Vad ska vi ha alla gamla kyrkor till?

Det finns en väldig massa kyrkor runt om i landet, många av dem gamla, många av dem mycket vackra. Många har haft stor historisk betydelse i bygden, inte bara som samlingsplats och religiöst fokus, utan rent politiskt. Många innehåller dessutom helt unik allmogekonst. Om vi vill ha kvar detta kulturhistoriska arv behöver vi se till att det underhålls. Med stadigt fallande antal betalande medlemmar i församlingarna runt om i landet är underhållet ett stort problem. I SvD skriver fd domprosten i Skara H B Hammar, och DN citerar:

”I detta läge finns bara en lösning för att klara ekonomin”, skriver han.”Stäng ett antal kyrkor, lägg dem i malpåse. Allra helst: Spräng dem”.

Ytterligare ett alternativ skulle, enligt artikelförfattaren, vara utförsäljning. Låta privatpersoner köpa byggnaderna och göra dem till bostäder, kaféer eller pizzerior.

I debatten om skolavslutning i kyrkor lyfts ofta bristen på samlingslokaler av tillräcklig storlek fram som ett argument. Om nu församlingarna har för stora och kostbara lokaler, och kommunerna för små och ynkliga, funderar jag på om inte en lösning vore att kommunerna helt enkelt tar över byggnaderna. Församlingarna kan, precis som andra föreningar, få hyra in sig med sin verksamhet när de så önskar, de kyrkoantikvariska bidragen består i samma form och storlek som idag, men betalas till kommunerna istället för till församlingarna. Vi behåller det kulturhistoriska arvet, kommunerna får sina samlingslokaler, församlingarna har kvar sina gudstjänslokaler och finansieringen delas av fler.

Vore det en idé?

Vad ska vi ha alla dessa ingenjörer till?

Det talas en del om hur bekymmersamt det är när intresset för tekniska utbildningar dalar; hur bekymmersamt det är att den otillräckliga matematikundervisningen i grundskolor och på gymnasier bidrar till att de svenska studenter som söker sig till de tekniska utbildningarna har sämre förutsättningar än de borde ha.

Kanske borde det pratas en del om vad vi ska ha alla dessa ingenjörer och tekniker till? Behöver vi verkligen såna mängder av ingenjörer och tekniker när vi lämnar industrisamhället bakom oss? Det kostar oss en massa pengar att utbilda dem, är det verkligen vist investerade pengar?

Det är ju faktiskt det. Fast kanske inte i första hand för att göra Sverige till en stor och betydande industrination igen, utan av större och viktigare orsaker. Jag tänker som såhär:

Allt fler människor vill bo tillsammans, i städer och i samhällen. Allt fler människor vill ha möjlighet att ta sig hit och dit. Det här ställer stora krav på infrastruktur, på samhällsplanering, på avlopp och vattentillförsel och på kommunikation och livsmedelsproduktion, på energitillförsel och byggnader.

Samtidigt tycks naturen bli allt mindre tillmötesgående – det är jordbävningar, tsunamis, orkaner, vulkanutbrott, klimatförändringar, epidemier och virus som vi måste hantera i steget om vi vill fortsätta utveckla på lång sikt. Och det gör vi. Helst utan att det ska vara besvärligt för oss som individer.

.

Då behöver vi ingenjörer och tekniker. För det är de som vet hur man gör sånt. Det är de som vet hur man bygger hus som kan gå i bitar utan att rasa ihop. Det är de som vet hur man planerar avlopp och vägar och samhällen så att det håller, och finns utrymme att expandera om det behövs, och så att man faktiskt kommer åt att reparera och underhålla när det behövs. Det är de som kan bygga järnvägar som håller, som går att använda i olika slags klimat, där växlarna fungerar även när det fryser på efter snöblandat regn och rälsen kan hantera de hastiga temperaturväxlingarna i en öken.

Det är de som vet hur man bygger sjukhus och skolor, bibliotek och teatrar, vägar där människor och fordon kan ta sig fram utan att trassla in sig i varandra, hur man passar in bakvägar där varor och material kan passera utan att störa flödet av pendlare på väg till och från jobb och skolor. Och de vet hur man kan utvinna ekologiskt hållbar energi i tillräcklig mängd, de har de kunskaper som behövs för att rena världshaven och distribuera livsmedel till alla världens hörn. Och har de inte dessa kunskaper idag så har de dem inom en snar framtid, förutsatt att vi ger dem möjlighet att utveckla dem.

Jag vet inte hur ni ser på saken, men jag tycker det här med att utbilda dyrbara ingenjörer och tekniker är en rätt schysst investering på lång sikt.