#skolchatt om sociala media

Lärarnas yrkesetiska råd släppte häromdagen ett uttalande om lärare och sociala media, där man dels konstaterar att

Lärares yrkesutövning via sociala medier är en viktig fråga. Ny teknik slår igenom och fler använder sig av digitala kommunikationsvägar. Det är en utveckling som på många sätt underlättar läraryrket men som också ställer krav på nya kompetenser. Rådets utgångspunkt är att lärare bör använda den teknik som kan underlätta arbetet, förbättra undervisningen och utveckla kommunikationen med elever och föräldrar.

dels att

det som sker i sociala medier kan påverka lärarens integritet i förhållande till elever, föräldrar, arbetsgivare, kollegor och allmänhet, men också när det påvekar elevers integritet. Exempelvis ger ibland nätet en känsla av anonymitet och lärare kan därför få veta mer om sina elever än de skulle fått annars.

Ska man vara vän med elever eller inte? Ska man vara vän med kollegor? Med rektor? Och hur öppen och privat kan man kosta på sig att vara på nätet? Behöver man tänka på jobbet när man skriver i sin privata blogg? Hur förhåller man sig till att även de man inte är Facebookvän med rätt som det är kan ta del av det man uppdaterar sin Facebook med? Vilket tonläge väljer man när det plingar till i chatten och en elev frågar om läxan halv elva på kvällen, när man egentligen precis var på väg att logga ut för att gå och lägga sig? Magnus Blixt konstaterar lakoniskt att det rör sig om

en aktuell fråga som ytligt sett kan kännas enkel, men när man funderar djpare blir alltmer komplex.

Precis en sådan fråga som passar att prata om med kloka skolmänniskor från när och fjärran, från olika skolformer och med olika erfarenheter och synsätt.

Låt oss mötas klockan 20.00 ikväll, torsdag, på Twitter under tagen #skolchatt och prata sociala media.

Annonser

#skolchatt på Twitter

I afton klockan 20.00. Ämnet för dagen är bloggen som verktyg för lärande och professionell utveckling.

Alla är välkomna, alla som vill delta i samtalet lika mycket som den som känner sig lite försynt och helst bara vill lyssna. Om du tvekar på tröskeln och inte riktigt vågar dig in i Twitterverse, var inte rädd, du är välkommen! Här finns lite tips och tricks för att komma igång och jag lovar, vi är glada att se dig!

.

Matt Damon om lärare

Klippet där Matt Damon talar om varför lärare är lärare och varför tanken att skolan skulle ha något att vinna på att lärares anställningstrygghet ytterligare försämras är rena dumheterna spinner runt nätet nu, RTas och bloggas om överallt. Nu även hos Morrica:

.

Matt Damon tycks svara spontant (om än lite irriterat) och använder en del ord som kan vara lite svåra, men det han säger är ungefär, raskt sammanfattat (och barmhärtigt utelämnande den synbarligen tämligen korkade och rätt bortgjorda reportern):

Jag jobbar inte hårt [som skådespelare] för att den bristande anställningstryggheten motiverar mig. Jag gör det för att jag vill vara skådespelare. Problemet med dagens utbildningspolitik är att man resonerar överlägset förenklat om en komplicerad situation. Det är som att säga att lärare skulle bli lata om de har anställningstrygghet. Lärare är lärare för att h*n vill undervisa. Varför skulle h*n annars ta den usla lönen, och brutalt långa arbetsdagar och göra det jobbet om man inte älskar det?

Kvinnan i solglasögon intill Damon är hans mamma, Nancy Carlsson-Paige. Hon är lärare.

 

Man blir glad, det blir man

Enligt O är en raring och hon skickar mig Beautiful Blogger. Som hon anar är jag inte odelat positivt inställd till såna häringa kedjebrevshistorier, men jag blir väldigt glad ändå. Tack!

Med denna fantastiska award följer förpliktelser. Först ska jag förtälja sju saker om mig själv.

1. Jag älskar att lära mig saker. Det är min övertygelse att den dagen man slutar lära sig saker är livet över, om man så skulle råka leva femtio år till. Detta är huvudorsaken till att jag är lärare.

2. Mitt kredo är you’re no different to me. Det innebär att i mina ögon är alla människor just människor, alla har skyldigheter och rättigheter och alla, utan undantag, förtjänar att bli sedda som individer.

3. Jag tycker om musik. Väldigt mycket. Min musiksmak upplevs ibland som udda, ibland som störande, ibland som alltför vid för att räknas som smak och ibland, till min glädje, som cool.

4. Jag har ett närminne som är, i allt praktiskt, icke existerande. Därför dokumenterar jag, ständigt och hela tiden. Detta kan upplevas som hotfullt och obehagligt.

5. Jag dricker inte alkohol. Överhuvudtaget. Någonsin, i några sammanhang. Detta kan upplevas som störande.

6. Jag kan inte läsa kroppspråk. Det upplever jag som störande.

7. Jag är utpräglad nattvarelse.

Det var det. Nu vet ni allt om mig.

Nästa uppgift är att länka till och berätta lite om sju vackra bloggar.

Richard Söderberg, tenor, miljökämpe och HBT-kämpe skriver både om vardagen för en operasångare, politik och samhälle. Förutom bloggen finns musik, bilder och annat spännande, givande och intressant att upptäcka på hans sida.

Hardrockchick, this one will be done in English so she’ll be able to understand what I’m saying about her. A beautiful young woman writing a beautiful blog about beautiful music. Her language is a joy to read, her pics so personal you’ll feel you’re getting to know her when you see them. Lovely blog, and I am so happy to be able to send her this award.

Miss JS bloggar på engelska men jag vet från säker källa att hon förstår svenska också. Hon skriver om sitt liv som student på ett av Sveriges äldsta universitet, korta, smått filosofiska betraktelser och just nu många snöbilder. Bildtemat brukar variera med årstiden. En vacker blogg och en bloggskribent som inte anar hur vacker hon själv är.

Lottas blogg Alive and Kicking är sällsynt väldöpt. Hon är en ung småbarnsmamma som pluggar hårt, tar hand om lille W, går på fotboll, deltar i rollerderby och ofta tvingas sakna sin älskade H. En ibland hisnande blogg som ständigt fyller mig med beundran inför denna obändiga vilja.

Metabolism är en blogg med flera skribenter. De berättar om hur det är att inleda sin lärarkarriär, svårigheter de aldrig förutsett och hinder de tagit sig över och förbi, glädje och frustration, stress och förtjusning i yrket. De reflekterar över skoldebatten och skolans plats i samhället, och de är alltid läsvärda.

Bodil Malmstens Finistere passar också ypperligt in i beskrivningen vackra bloggar. Den är en fröjd att följa, hennes vackra språk i samklang med hennes klara blick visar en värld som är lite klarare i färgerna. Och familjen Tejps kamp för ett värdigt liv vill ni inte missa!

Och så Folkhögskolebibliotekens blogg, för att folkbildning är så vackert, bibliotek så viktiga och borde finnas överallt, för alla människor.

Det var uppgifterna – berätta sju saker om sig själv och länka till sju vackra bloggar.