Utmanad

Eftersom hon ställde upp på min utmaning accepterar jag den utmaning CrimsonAnna ger mig.

Vad är det bästa med att blogga?

Bloggen är som Dumbledores skål – ett ställe att placera mina tankar på, utanför mitt huvud, så att jag kan betrakta dem utifrån, återvända och se vad jag tänkt och hur jag reagerat. Ibland har jag därtill förmånen att få del av andras reaktioner på mina tankar, när någon väljer att kommentera på ett inlägg. Dessa kommentarer är alltid, utan undantag, mycket uppskattade.

Vad är det som gör min blogg speciell?

Inget alls. Den är inte profilerad, den är inte tematiserad, den är inte strukturerad. Den bara är. Och det är själva poängen med den. Den bara är.

Hur ser min blogg ut om ett år?

Jag vet inte. Ett år är lång tid, mycket hinner hända, såväl politiskt som klimatmässigt och personligt. Dessutom är det min älskade flickvän som sköter designen, inte jag, så där har jag absolut ingen som helst kontroll. Mycket roligare så.

Vilket var mitt bästa inlägg?

Det är inte skrivet ännu. Hoppas jag.

Vilka bloggar/bloggare inspirerar mig?

Äkta paret Amanda Palmer och Neil Gaiman. Deras uppriktiga ton och intensiva, genuina interaktion med läsare och kommentatorer är en ständig källa till inspiration.

Kloka fantastiska medlemmar av det utvidgade kollegiet, som Anne-Marie Körling, Kristina Alexanderson och Anna Kaya inspirerar och vidgar ständigt mitt tänkande.

Politiska, kulturella, personliga, känslofyllda naturkraften Rickard Söderberg inspirerar och utmanar mig ständigt med sin klokskap, sitt engagemang, sin oräddhet och sin kärleksfulla omtanke.

Ett mycket litet urval ur ett stort fält av fantastiska bloggare. Jag kan inte nämna alla, men ni finns i mitt medvetande och jag uppskattar er alla. Utmaningen skickar jag inte vidare, jag nöjer mig med att tacka Crimson för att hon fick mig att reflektera över aspekter jag sällan sätter ord på.

Annonser

En ny kulturblogg har sett dagens ljus

I sitt första inlägg i kulturbloggen I Kulturens Labyrint skriver fröken Jenn om torsdagens besök på Malmö Opera

 

Vi var 44 stycken i gruppen från Hvilan, elever, kursdeltagare och anhöriga, som njöt föreställningen, den vackra salongen och inte minst att välkomnas personligen av föreställningens andre präst och förste väktare, genomgeneröse Rickard Söderberg.

Konsten att åka rulltrappa

Tack vare ett inlägg Crimson Anna skrev för ett tag sedan har jag klivit av och på tunnelbanetåg, och åkt rulltrappor både hit och dit idag, helt utan att bli omkullsprungen eller puffad på det minsta lilla. En guide gör stor skillnad!

Tack!

.

Bakom lucka nummer 7

i Enligt Os trevliga julkalender, där det varje dag presenteras en bloggare, hittar man Morrica. Jag tror det är första gången någonsin jag är en julkalenderlucka, och det känns, kan jag berätta, både högtidligt och roligt.

Bloggutveckling

Det dök helt oförhappandes upp ett önskemål på en jullåt. Bloggen har tidigare provat på att ikläda sig modebloggskostymen, inredningsbloggskostymen och matlagningsbloggskostymen. Skriv-så-spelar-vi-kostymen är ny, men värd att testa:

Jesper, denna är till dig:

.

Tråkigt i skolan

Även pojkar borde få känna glädje inför skolstarten skriver Mats Olsson på Newsmill. I ärlighetens namn kan det hända att det är Newsmills rubrikmakare som står för just den formuleringen, jag vet inte säkert, men den fångar andemeningen i texten hyggligt. Men det som verkligen fångar mitt intresse i texten berör unga människor av alla kön:

Bakom fasaden av nya skolväskor och pennskrin anar de att mönstren från förskoletiden kommer att upprepas i skolan – nu i mer raffinerad form och med högre krav på självreglering. De korta och ibland plågsamt innehållslösa förskolesamlingarna riskerar att ersättas av oändliga lektioner med samma isande brist på engagerande material.

På Mats blogg diskuterar vi denna viktiga aspekt – många elever upplever många långa delar av skolåret som fullständigt urtråkiga, och de väljer olika strategier för att hantera detta. Om jag inte helt missuppfattar saken rör sig våra funderingar i riktning mot att de elever som skapar små lokala kaosfickor där de fördriver tiden med att leva om och går på små bärsärkargångar då och då må vara de som hörs och syns, men att det finns god anledning att vara uppmärksam även på de elever som döljer sin frustration bakom artiga kronprinsessleenden.

Jag hoppas att vi också  kommer att röra oss i riktning mot att fundera kring om det verkligen är en naturlag att en stor andel av lektionerna måste vara stentråkiga. Jag är inte helt säker på den saken.

Med sådana vänner

behöver man inga fiender.

.

.

Skoldebatten tycks på väg in i ett skyttegravskede, man gräver ner sig och försvarar sina positioner, lobbar granater på varandra och tar principavstånd från den falang man absolut inte vill associeras med. Om man råkar uppfatta att denna faktiskt säger något man inte kan låta bli att instämma i är man exceptionellt noga med att framhålla att det rör sig om hönan Halta Lottas blinda syster som av en tursam slump funnit sig ett korn.

Det är inte det mest konstruktiva sättet att föra debatt. Jag hoppas man lyckas släppa prestigen innan det blir slarvsylta av slagfältet.

.