För drygt två veckor sedan trädde den nya skollagen i kraft, även om det inte direkt märks så här mitt i sommarlovet. Den har föregåtts av en allt intensivare debatt under våren, en bitvis konstruktiv, öppen och generös och framåtsyftande debatt om det nya, om vad det innebär, hur man kan dra nytta av sina och varandras erfarenheter och hjälpas åt att axla ansvaret och tillsammans göra detta nya riktigt bra. Men också en bitvis bitter, butter debatt om vem som började och vem som gjorde vad och vem som var dum mot vem först och vem som faktiskt bara är ett oskyldigt offer i detta.
Hakuna Matata i all ära, vi vet alla att det som hänt i det förflutna kan göra ont än idag. Men trots att det som hände för 43 år sedan och mer ändå kan tyckas nära när vi ser på det i backspegeln så går det inte att ändra på. Vi kan lära oss av det, men vi kan inte leva där.
.
.
Himlen var klar och fälten var gröna
Solen sken ljusare än den någonsin gjort
När jag växte upp med min bästa vän Kenny
Vi stod varandra lika nära som vilka bröder du än kan tänka dig
Det var alltid sommar och framtiden lockade
Vi var redo för äventyret och vi ville uppleva alla
Och det fanns så många drömmar kvar att drömma och så mycket tid att förverkliga dem
Men jag kan fortfarande känna hur tårarna brände när han försvann
De sa att han krashade och brann
Jag kommer aldrig förstå varför någon måste dö så ung
Vi rusade fram, vi var framgångens krigare
Vi hamnade i trubbel men tog oss alltid ur det
Ibland tycker jag att jag kan se hur han frigör sig ur mörkret
Hur han är precis bakom mig och han vinner på mig
Men det var länge sedan och långt borta, oh Gud det känns så långt borta
och om livet bara är en motorväg, då är själen bara en bil
och de saker vi ser i backspegeln kan tyckas mycket närmare än de är
You're no different to me 