – så här brukar det kännas innan åskväder, inte efter.

Något nalkas, och jag är inte helt säker på att vi kommer att tycka om det.

Kanske är jag bara påverkad av vädret?

.

En folkhögskollärares sommarlov XIV

Jag älskar vanligtvis åskväder, men just det åskväder som passerade igår kväll tog sig friheten att dels slå ut modemet, dels slå ut den närmaste masten för det mobila bredbandet. Det gör mig lite misslynt, och lite stressad eftersom det händer precis lagom till den vecka när jag skulle behövt min uppkoppling dygnet runt.

Så jag har fått besked om att allt är klart för att skapa elevernas konton nu, men jag kan inte se det med egna ögon eftersom det mobila bredbandet haltar fram tills de få upp masten igen (men jag har Bredbandsbolaget som leverantör, och jag vet att de gnor på allt vad de kan) och jag kan inte börja skapa konton heller.

Jag använder tiden till att läsa Short Stories och förbereda dessa för den bonuskurs som plötsligt landade i mitt knä, och inser att om masten tar lång tid att reparera måste jag återgå till konventionell dygnsrytm och åka in till jobbet och jobba istället för att använda de kreativa, svala och, i de flesta fall, tysta nattimmarna.

Morrica observerar väderobservationer

För att gå rakt på sak – det har varit fasligt varmt idag! Klarblå himmel, gigantiskt eldklot, ett mycket litet antal syreatomer per volymenhet luft, fåglarna slokar, lekplatserna tycks vid en flyktig blick helt övergivna eftersom barnen samlas i skuggan under rutschbanan.

Folk klagar. Jag förstår dem, jag klagar också, det är olidligt, det går knappt att tänka, knappt att andas, alla går omkring mer eller mindre småirriterade och fräser och snäser åt varandra.

Det som gör mig lite förbryllad, dock, är att samma människor klagat ungefär lika högljutt när det regnat också. Och när det varit svalt grått uppehållsväder. Och när det varit blåsigt. Och när åskan dundrat fram över landskapet. Man kan få intrycket av att det aldrig är riktigt bra väder.

Kan det vara så att det man egentligen ogillar är själva det faktum att vi har väder, eller att vi inte kan kontrollera det med en egen termostat?

Jag vet inte, jag bara observerar.

Vädret

När jag säger att det är väldigt svenskt att tala om vädret protesterar engelska vänner att det minsann är deras grej som vi snodde med oss när vi var där på 11oo-talet. Det är möjligt, så låt oss vara engelsk-svenska och prata lite om vädret.

Just nu åskar det, låååånga utdragna muller som drar över himlen nästan utan uppehåll, från öster till väster och från väster till öster. Det regnar stillsamt, och temperaturen, som ett tag idag var rent outhärdlig, sjunker sakta ner mot behaglig. Jag njuter av hur huvudvärken, framkallad av det skoningslösa trycket innan åskan brakade loss, lättat och dricker en stillsam kopp kaffe och funderar över sommarvädret.

Eller sommarsolen, snarare. Ozonskicket är tunnare än någonsin, hörde jag på nyheterna och fick sedan veta via Twitter att det varit så hela våren. Jag tänker varken gå in på orsaker eller verkan, utan jag funderar istället över våra vanor, och i vilken utsträckning de kommer att påverkas av klimatförändringen.

Ännu så länge kvittrar väderpresentatörerna förtjusta när de kan presentera soliga dagar med höga temperaturer, och beklagar när de måste berätta om regn, nyheterna visar soliga stränder med barn som bygger sandslott eller äter glass, kisande mot ljuset. Hur länge dröjer det innan vi får en ozonskicksindikator som en naturlig del av väderleksprognoserna, med varningar som visar oss att solen inte bara innebär badväder?

Hur länge dröjer det innan standardlekplatserna skyddas från direkt solljus av finurliga anordningar eller strategisk växtlighet istället för att som idag ligga exponerade för solen hela dagen? Innan solskyddsfaktorkläder blir standard även på våra sommarbarn? Innan sommarjobbare som går ute i solen om dagarna får begränsad arbetstid och risktillägg på lönen?

Jag vet inte, men jag tror det börjar bli dags.

Cancerfonden: Pg: 901986-0, Bg: 901-9514, Org nummer: 802005-3370.

Efter åskan

Vi klarade oss fint igenom åskan. Plötsligt brakade och blixtrade det, kattens päls blev statisk och regnet hällde ner, det mobila bredbandet gick upp och ner (mest ner, retsamt nästan upp och sen ner igen) och sen

.


.

drog det bort. En och annan eftersläntrande blixt lyste upp, det mullrade allt längre bort och luften, som varit så tjock att man kunnat skära den med kniv, klarnade och nätet blev med ens stabilt.

De dramatiska tentaklerna över Europa var borta, ett och annat kvarglömt ensamt åskväder virrade omkring som det letade efter de andra.

Och det är inte över än, säger media. Vi tycks stå på randen till en sommar med mycket väder.

Väder och vind

Jag är usel på det som ibland kallas ”att prata väder och vind”, kallprata. Däremot tycker jag det är intressant att på allvar prata om väder. Att höra någon som kan något om saken berätta varför och hur och hur detta avviker från det normala eller inte alls avviker från det normala fast vi tror det.

Just nu tycks det åska över i princip hela Europa, förutom brittiska öarna. När man tittar på satellitkartor över Europa ser det ut som om något i Sahara skickar ut långa åsktentakler över Europa, tentakler som rör sig och svajar, smeker över Iberiska halvön, undersöker Alperna, breder ut sig över  Frankrike och Tyskland, söker sig fram längs kusten upp över Nederländerna, känner av landet ända bort mot Svarta Havet och sträcker sig efter det avlägsna Skandinavien.

Är det så?

Att det kommer från Sahara och rör sig upp över Europa, menar jag, om än inte fullt så sagoaktigt.

Eller sprider det sig från en central punkt någonstans i Europa efter ett av dessa regelbundna mönster som jag kan för lite om klimatet för att kunna se?

Och hur kommer det sig att vi plötsligt har så väldigt mycket väder här i världen? Det tycks mig som om det liksom är mer numera än det var förr, eller så är det jag som börjar bli gammal.

Jag vet inte, men jag hoppas jag får tillfälle att lära mig rätt som det är.

Under tiden susar svalorna precis utanför fönstret och katten hoppar jämfota av iver vid anblicken medan världen tycks avvakta i väntan på det första mullret.