Utmanad

Eftersom hon ställde upp på min utmaning accepterar jag den utmaning CrimsonAnna ger mig.

Vad är det bästa med att blogga?

Bloggen är som Dumbledores skål – ett ställe att placera mina tankar på, utanför mitt huvud, så att jag kan betrakta dem utifrån, återvända och se vad jag tänkt och hur jag reagerat. Ibland har jag därtill förmånen att få del av andras reaktioner på mina tankar, när någon väljer att kommentera på ett inlägg. Dessa kommentarer är alltid, utan undantag, mycket uppskattade.

Vad är det som gör min blogg speciell?

Inget alls. Den är inte profilerad, den är inte tematiserad, den är inte strukturerad. Den bara är. Och det är själva poängen med den. Den bara är.

Hur ser min blogg ut om ett år?

Jag vet inte. Ett år är lång tid, mycket hinner hända, såväl politiskt som klimatmässigt och personligt. Dessutom är det min älskade flickvän som sköter designen, inte jag, så där har jag absolut ingen som helst kontroll. Mycket roligare så.

Vilket var mitt bästa inlägg?

Det är inte skrivet ännu. Hoppas jag.

Vilka bloggar/bloggare inspirerar mig?

Äkta paret Amanda Palmer och Neil Gaiman. Deras uppriktiga ton och intensiva, genuina interaktion med läsare och kommentatorer är en ständig källa till inspiration.

Kloka fantastiska medlemmar av det utvidgade kollegiet, som Anne-Marie Körling, Kristina Alexanderson och Anna Kaya inspirerar och vidgar ständigt mitt tänkande.

Politiska, kulturella, personliga, känslofyllda naturkraften Rickard Söderberg inspirerar och utmanar mig ständigt med sin klokskap, sitt engagemang, sin oräddhet och sin kärleksfulla omtanke.

Ett mycket litet urval ur ett stort fält av fantastiska bloggare. Jag kan inte nämna alla, men ni finns i mitt medvetande och jag uppskattar er alla. Utmaningen skickar jag inte vidare, jag nöjer mig med att tacka Crimson för att hon fick mig att reflektera över aspekter jag sällan sätter ord på.

En ny kulturblogg har sett dagens ljus

I sitt första inlägg i kulturbloggen I Kulturens Labyrint skriver fröken Jenn om torsdagens besök på Malmö Opera

 

Vi var 44 stycken i gruppen från Hvilan, elever, kursdeltagare och anhöriga, som njöt föreställningen, den vackra salongen och inte minst att välkomnas personligen av föreställningens andre präst och förste väktare, genomgeneröse Rickard Söderberg.

Konsten att åka rulltrappa

Tack vare ett inlägg Crimson Anna skrev för ett tag sedan har jag klivit av och på tunnelbanetåg, och åkt rulltrappor både hit och dit idag, helt utan att bli omkullsprungen eller puffad på det minsta lilla. En guide gör stor skillnad!

Tack!

.

Bakom lucka nummer 7

i Enligt Os trevliga julkalender, där det varje dag presenteras en bloggare, hittar man Morrica. Jag tror det är första gången någonsin jag är en julkalenderlucka, och det känns, kan jag berätta, både högtidligt och roligt.

Bloggutveckling

Det dök helt oförhappandes upp ett önskemål på en jullåt. Bloggen har tidigare provat på att ikläda sig modebloggskostymen, inredningsbloggskostymen och matlagningsbloggskostymen. Skriv-så-spelar-vi-kostymen är ny, men värd att testa:

Jesper, denna är till dig:

.

Tråkigt i skolan

Även pojkar borde få känna glädje inför skolstarten skriver Mats Olsson på Newsmill. I ärlighetens namn kan det hända att det är Newsmills rubrikmakare som står för just den formuleringen, jag vet inte säkert, men den fångar andemeningen i texten hyggligt. Men det som verkligen fångar mitt intresse i texten berör unga människor av alla kön:

Bakom fasaden av nya skolväskor och pennskrin anar de att mönstren från förskoletiden kommer att upprepas i skolan – nu i mer raffinerad form och med högre krav på självreglering. De korta och ibland plågsamt innehållslösa förskolesamlingarna riskerar att ersättas av oändliga lektioner med samma isande brist på engagerande material.

