Om att ta ut glädjen i förväg

Jag gör det. Det är en av de här vanorna det har tagit mig många år att återerövra, och jag värnar den.

Ja, visst är det så att jag ibland blir rysligt besviken när det visar sig att det jag glatt mig åt inte alls blir av. Statistiskt händer det sannolikt ungefär fem gånger så många gånger som att det faktiskt blir av. Och åtta av tio gånger som det faktiskt blir av blir det inte i närheten av så fantastiskt som jag tänker mig innan.

Så visst blir jag besviken.

Men innan jag blir besviken så får jag glädjen. Varenda gång. Oavsett om det blir av eller inte, om det blir fantastiskt eller inte, så får jag glädjen innan. Jag får pirret, jublet, lyckan det innebär att se fram mot något, att glädja sig åt något.

Kraschlandar gör jag ändå, oavsett om jag tog ut glädjen i förväg eller inte. Ledsen blir jag ändå när jag går in i något med entusiasm och glädje och upptäcker att övriga känner sig ditkommenderade och inte vill. Krossad känner jag mig ändå när jag får veta att det inte alls är så att jag faktiskt sågs som lämpligast. Besviken går jag ändå hem efteråt när det där fantastiska inte alls blev mer än en lång och tråkig kväll utan vare sig nätverkande eller intressanta möten.

Så är det här i livet. För oss alla, titt och tätt. Men för mig är det därutöver så att oavsett om jag får glädja mig åt att det blev av, så vet jag att jag garanterat får vara glad minst en stund, eftersom jag tog ut glädje i förväg.

Värt det!

Tango – because you’re worth it #blogg100 RT=Kärlek

Tango är roligt, tankekrävande, balanserande, lätt men inte enkel, det bygger på kommunikation och samarbete, utvecklar rytmkänslan (och allt som kommer som bonus med den, se senare bloggpost för mer om det), musikaliteten och glädjen. Dessutom är det, när det görs väl, snyggt som bara den. Se här:

Visst är det lockande? I morgon, torsdag den 20/3 klockan 17.30 börjar en nybörjarkurs hos Tangokompaniet i Malmö och det finns fortfarande ett fåtal platser kvar! Inte långt från Värnhemstorget, samma kvarter som Netto, gå bara runt hörnet och följ sedan skyltarna. Hur lätt som helst att hitta, inte ens jag lyckades gå vilse i början.

Detta är dessvärren en smått lokal post, men för er som befinner er utom målområdet – ni är värda att göra er mödan att hitta en möjlighet att lära er tango där ni befinner er.

Jag lovar, ni ångrar er inte!

Sommar och samtal om kärlek

I går var det Liv Strömkvists tur att Sommarprata, och medan jag lyssnade på henne kom jag att hamna i ett samtal om relationer. Om vad som krävs för att få en relation att fungera. Om  känslan av att egenskaper man i andra sammanhang upplever som starka och goda och tillgångar i relationssammanhang snarare är problem, och man borde ändra sig, man borde vara annorlunda, man borde anpassa sig för att få relationen att fungera.

Men fantastiska människa, om det krävs att du anpassar dig så radikalt att du  förändrar dig och trycker ner och vingklipper egenskaper som gör dig till du, som rent av är styrkor och tjänar dig väl i övriga sammanhang, för att relationen skall fungera, är det verkligen en fungerande relation för dig då? Är du alldeles säker på det?

 

Ekvationer

Equal – lika

Nyckeln är balansen, här som i mycket annat.

Lägg till, dra ifrån, dividera, multiplicera, gör vad du vill. Bara du gör samma sak på ena sidan som på andra sidan, så att balansen upprätthålls.

 

Ett par mycket korta rader till dig, unga människa

som mår dåligt, som söker sätt att döva smärtan, som skär dig, som gråter i smyg, som drar dig undan för att skydda din själ, som dignar under de krav och förväntningar samhället vräker över dig.

Du, unga människa, har inget att skämmas för. Du behöver inte dölja något. Du behöver inte skydda vuxenvärlden. Vuxenvärlden ska skydda dig.

Berätta för mamma eller pappa, berätta för lärare, berätta för världen. Om personen du berättar för inte lyssnar och hjälper dig, berätta för en till, och en till, och en till. Det är vårt förbannade ansvar att lyssna, att ta din smärta på våra axlar och lätta din börda. Vi är vuxna. Det är på oss ansvaret för att balansera världen igen vilar.

Du, unga människa, är bra som du är.

*kram*

En teori om allt

Du kan inte förneka den andra personens verklighet. Du kan bara bygga vidare på den.

.

Det finns svensk textremsa till detta talk, klicka på ’15 languages [off]’ i nedre delen av fönstret och välj svenska så kommer den upp.

En viktig skillnad

Det är väldigt mycket antingen eller just nu, och det gäller skoldebatten såväl som andra arenor. Är du inte med oss är du emot oss, slagord anslås, ställningar intas, skyttegravar grävs och allianser formas och bedras. Kanske är det tidsandan, kanske är det djupt mänskligt, kanske är det övergående. Jag hoppas det. Det finns annat som är så mycket viktigare.

I Mats kommentarsfält fick jag anledning att påpeka att den episka kampen i StarWars inte är kampen mellan ont och gott, svart och vitt, mörkt och ljust, utan kampen för balans mellan ytterligheterna. Striden är inte vunnen förrän balansen är återupprättad. I det mörka, onda, kalla, svarta representerat av Darth Vader finns ljus – han är i grund och botten Jediriddare han också. Och i det ljusa, representerat av Luke och Leia, finns mörkret – deras far är självaste Darth Vader.

Striden är inte över förrän Darth Vader besegrar sin egen mentor i mörkret – kejsaren. Först då är balansen återställd och Darth Vader kan inta sin förlorade plats bredvid sin mentor i ljuset – Obi Wan Kenobi.

Endast den som själv vandrat i mörkret kan se ljuset för vad det verkligen är, sa någon vis människa (jag har alldeles glömt vem eller var, påminn mig gärna)

‘