Klockan 16.oo i eftermiddag debatterar riksdagen och tar, troligen, beslut om den nya skollagen. Väldigt mycket fokus i den del av debatten som förts i media ligger på betygen och ordningsfrågorna, på förskolan, på lärarutbildningen och på vuxenutbildningen.
Själv känner jag ett pirr i magen, liknande det som det man känner när man närmar sig toppen på bergodalbanan och vet att man ska störta sig ner i djupet på andra sidan. Under de senaste åren har vi nämligen inom vuxenutbildningen sett en radikal förändring i deltagarprofilen. Eleverna är varken dummare eller slöare än de varit tidigare, egentligen, även om det vid ett hastigt ögonkast kan tyckas så. Däremot kommer de betydligt sämre rustade än de gjorde tidigare.
Bristande baskunskaper, obefintlig studierutin och i stort sett ingen studieteknik gör det svårt och tungt för eleverna att planera och genomföra sina studier. Det kräver övning att ta till sig information, att sortera den, att analysera den, sätta den i relation till det man redan vet och det man tar till sig från andra håll och så småningom omvandla den till kunskap.
Det gör mig sorgsen ända in i hjärterötterna att möta människor som gått nio år i svensk grundskola, och ibland flera år på gymnasiet också utan att ha fått lära sig hur man lär sig. Det gör deras väg till kunskap och bildning så mycket tyngre och svårare.
Så i någon mån hoppas jag att den nya skollagen på något magiskt vis ska kunna om inte helt råda bot på detta så åtminstone bidra till att de elever som kommer till vuxenutbildningen om några år rustats bättre av sina tidigare skolor. För om situationen idag ska bestå får vi ta och göra om studiemedelssystemet, både elever och vuxenskolor behöver mer tid på sig om vi ska göra grundskolornas jobb också.
Om några timmar vet vi. Nu passerar vi krönet och rusar ner i djupet.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!