På Mats blogg diskuterar vi denna viktiga aspekt – många elever upplever många långa delar av skolåret som fullständigt urtråkiga, och de väljer olika strategier för att hantera detta. Om jag inte helt missuppfattar saken rör sig våra funderingar i riktning mot att de elever som skapar små lokala kaosfickor där de fördriver tiden med att leva om och går på små bärsärkargångar då och då må vara de som hörs och syns, men att det finns god anledning att vara uppmärksam även på de elever som döljer sin frustration bakom artiga kronprinsessleenden.

Jag hoppas att vi också  kommer att röra oss i riktning mot att fundera kring om det verkligen är en naturlag att en stor andel av lektionerna måste vara stentråkiga. Jag är inte helt säker på den saken.

Med sådana vänner

behöver man inga fiender.

.

.

Skoldebatten tycks på väg in i ett skyttegravskede, man gräver ner sig och försvarar sina positioner, lobbar granater på varandra och tar principavstånd från den falang man absolut inte vill associeras med. Om man råkar uppfatta att denna faktiskt säger något man inte kan låta bli att instämma i är man exceptionellt noga med att framhålla att det rör sig om hönan Halta Lottas blinda syster som av en tursam slump funnit sig ett korn.

Det är inte det mest konstruktiva sättet att föra debatt. Jag hoppas man lyckas släppa prestigen innan det blir slarvsylta av slagfältet.

.

Skolan i världen

Mats berättar om en spansk nunna som tvingats lämna sitt kloster efter att ha tillbringa alltför mycket tid på Facebook. Trots att syster María Jesús Galán, eller syster Internet som hon också kallades av sina medsystrar, prisades av lokala myndigheter för sitt enträgna arbete med att scanna in gamla sköra och vackra texter och göra dem tillgängliga för allmänheten, och trots att hon försäkrade att hennes hängivelse till tron inte i någon mån minskat blev hennes öppenhet mot omvärlden för mycket för abbedissan och syster Internet fick lämna klostret. Mats reflektion och koppling till situationen i svenska skolan är ytterst rimlig:

Varför kan jag inte låta bli att tänka på alla lärare som trodde att datorn skulle vara ett träningsredskap för att effektivisera skolarbetet, och plötsligt upptäckte att datorn öppnade klassrummet mot världen?

Om det viktiga omvärldsperspektivet skriver Socialliberal också:

Titta utanför Sverige när det gäller skolutveckling. Jag har lärt mig så mycket på mina utlandsresor, både med och utan elever. Det viktigaste  är skolbesöken och samtalen med kollegor och elever.

Perspektivet de lyfter är viktigt – Sverige är en del av världen, och med Internet pratar vi idag lika enkelt med någon i Kuala Lumpur eller Los Angeles som med någon i Säffle eller Boliden, och upptäcker, om vi nu inte visste det sen innan, att människor är sig ganska lika världen över och vi har allt att vinna och inget att förlora på att ta del av erfarenheter från geografiskt avlägsna platser också.

En söndagstanke så god som någon, inte sant?

Awarded

CrimsonAnna har varit vänlig nog att förära mig en award, och motiveringen gör mig alldeles glad:

får den för att hon framför sina åsikter med skärpa men aldrig med påhopp eller trams. Liksom Vattukvinnan ovan så kombinerar hon styrka och mjukheten. Klokskapen kommer fram ur hennes blogg som väldoften från en puttrande gryta.

Wow!

Awards som dessa kommer med uppmaningar – lista tre av mina egenskaper och ge den vidare till tre bloggare som också har attityd.

Tre egenskaper? Ok, jag fuskar lite och frågar omgivningen:

1. Ta-hand-om-ig mamma som går att prata med.

2. Trevlig.

3. Vis.

Jisses, så vackra ord, jag blir helt rörd en gång till! Tur det bara var tre, annars hade jag fått lägga hybris till listan.

Så till nästa steg, jag nominerar:

Helena von Schantz för hennes oförtröttliga kamp för att bygga upp det samhälle hon tror på. Det kostar att stå på barrikaderna, priset kan bli ohyggligt högt, ändå står hon kvar. Det är attityd!

Spaceinvasion håller humöret uppe, jag blir alltid glad av ett besök i hennes blogg. Fantastisk attityd där också.

Sinnesjuk Skaparkraft innehåller ännu så länge ett inlägg, men tro mig, den bloggen är värd att hålla ett öga på! Skribentens attityd kan vända helvetet till hållbarhet, och har en formidabel förmåga att formulera fantastiska fantasier som ligger så nära verkligheten att man inte alltid är säker på var gränsen går.

På cyberturné

Jag har fått äran att gästblogga på folkbildningsnätets Re:flex-blogg, en gång i månaden kommer jag att skriva där. Där är fler som skriver, kom över och kika!