Den doftrika försommaren

Mellan hägg och syren, och en stund därefter, fylls försommarluften med dofter. Blommande träd och blommande buskar är inte bara färger och ögonfägnad.

Det är ett smärre helvete. Jag har haft problem med starkt doftande blommor inomhus i många år, men i år har det eskalerat bortom rimlighetens gräns. Syrenhäckar driver mig halvkvävd över gatan, blåregnet på Södervärn i Malmö höll på att ta en ände med förskräckelse innan käraste syster förstod vad det var jag reagerade på och släpade i väg mig bort till fontänerna i stället.

Och mitt i detta går människor omkring parfymerade och rakvattnade i kläder tvättade med parfymerade tvättmedel och sköljda i parfymerade sköljmedel. Doftbombningen utomhus är förmodligen det som gör mig extra känslig nu, och jag längtar efter regn, höst och ytterkläder som stänger inne människors privata önskan att dofta på ett sätt som tilltalar deras egna näsor.

Jag säger inte alls att vi måste såga ner varenda syren och gräva upp varenda blommande buske, och inte heller att människor ska avstå från att dofta som de trivs med att dofta. Men kanske kan man tänka sig lite för om det är så att man t ex ska ut och åka buss, gå på bio eller restaurang? I begränsade utrymmen kan det blir rätt hög koncentration doftpartiklar per liter luft, och alla mår inte helt väl av detta.

.