Ytliga Facebook

Det finns en väldig hajp kring Facebook, men tittar man närmare så är det inte så mycket som händer. Innehållet är ganska trivialt. När man har 250 vänner kan man inte skriva sådant som är initierat och kräver speciella förkunskaper, det är för få som förstår. Man kan inte heller relatera till lördagens fest för den berör kanske bara tio vänner. Då återstår ganska banala ämnen som pizzan jag just åt eller VM-fotbollen, säger Stefana Broadbent.

Broadbent, berättar SvD, är etnolog och har under de senaste tjugo åren ägnat sig åt att forska om människors användande av teknik, de senare åren i synnerhet kommunikationsteknik. Hon konstaterar, som så många andra före henne gjort,  och helt säkert kommer att göra efter henne, att ”oavsett om det gäller fast telefon, mobiltelefon, sms, mejl eller Skype så är det samma 5–10 personer som människor kommunicerar med 80 procent av tiden. Även Facebookanvändare har kontakt främst med de närmaste trots hundratals vänner på listan”

Har hon rätt när hon hävdar att Facebook bara är en namnbank? Att det är ett ställe där man visserigen kan ”knyta kontakter med tidigare vänner, men efter första raderna till varandra blir det sällan mer”?

Tja, hon är ju välbetald och anlitad forskare, så något ligger det säkert i vad hon säger. Men, vill jag hävda, hon missar poängen – poängen med t ex Facebook är varken att vara supersocial och chatta med alla de man återupptar kontakten med trots att man egentligen inte hade särskilt god och givande kontakt för tjugo år sedan heller, att synas och få kommentarer eller spela spel. Poängen är istället att man, genom att vara en del av sfären, får en möjlighet att lyssna, att känna, att ana stämningen i samhället och i världen, att få en vink om vad som är på gång, en aning om vad människor pratar om och tänker på, vill och hoppas på, oroar sig för och vill ändra på.

Det spelar ingen roll om man pratar med en eller hundra, eller ännu fler, kontakten på individuell nivå är, som Broadbent helt riktigt konstaterar, rätt ytlig. Och det är som det ska, för det är inte den nivån som är poängen med Facebook. Det, sluter jag mig till av artikeln utan att egentligen veta vad hon säger på annat håll, missar Broadbent, och många med henne.