Men vänta nu lite

Det här med segregation, friskolor, skolval etc ni vet? Jag bekymrar mig lite över den vändning samtalet ofta tar. Föräldrar från ett sammanhang väljer si, föräldrar från ett annat sammanhang väljer så, en kategori elever går här, en annan går där. Stödinsatsbehovet är större i den ena skolan än den andra, vilket går ut över ekonomin, vilket i sin tur leder till att skillnaderna blir än större.

Jo, visst är det så. Det kan man och bör man ha synpunker på.

Men det som bekymrar mig är när jag hör hur ansvaret för detta hamnar på eleverna, och elevernas föräldrar. När utvecklingen beskrivs som konsekvenser av föräldrarnas val eller av elevernas personliga egenskaper och/eller sociokulturella bakgrund, snarare än konsekvenser av politiska och pedagogiska beslut och ställningstaganden.

Pedagogernas förväntningar på eleverna styrs väl av pedagogernas inställning, snarare än eleverna? Skolans ekonomiska förutsättningar beror väl på politikers beslut, inte på föräldrarnas skolval? Det är helt tillåtet för huvudman att tillföra medel utöver det lagstadgade minimumkravet, är det inte?

Hur man än vänder sig så tycks det mig rimligt att pedagogerna har större möjlighet att påverka kvalitén på undervisningen i en skola än vad eleverna har, och därmed bör bära ett större ansvar för resultatet än vad eleverna gör. Men i debatten låter det rätt som det är annorlunda. Vad är det jag missar?

Annonser

Salsa och eld

.

Begreppet salsa kan syfta på mer än en dans. Det är också ett analysverktyg, Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala Sambands Analyser. Det används, enligt hemsidan, för att ”kommuner och skolor få en ny utgångspunkt för diskussion och analys av skolors förutsättningar, processer och resultat”.  I SvD talar Johan Ingarö om hur verktyget används:

De samband som analyseras är bland annat andelen elever med invandrarbakgrund samt föräldrarnas utbildningsnivå. Hög andel invandrare och/eller lågutbildade föräldrar innebär att skolan förväntas prestera sämre.

Enligt SALSA bör cirka 75 procent av landets elever nå upp till godkänt i alla ämnen. I vissa skolor, som invandrartäta Fittjaskolan i Botkyrka, är siffran 36 procent.

Staffan Lund, ansvarig för SALSA-systemet på Skolverket, säger till SR att Fittjaskolan ”får vara nöjd en liten stund och sedan arbeta vidare” om endast 64 procent av eleverna inte når upp till målen.

Det bekymrar mig. Det bekymrar mig att det finns svenska skolor som får vara nöjda om endast 1/3 av eleverna når målen. Och det bekymrar mig ännu mer att man förklarar att orsaken till detta är eleverna, elevernas socioekonomiska förhållanden, deras bakgrund, deras familjers kultur och så vidare. Låge orsaken där är det kört.

Men det finns anledning att fundera över om den verkligen gör det.

Ingarö talar i artikeln varmt om New York-skolan Frederick Douglass Academy, grundad 1991, och dess grundare Lorraine Monroe

Skolans grundläggande princip är mycket enkel: bara för att man växer upp i ett utsatt område, kanske i en trasig familj, behöver man inte vara dömd till ett liv i utanförskap.

Det gäller inte bara i New York. Att man kommer från ett hem utan studietradition, bor i ett område där många är födda utomlands, inte ens att man själv är född utomlands eller har föräldrar födda utomlands eller är av ett visst kön innebär att man är körd. Det innebär inte att man är dummare än andra. Det innebär inte att man har svårare att lära sig. Att man har svårare att förstå matte. Att man är sämre på att analysera, dra slutsatser, tänka eller lära sig.

Att säga att 2/3 av skoleleverna i ett givet område är dummare än andra på grund av att de kommer från detta område och är de människor de är, uppriktigt talat, det är såväl osakligt som ohövligt.

Eleverna är ansvariga för sin egen arbetsinsats, det är allt. De är inte ansvariga för att lära sig själva studieteknik. De är inte ansvariga för nivån på den undervisning de får. De är inte ansvariga för i vilken mån skolan erbjuder möjligheter till läxhjälp, stödundervinsing, extraundervisning. De är inte ansvariga för de förväntningar de förväntas leva upp till.

Men de kommer att göra sitt bästa för att leva upp till dessa.

Det finns gott om berättelser om vilken skillnad det kan göra med en lärare som förväntar sig att eleverna har förmågan att lära sig. Eldsjälar som ger allt för sina elever, som jobbar extra, som tar av sina personliga tillgångar och sin fritid för att lyfta sina elever, ofta på bekostnad av sitt eget privaliv, sin egen hälsa. Den sortens lärare finns även i de skolor som ‘får vara nöjda med att bara 1/3’, det är jag övertygad om, och jag är helt säker på att de gör en enorm skillnad i sina elevers skolvardag. Eldsjälar brinner sällan för att få belöningar, för att få tack eller beundran eller väcka avund eller dåligt samvete hos andra. I de flesta fall brinner de helt enkelt för att de känner att somliga saker måste man göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Men de gör det inte gratis.

Nej, inte så att de får en högre lön än andra lärare, inte så att deras undervisning kostar fasligt mycket mer för skolan. Eldsjälar brinner, och de gör det, precis som i filmerna, ofta på bekostnad av sin egen hälsa och sitt eget privatliv.

Det bekymrar mig också.

.

.

Plura, Gertie och Helena von Schantz skriver klokt om SvDs artikel.