Slickepinne-ögonblick

Minns ni historian om chokladkakan jag berättade för er för ett par år sedan? Det är en historia om hur en gruppledare med hjälp av något till synes litet och obetydligt gör stor, rent av avgörande, betydelse. Drew Dudley berättar om en liknande form av ledarskap i sitt TED-talk:

.

.

I båda dessa historier finns något att lära sig, och det har inte med godis att göra. Godiset är en symbol för något annat. Kanske för att se ett behov och agera på det man ser? Kanske för att ge av sig själv? Kanske för att planera så att i det där avgörande ögonblicket har man resurser, tid och möjlighet att göra det där lilla men betydelsefulla?

Chokladbit

Jag återberättade för ett drygt ett år sedan en lumparhistoria så klok och vis att den förtjänar att lyftas och spridas igen. Jag återger den inte i närheten av hur väl han själv berättade den, men läs den ändå, det är den värd. Poängen i historien är att även en mycket liten omtänksamhet kan ha stor betydelse för en människa. Ett enkelt ”godmorgon” i förbifarten, ett leende, någon som håller upp dörren fast man är flera meter ifrån kan vända en dag från rätt eländig till helt ok.

Det kostar nästan ingen uppoffring alls att dela med sig av sin choklad, men det kan göra all skillnad i världen för den som får smaka.

.

Chokladbit

Jag fick en chokladbit. Från ett oväntat håll, ända från England, och jag är rätt säker på att den som gav den inte förutsåg hur stor betydelse den skulle ha. Men den var fantastisk. Den gav mig energi, lust och glädje, det ganska tunga moln som hängt ovanför mitt huvud lyfte en bit, och det snöblandade slaskregnet övergick i ett uppfriskande dis.

Tack, kära du!