Varning för Zafón

Jag finner mig återigen tvungen att ålägga mig själv läsrestriktioner. Detta efter att ha försatt mig i en situation där alternativen var att hals över huvud kasta mig av bussen vid en hållplats långt efter den hållplats där jag skulle klivit av och galoppera vilt för att hinna med den anslutande bussen till jobbet, eller helt enkelt komma försent.

Jag kom i tid.

Det är än en gång Carlos Ruiz Zafóns berättande, inom parentes nämnt därtill en av de utlösande faktorerna till mitt sommarprojekt, som fångar mig så till den milda grad att jag rätt som det är tittar upp, trygg i föreställningen att bussen knappt passerat tre hållplatser ännu, och finner att vi i själva verket passerat både den hållplats där jag borde gå av och nästa. Så en liten varning är på sin plats:

Läs den absolut inte på bussen, på pendeltåget, på hållplatsen etc. Det kommer att leda till oplanerade utbrott av sprinterlopp och riskerar resultera i förseningar, förtret och frustration.

 

Om tunnelbana på bussen

Min bussbok just nu är fenomenet Metro 2033, och den är både vad jag väntade mig och inte alls vad jag väntade mig, på samma gång. Det är dystopi, naturkatastrof, sammanfallande samhällsstrukturer, mutanter och okända faror som lurar. Det är äventyr, mandom mod och morske män, och hittills är den enda kvinnliga karaktär som dykt upp en liten syster som skickades iväg för att leka med grannflickan när hon blev alltför nyfiken på storebrors samtal. Det är en flyhänt berättad historia, och den tycks i mångt och mycket uppbyggd som ett spel.

Och så rätt som det är dyker det upp alldeles vackra tankegångar som glimmar likt en kristallkronas prismor i det dystra, röda nödbelysningsljuset:

Man betraktade böcker som något heligt, som det sista minnet av en vacker värld som höll på att falla i glömska […] I Metron fanns det bara ett fåtal platser där det tryckta ordet var lika högaktat, och invånarna på VDNCh räknade stolt sin station som en av kulturens sista bålverk

och också mer filosofiska små betraktelser som beskriver oss här och nu lika mycket som tillvaron där och då, presenterade lite i förbifarten sådär

Men vad är en stjärnhimmel för ett barn som inte kan föreställa sig en tillvaro utan ett tak ovanför huvudet?

.

Kommer den i din väg så rekommenderar jag att du plockar upp den. Det är den värd.

Gårdagens Ö

En naiv ung man med huvudet fyllt av romantiska föreställningar driver som ett maskrosfjun från sin tämligen skyddade uppväxt vidare ut i världen. Han hamnar i ett krig där han utan egen förskyllan utmärker sig, han förälskar sig och hamnar så småningom på fartyget Amaryllis på uppdrag att finna Den Fasta Punkten. Skeppet förliser men försynen för med mild hand den unge mannen vidare till ett till synes övergivet fartyg. Övertygad om att han är ensam utforskar han försiktigt skeppet och finner inte bara en veritabel lustgård utan också att han har sällskap av såväl äggläggande hönsfåglar som mer färggranna, exotiska sorter.

Gårdagens Ö påminner mig genom hela läsning om Voltaires Candide, såväl det lätta anslaget, huvudkaraktärens förmåga att snubbla sig in i, och ut ur, de mest komplicerade situationer, som hur författaren använder dennes storögda naivitet för att belysa människors agerande. Även Roberto, Ecos antihjälte, möter lärare på sin väg, han betraktar tillvaron omkring sig med mild förvåning men ifrågasätter mycket lite. På så vis förstärker Eco, som Voltaire, elegant det absurda i människors agerande, och konsekvenserna därav.

Korta kapitel och ett rappt berättartempo bidrar ytterligare till att göra Gårdagens Ö till en ypperlig bussbok.

Äntligen!

Jag står antagligen vid busshållsplatsen just nu, ivrigt väntande på bussen. Ivrig dels för att det är måndag efter lovet, och det ska bli roligt att träffa alla och, hoppas jag, höra att de har haft det bra, skrattat och vilat. Därtill ivrig för själva resan, eftersom jag varit duktig och klarat helgens utmaning så är det nu äntligen dags:

.

.

Jag har bara hört positiva utlåtanden om den, så låt oss hoppas att jag får en sittplats!

Passar också på tillfället att önska er alla en riktigt bra måndag!

Helgens utmaning

Här ser ni mina bussböcker för resten av terminen. Jag har precis hämtat ut paketet, och helgens utmaning består således i att INTE börja läsa i någon av dem förrän bussen rullar ut från hållplatsen ungefär sådär halv åtta på måndag morgon.

Det är en utmaning som heter duga!

Pocketuppgradering

Bäst jag gick där i butiken, djupt i tankar på vad jag skulle ha och inte ha, föll mina ögon på ett pocketställ. Ett helt vanligt pocketställ, ett sånt som finns i nästan varje matvarubutik. Med min senaste bussbok (Spill av Sigrid Combüchen, jag rekommenderar den till den som har en särskild faibless för Lundensiska miljöer och inte just så mycket mer) utläst lät jag blicken glida över framsidorna och blinkade förtjust till.

Har ni sett?

Ja, det har ni antagligen, den första kom ju ut redan i april. Men för er som, liksom jag, är lite tankspridda och ibland inte noterar saker och ting förrän långt efter att de blivit vardag eller rent av gammeldags för alla andra, låt mig förtjust peka ut bildens nedre vänstra hörn.

Klimatsmart Pocket innebär att boken är ”FSC- certifierad, klimatkompenserad och stödjer Världsnaturfonden WWFs klimatarbete. På ett år handlar det om cirka 7 miljoner pocketböcker som produceras miljövänligare”. Det är Bonnier pocket tillsammans med Månpocket som lanserar Klimatsmart Pocket, och jag gläds. Jag äger ingen läsplatta, och jag äger ingen iPad (men jag är öppen för förslag från sponsorer), så eböcker är inget alternativ som bussbok i dagsläget. Ljudböcker har sina fördelar, men vill man som jag stryka under (trots att strecken blir fasligt skrynkliga när man åker buss och ibland svajar iväg både hit och dit) och anteckna i marginalen lämnar ljudböcker en del att önska ännu, åtminstone såvitt jag vet.

Jag återkommer om berättelsen som väntar innanför pärmarna. Visst ser den lovande ut?