Människor

Just nu är det lite kämpigt att komma ihåg att de allra flesta människor, i de allra flesta områden av världen, är helt vanliga människor. Precis sådana som du och jag – unga och gamla, vackra på många olika sätt, omtänksamma, strävsamma, vardagliga människor som inget hellre vill än att få leva sina liv i en värld där vi kan mötas och skiljas, se oss om, upptäcka nya horisonter och förvalta de vi funnit. Tillsammans med människor vi älskar, med människor vi tycker om eller egentligen inte kan fördra, men har tålamod med och tolererar som de är. För att vi behöver varandra, vi behöver människor, och vi förstår att de behöver oss.

 

På äventyr

Jag ska på äventyr i dag. Till ett litet samhälle jag inte alls känner till, för att besöka en skola jag inte har en aning om var den ligger. Väl där skall jag hitta ett personalrum jag aldrig besökt, och sedan tala med en grupp högstadieungdomar jag aldrig träffat om det här med att kommunicera.

Det löser sig. Det finns nämligen människor på vägen och de allra allra flesta människor är vänliga och hjälpsamma. Vi behöver varandra, vi människor, det är bara tillsammans med människorna omkring oss vi kan bygga ett hållbart samhälle. Det vet ni redan, inte sant? Jag behöver inte påpeka det mer, men det skadar ibland inte att påminna oss om saken.

 

#ADHD och minnet

Här skulle det ligga ett blogginlägg om ett eller annat skolrelaterat. Det skulle haft något att göra med någon aspekt av hur jag gör ett eller annat, och vara en kommentar till något jag pratade med någon om, eventuellt ett svar på en fråga, som jag lovade blogga om.

Tyvärr är det så att en av de mer irriterande aspekterna av #ADHD är att ibland får jag för mig att något är så självklart att jag kommer komma ihåg det, så jag behöver inte skriva ner det.

Ett misstag. Varje gång. Tyvärr glömmer det jag det ibland.

Förlåt.

Fråga igen, snälla du, jag har inte glömt dig, jag har bara glömt att det var just du som frågade om…. eh…. något