Svenska lärare – skärp er!

Jag börjar, uppriktigt talat, bli alldeles förbaskat trött på att höra människor berätta om hur de blivit bemötta i skolan när de talat om att de lider av dyslexi, ADHD, Asperger, OCD eller något liknande. Svenska lärare, skärp er. Läs på.

INGEN av dessa diagnoser kräver att man tycker synd om eleven, duttar och daltar med eleven, lindar in den i bomull, gullar med den eller försöker dölja diagnosen, och inte heller att läraren ger eleven någon slags aldrig så välment amatörterapi.

INGEN av dessa diagnoser innebär automatiskt att eleven är ointelligent eller har inlärningssvårigheter.

Samtliga diagnoser kräver att läraren och övrig personal förhåller sig till diagnosen, tar den hänsyn som behövs och ser till att eleven har de hjälpmedel och det stöd eleven behöver. Samtliga diagnoser kräver därtill, inte därefter, att läraren förhåller sig respektfullt till eleven, behandlar den som precis lika kapabel och intelligent som eleven är.

Det behöver sägas.