Fickor

Another impulse fished in a convenient pocket for change–instantly, automatically, bringing forth a nickel for the conductor and a penny for the newsboy.

These pockets came as a revelation. Of course she had known they were there, had counted them, made fun of them, mended them, even envied them; but she never had dreamed of how it felt to have pockets.

Behind her newspaper she let her consciousness, that odd mingled consciousness, rove from pocket to pocket, realizing the armored assurance of having all those things at hand, instantly get-at-able, ready to meet emergencies.

Härförleden läste jag Charlotte Perkins Gilmans novell If I Were a Man, skriven för ganska exakt ett hundra år sedan. Det är en kort, lättläst text om Mollie, ”a true woman”, som efter ett gräl med sin make önskar så intensivt att hon vore man att hon plötsligt finner sig vara inte bara en man vilken som helst, utan sin egen make. Hon förundras över skillnaderna, över hur hans kropp inte bara är större och kraftfullare, utan över hur världen liksom passar i storlek och plötsligt är mer praktiskt inrättad, allt ifrån ryggstödet på sätet som passar de bredare axlarna till hatten som sitter stadigt på det kortklippta håret och fickorna som nämns i citatet. Dessa praktiska fickor, som hon visserligen är bekant med men inte riktigt har reflekterat över tidigare hur praktiska de faktiskt är.

Hur står det till på fickfronten i dag? De ytterplagg som designas för kvinnor, hur är de utrustade? Finns det en genomtänkt ficka anpassad till mobiltelefonen, lätt tillgänglig, placerad så att sladden till hörlurarna inte fastnar i dragkedjan eller dinglar löst? En ficka för plånboken, placerad så att den är svår att stjäla, men lätt att komma åt? En ficka för nycklar, en annan för de småpengar som ibland behövs. En liten ficka för busskortet, en stor för boken man vill ha med sig på bussen eller tåget. En ficka för puder, läppstift, kajalpenna etc som kan behövas under dagen. En speciell ficka för mensskydd, som, låt oss vara ärliga med den saken, tar plats men behöver finnas tillgängliga vid de mest olämpliga tillfällen.

Finns dessa fickor, och är de placerade och planerade så att de inte förstör plaggets linjer när de används? Jag tänker nu inte på de där sportjackorna, utan på de ytterplagg som är avsedda att använda i vardagen, de snygga kapporna, de nätta jackorna, de propra kavajerna. Om de inte har genomtänkta fickor – varför har de inte det?

 

Natten och vinden och framtiden

Häromnatten besökte den bloggande blivande samhällsplaneraren Thoughtsofmybrain sin gamla skola. Hvilan ser vänlig ut om natten, titta på bilden på hennes blogg får ni se.

I ett annat inlägg för hon ett intressant och viktigt resonemang kring dagens situation med vindkraft – de flesta av oss vet vid det här laget hur viktigt det är med långsiktigt hållbara, gröna energikällor, inte sant? Trots det stöter vindkraftverken som sådana på motstånd.

Tyvärr så är dessa vindkraft inte särskilt graciösa, de passar inte riktigt in i landskapet. Därutöver påverkas även de som bor i närheten av vindkraftverk av buller som kan vara störande (jag har aldrig bott i närheten av ett så jag kan inte uttala mig om hur det låter), dock är det kunskap jag fått under min utbildning till samhällsplanerare. Även skuggorna från bladen kan vara ett störande moment för människan. Att det är en bra energikälla säger nog ingen emot men debatten om buller och att de sticker ut i landskapet måste lösas… eller?

Det finns några begrepp som brukar stå i relation till vindkraft och debatten kring den…

NIMBY (Not in my back yard) som symboliserar att alla är positiva till vindkraft, sålänge det inte är i närheten där man bor eller på bakgården.

Det här är en utmaning för såväl samhällsplanerare som kraftverksdesigners (finns sådana? Om inte så borde det finnas) – utforma och placera de miljövänligare men ibland skrymmande kraftverken på ett sånt sätt att de dels fungerar optimalt, dels passar in och åtminstone inte stör boendemiljön.

Vi lever i spännande tider!

Ett designat inlägg

Jag har inredningsbloggat och modebloggat, och här följer ett plötsligt inlägg om design. Jag förvånar mig!

Sett från konsumenternas perspektiv handlar design om ett samhälle med etiskt justa, långsiktigt hållbara konsumtionsmönster, om en brukskultur i toppklass. Där det finns kvalitetsbegrepp, förankrade i dagens globala verklighet, som inte bara bygger på företagens pr-budskap utan också på oberoende åsikter och bedömningar.

Av många anledningar är jag uppmärksam på fenomentet design just nu, och följer designdebatten i SvD med stort intresse. Vare sig vi reflekterar över saken eller inte omger vi oss dagligen med designade föremål. Bokomslag, skålar, kökskranar och kläder har formgivits med oss, vi som skall komma att använda dem, i åtanke.

.

.

Ett väldesignat föremål kostar lite mer, det ska man inte förneka. Det håller dessutom ofta lite bättre, varar lite längre. Andrahandsvärdet är högre, och det har inte sällan såväl ett tredje- som ett fjärdehandsvärde. Lite långsiktigare, helt enkelt. Lite mindre miljöbelastning. Den som har möjlighet att välja det dyrare, designade alternativet framför det ”galet billiga” gör en insats för framtiden om h*n gör det. Den som inte har samma ekonomiska spelutrymme kan ha tur och fynda på second hand.