Förstår du? – Nej? – Underbart!

Det finns överallt runtom i klassrum och skolor här i världen elever som sitter och inte alls förstår vad läraren menar eller vill ha sagt. Det finns också de som förstår det mesta men inte allt, eller skulle vilja ha en detalj eller två förtydligad. Det betyder varken att läraren är en klant eller att eleven är av ett sällsynt korkat släkte, det betyder bara att just detta gick inte fram.

Orsaken kan vara en eller flera av ungefär hur många som helst olika orsaker – kanske vände sig läraren mot tavlan i ett kritiskt ögonblick och därför hörde inte eleven, kanske använde läraren en färg på pennan för att skriva på tavlan som eleven har svårt att uppfatta. Kanske sa någon något till eleven och distraherade denne, kanske har inte eleven de förkunskaper som behövs för att förstå det som gåtts igenom. Kanske har eleven huvudvärk, eller läraren är förkyld och svårare än vanligt att förstå. Kanske distraherades eleven av hur klädsam lärarens nya frisyr är, eller kanske satt h*n och funderade ett ögonblick över sitt eget förestående frisörbesök. Kanske råkade eleven drömma sig bort ett ögonblick, eller kanske är det ett extra klurig moment det handlar om. Kanske beror det på något helt annat.

Vad det beror på är inte viktigt i det här sammanhanget. Det som är viktigt är att det händer, varje dag, flera gånger om dagen, i massor med klassrum på ungefär samma gång. Det är helt som det ska i en skola där lärande pågår. Man förstår inte allt första gången man hör det. Somligt förstår man först sjuttonde gången man hör det, eller hundrafjärde, eller åttatusenniohundratolfte gången man hör det, när man fått en massa andra bitar av kartan på plats att sätta det i relation till. Helt som det ska, fullständigt normalt på alla sätt och vis.

Som lärare försöker man försäkra sig om att man uttryckt sig begripligt på mångahanda vis – man frågar, man låter dem öva och pröva själva, man låter dem diskutera och lyssnar på vad de säger, man kanske låter dem skriva prov, man ger dem texter att läsa och fler exempel och repeterar och så vidare. Och rätt som det är kommer man fram till att en elev som nickat och försäkrat att johodå, h*n förstår precis, h*n vet precis vad h*n ska göra och vi pratat om, inga problem i själva verket inte alls förstått, men valt att inte tala om det. Det kan bero på det ena eller det andra, tidigare dåliga erfarenheter, svag självkänsla, kommentarer från andra elever i klassrummet, klasshierarki, blyghet eller något helt annat. Oavsett orsaken är det ett stort bekymmer, framför allt för eleven själv men också för läraren.

Därför händer det ibland att jag utbrister i ett jublande Underbart! när en elev svarar nej när jag frågar om h*n förstått. Ty detta nej är ett stort steg framåt för den som tidigare sagt ja, vare sig h*n förstått eller inte. Plötsligt tar eleven själv ansvar för sitt lärande, plötsligt litar eleven så mycket på läraren att h*n vågar visa sin okunskap, och plötsligt visar eleven för övriga i klassrummet att det är helt ok att kräva en förklaring till om man behöver. Ja, det är mer än helt ok, det är rent av att rekommendera.

Att våga fråga har stor betydelse, och tro mig, lärare gillar att få frågor. En elev som ställer frågor ser, från lärarhåll, nyfiken, intresserad och kunskapssökande ut, och varje gång ett elevansikte skiner upp i det Aha! som visar att bitarna fallit på plats och mönstret blir synligt så tänds en stjärna i lärarens själ.

Det är helt sant. Fråga får ni höra.