#Bokmässan är över för i år

Bokmässan 2015 är över. Temaland detta år var Ungern, yttrandefrihet var också ett huvudtema och jag vet inte om arrangörerna anat i förväg hur brännande politiskt och humanitärt aktuellt det skulle komma att vara. Jag föreställer mig att bokmässor planeras under lång tid, och teman beslutas långt innan presumtiva besökare vet något, och då var den politiska situationen delvis annan än den är i dag.

Som alltid synes det ha varit mycket att uppleva, många att träffa, många fantastiska seminarier att lyssna på, massor med kultur, kunskap, möten, samtal, luncher, middagar, signeringar, kramar, skratt och allvar.

För min del tycks detta, insåg jag för lite sen, dessutom ha varit den sista Bokmässan. Nej, jag har inte varit där, jag har aldrig varit där, varken i år eller något annat år, men drömmen fanns där tills inga inbjudningar alls kom. Det var ett uppvaknande, och samtidigt på något vis en lättnad. När drömmen slocknat och hoppet falnat går det att oblandat glädjas åt andras glädje över äventyret.

Och tack vare sociala media kan vi som inte är med titta in genom fönstren, se och höra ljusen, festen, människorna, samtalen och glädjas med alla de som är en del av det som gör Bokmässan till vad den är. Ty som alltid, det är inte montrarna, det är inte scenerna, det är inte gångarna eller utställningarna eller ens böckerna. Det är människorna, föreläsarna, besökarna, utställarna, författarna, moderatorerna, intervjuarna, samtalarna, nätverkarna, alla dessa människor som gör festen till en fest.

Och böckerna, de finns där för oss alla.

Bokmässan och Morrica

Ja, vi har ju aldrig riktigt träffats sådär konkret i verkligheten, Bokmässan och jag. Inte handgripligen, som man säger. Jag har aldrig varit där, aldrig sett raderna av spännande montrar på riktigt, aldrig rört mig i det veritabla hav av intellektuella, spännande, fantastiska människor som jag föreställer mig rör sig överallt. Aldrig tagit del av alla de seminarier, föreläsningar, workshops och tweetups som pågår.

Ändå har vi en relation, Bokmässan och jag, och den har pågått i många år nu. En slags ömsesidig (föreställer jag mig, Bokmässan ger små tecken på det ibland) längtan efter att en dag, någon gång i framtiden, då, äntligen….

Jag följer Bokmässan på Twitter, gillar den på Facebook och då och då skickar den mig små trevliga, lockande mail. Vi sträcker ut våra händer mot varandra genom cyberspace, och längtar.

Inte i år men snart, kära distansvän, snart ses vi i verkligheten, du och jag.

Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:

enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går…, Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning ,  *malins bokblogg*,  Dantes Bibliotek,  En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You’re no different to me