Om Iain Banks

Iain Banks är en av mina favoritförfattare, en av de författare jag alltid återkommer till. En av de författare vars böcker jag stryker under i, kommenterar i, hänvisar till. En av de författare vars klokskap genomsyrade allt han skrev, en av de författare som ständigt påverkar min världsbild. De världar han beskriver, oavsett var i universum de befinner sig, hur den politiska situationen ser ut, hur varelserna ser ut, vilka traditioner de än har, ger insikter för ett liv i den värld vi alla lever i.

Hans död i cancer lämnar mig bedrövad och förkrossad med en akut längtan att omedelbart läsa om the Crow Road.

I Malmö: Konsert till förmån för Cancerfonden

Måndagar är inte bara den första dagen i veckan, de är också utmärkta dagar för diverse trevliga, fantastiska arrangemang. T ex måndagen den tionde september klockan nitton, då tenoren Rickard Söderberg med vänner bjuder på konsert till förmån för Cancerfonden i den vackra S:t Petri kyrka i Malmö.

Inget inträde, det är bara att gå dit (i tid, jag tror det kommer bli fullsatt) och låta sina öron och sin själ smekas av musiken. Det kommer tas upp kollekt under konserten, och vartendaste litet öre går rakt in i Cancerfonden. Den som har råd och möjlighet att bidra gör skillnad, den som inte har råd att bidra med pengar kan bidra genom att berätta för andra som kan ha möjlighet att bidra med pengar.

Cancer är en fruktansvärd sjukdom som slår till var som helst och när som helst. De flesta av oss känner någon som drabbats, och varje bidrag till forskningen för oss ett steg närmare effektiva behandlingar och bot.

Bor du i eller i närheten av Malmö – kom till S:t Petrikyrkan vetja. Bor du någon helt annanstans i landet, förtvivla inte. Du kan bidra ändå, t ex genom att SMS:a BESEGRA 6402 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen, sätta in en valfri summa på Pg: 901986-0, Bg: 901-9514 eller prata om möjligheterna och betydelsen av att bidra till forskningen.

 

I vårsolens sken

är UV-strålningen hög, och man riskerar mer än att bara bli lite torr och fnasig när man vänder sin vinterbleka näsa mot solen och suger i sig värmen. Aftonbladet berättar:

Många svenskar vill ut och njuta av de värmande solstrålarna när vintern släpper sitt grepp. Men var försiktig.

Enligt det EU-finansie­rade forskningsprojektet ­Eurosun kommer den skadliga UV-strålningen till Sverige tidigare än vad man förut har trott.

I april får vi på vissa platser i landet lika mycket strålning som på Sicilien.

och trots att Strålsäkerhetsmyndigheten nogsamt understryker att de i dagsläget varken kan bekräfta eller verifiera uppgifterna instämmer de i att ”man bör vara försiktig i vårsolen”.

I samma artikel framhåller Margareta Frohm Nilsson, överläkare på Hudkliniken på Karolinska universitetssjukhuset, hur

Problemet är att vi inte har hunnit bygga upp något skydd. Det är det som är det farliga.

Enligt henne är det därför stor risk att man bränner sig, framför allt i ansiktet, men också på bröstet och underarmarna.

Och varje sådant tillfälle ökar risken att drabbas av hudcancer, en cancerform som ökar kraftigt.

– Vi glömmer att vi har bränt oss, men huden glömmer det aldrig. För många brännskador leder till hudcancer, säger hon.

Så – ta det lugnt med pressandet där ute, ok? Det är väldigt mycket sol kvar innan höstmörkret omfamnar oss igen, så det är ingen brådska.

CancerfondenPg: 901986-0, Bg: 901-9514, Org nummer: 802005-3370.

Vädret

När jag säger att det är väldigt svenskt att tala om vädret protesterar engelska vänner att det minsann är deras grej som vi snodde med oss när vi var där på 11oo-talet. Det är möjligt, så låt oss vara engelsk-svenska och prata lite om vädret.

Just nu åskar det, låååånga utdragna muller som drar över himlen nästan utan uppehåll, från öster till väster och från väster till öster. Det regnar stillsamt, och temperaturen, som ett tag idag var rent outhärdlig, sjunker sakta ner mot behaglig. Jag njuter av hur huvudvärken, framkallad av det skoningslösa trycket innan åskan brakade loss, lättat och dricker en stillsam kopp kaffe och funderar över sommarvädret.

Eller sommarsolen, snarare. Ozonskicket är tunnare än någonsin, hörde jag på nyheterna och fick sedan veta via Twitter att det varit så hela våren. Jag tänker varken gå in på orsaker eller verkan, utan jag funderar istället över våra vanor, och i vilken utsträckning de kommer att påverkas av klimatförändringen.

Ännu så länge kvittrar väderpresentatörerna förtjusta när de kan presentera soliga dagar med höga temperaturer, och beklagar när de måste berätta om regn, nyheterna visar soliga stränder med barn som bygger sandslott eller äter glass, kisande mot ljuset. Hur länge dröjer det innan vi får en ozonskicksindikator som en naturlig del av väderleksprognoserna, med varningar som visar oss att solen inte bara innebär badväder?

Hur länge dröjer det innan standardlekplatserna skyddas från direkt solljus av finurliga anordningar eller strategisk växtlighet istället för att som idag ligga exponerade för solen hela dagen? Innan solskyddsfaktorkläder blir standard även på våra sommarbarn? Innan sommarjobbare som går ute i solen om dagarna får begränsad arbetstid och risktillägg på lönen?

Jag vet inte, men jag tror det börjar bli dags.

Cancerfonden: Pg: 901986-0, Bg: 901-9514, Org nummer: 802005-3370.

Pg: 901986-0, Bg: 901-9514

Än en gång når mig nyheter om en familj som förlorar sin mamma på grund av cancer. Helt utan statistiskt underlag för att backa upp mitt antagande tycks det mig som om allt fler drabbas, och att genomsnittsåldern sjunker. Jag kan ha alldeles fel, jag hoppas jag har alldeles fel, men det är min känsla.

Cancerforskningen går framåt varje dag, många familjer får många fler år än de skulle fått tidigare, och många blir faktiskt friska. Men det är inte gratis, det kostar mycket tid och stora pengar. Genom Cancerfonden kan alla bidra. Antingen genom att sätta in pengar antingen på postgiro 901 986 -0 eller bankgiro 901 – 9514 eller, om man inte har ekonomiska möjligheter att bidra (och det är inte alla som har) genom att prata om det så att de som har råd kommer på tanken och lämnar ett bidrag.

Gör det. Inte för att jag vill det, utan för att du vill det. För att du vill att den dagen när det är någon nära dig som drabbas så har forskningen de resurser de behöver och fortsätter göra framsteg varje dag.

Väktaren

Behemoth är, för mig, ett väldigt speciellt band. Det finns en känsla, en anda, en själ i bandets musik, i synnerhet berör Nergals röst mig djupt in i själen. Han är, i min själ och mitt sinne, Väktaren. Jag kan inte sätta ord på hur viktig den positionen är.

När nyheten om hans leukemi når mig känner jag än en gång den kalla klibbiga förtvivlade hjälplöshet som cancer tvingar fram.

Cancerfonden Pg: 901986-0, Bg: 901-9514