Att tipsa om kultur

Vi är många som gläds åt den möjlighet att snubbla på nya oväntade kulturupplevelser tips från andra människor innebär. Ni vet den där boken någon läst och skrivit upp på Personalen Rekommenderar-tavlan, den där filmen som berörde någon så djupt att hen inte kan låta bli att prata om den, utställningen på ett litet udda galleri som knappt hade råd med annonser etc. Nya perspektiv, nya genrer, nya författare, konstnärer och artister vi inte hade någon aning om att de ens existerade dyker upp på vår horisont.

Ibland passerar dock en liten tanke genom mitt huvud, när jag tittar närmare på det som tipsats om, en liten tanke som frågar sig (eller mig, eller oss båda) huruvida tipsaren tipsade om något som gav hen glädje och förtjusning, eller om tipsaren tipsade om något som hen hoppades skulle ge hen lite kulturcred. I synnerhet dansar den omkring, den där lilla odågan till tanke, när jag frågar tipsaren om vad det är som gör verket så underbart och får ett sånt där generellt, svävande svar som antingen brukar innebära att personen i fråga läst Wikipedia-artikeln i ämnet och inte mer, eller att det är ett tag sedan personen läste/såg/hörde verket och inte riktigt minns, men minns känslan.

Men låt inte min snobbiga vanvördighet stoppa er, tipsa mer! Tipsa mig, och tipsa andra. Tipsa alla, vet ja! Jag vet hur mycket jag själv uppskattar det, oavsett varför tipset ges, jag älskar nya perspektiv och nya infallsvinklar på saker och ting, obskyra, smala, subversiva, populärkulturella, lättsamma, högkulturellt kritikerhyllat och allt därtill.

 

Annonser

Vad vi läser i språkhuset

Detta är väggen utanför vårt bibliotek, och arbetsrummet i språkhuset. Väggen mellan biblioteket och mitt klassrum också, om jag får lov att skryta lite. Där hänger denna alldeles nya tavla, så ny att vi knappt hunnit börja använda den ännu. Vi har bett att få den uppsatt av flera orsaker:

Vi vill visa våra kursdeltagare och elever att vi lärare faktiskt rekreationsläser vi också, inte bara uppmanar elever att göra det.


Språkhuslärare läser


Och vi vill dela med oss av boktips lite sådär i förbigående, på ett sätt som inte kräver något av någon, men som bjuder in den som vill till samtal om böcker och läsning, att fråga vad vi tycker om boken, berätta vad hen själv tycker om den eller kanske tipsa om liknande böcker. Vi riktar oss till elever och kursdeltagare, givetvis, och vi riktar oss till varandra.

Vad tror ni, kommer idén att falla i god jord och bära frukt?

Varför just dessa böcker?

Sitter och komponerar en beställning hos Ad-Libris, tror t ex Writing Workshops kan komma till nytta och glädje, och nästan av sig själv, näst intill magiskt trillar ett par andra böcker också ner i kundvagnen. Jag försvarar detta ansvarslösa boktrillande med att jag kommer åka många mil buss i höst och behöver bunkra upp med läsning.

Så klickar jag upp min kundvagn för att se igenom den innan jag forsätter till kassan. Man gör ju så i de flesta webshoppar, fortsätter till kassan eller rent av går till kassan. Språket är avsett att få oss att känna oss hemma och avslappnade, och det är inte så dumt tänkt. Jag klickar alltså upp kundvagnen och blicken fastnar fascinerad på raden ”tips”.

Och jag undrar hur de kom fram till att just dessa fem böcker skulle de tipsa just mig om? Har Adlibris några superfinurliga parametrar som luskar ut att just dessa böcker, som inte påminner jättemycket om någon av de böcker jag köpt genom åren och dessutom är inbundna, skulle jag faktiskt tycka om, och de skulle vidga min horisont och berika min tillvaro? Eller är det så simpelt att de böcker de tipsar om helt enkelt plockas från någon topplista, typ ”gummor läser”? Det vore trist, jag hoppas på parametrarna men beställer ändå inget från tipslistan, mycket på grund av inbundenheten. Jag gillar inte sånt.

Vad tror ni? Topplista eller parametrar?