Fortbildning, ni vet

Jag besökte en av Malmös absolut trevligaste boklådor i dag, eftersom jag, liksom det sägs om Erasmus, gärna använder mina pengar till att köpa böcker. Jag älskar Amazon, jag tycker om Adlibris och har gott hopp om den nystartade Litteratur Magazinet Fritz Ståhl,  bara de börjar med e-böcker. De passar mitt raslösa, rationella sinne, en sökruta, ett klick och boken finns framför min näsa. Men mitt mer romantiska, känslomässiga sinne passar en välsorterad boklåda bättre, och i synnerhet en med god sortering av pocketböcker på mångahanda språk. Och inte bara pocketböcker, artefakter och bokhandlare med integritet och generösa, öppna sinnen som tipsar om både böcker och fortbildning för en som undervisar i språk och läsning:

 

Tack för idag, vi ses snart igen.

Annonser

Mycket läsa gör dig klok…

…därför läs varenda bok

Det kan vara så att Falstaff Fakirs ord är de mest frekvent citaterade på min blogg, och just i dag känns det väldigt passande. Ni vet att det är Värlsbokdagen i dag, inte sant?

1995 beslutade Unescos generalkonferens att den 23 april skulle bli hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt  värnandet om upphovs-rätten och människors fria tillgång till information.

Det finns så många vinster med att läsa skönlitteratur – man vidgar sin egen horistont, tar del av andra människors perspektiv, lär sig av andras erfarenheter, bygger nya kopplingar i sin egen hjärna, förfinar sin läsförmåga, skärper sin analytiska förmåga och slipar sitt kritiska tänkande. Man blir helt enkelt, som Falstaff Fakir skrev, klokare. Dessutom är det roligt att läsa.

Så plocka på dig en bok och tillåt dig själv att sjunka in i den del av världen som finns mellan pärmarna. Det är dig väl unt.

Glad Världsboksdag!

Pliktläsande

Wall Street Journals artikel om hur våra faktiska läsvanor inte bara kan utan faktiskt kartläggs i detalj i dag har väckt uppmärksamhet. Den privata, intima relationen mellan läsaren och boken har förändrats, blivit mätbar och halvpublik.

For centuries, reading has largely been a solitary and private act, an intimate exchange between the reader and the words on the page. But the rise of digital books has prompted a profound shift in the way we read, transforming the activity into something measurable and quasi-public.

Svds Lina Karlberg är en av dem som kommenterar på artikeln, och hon lyfter en intressant aspekt i sin slutkläm:

många med mig kommer nog ändå sitta lite rakare i ryggen när de läser en e-bok framöver. Och att inte avsluta? Glöm det. Jag tänker i alla fall inte riskera att bli tagen på bar gärning.

Jo, jag kan förstå att det känns lite som att bli tagen på bar gärning, att bli påkommen med att fuska, att maska, att inte…

Men vänta nu ett ögonblick?

Varför läser vi? För att kunna imponera på bekanta och omgivningen med hur oerhört belästa vi är, för att skryta och klättra i någon slags intellektuell hierarki?

Eller läser vi för att det ger oss glädje och upplevelser, vidgar våra vyer, ger oss möjlighet att ta del av andras erfarenheter, andras tankar, se världen genom andras ögon, besöka främmande platser, andra tidevarv, andra världar rent utav?

Jag är ju inte alls någon expert i ämnet, men min tanke är att om det faktiskt är så att vi läser för att det ger oss glädje och upplevelser, då kan det finnas en klar poäng med att faktiskt strunta i att läsa ut böcker som inte ger oss varken det ena eller det andra. Jag tror inte det gör någon större skada att faktiskt pliktläsa en roman någon gång då och då, men om man gör det alltför ofta finns en betydande risk att man faktiskt förlorar en viktig aspekt. Man slutar uppleva berättelser, och börjar beta av böcker i stället.

Var och en gör ju som man själv önskar, såklart, men jag kommer fortsätta att strunta i att läsa färdigt de böcker som tråkar ut mig, som inte ger mig något, som är illa skrivna, illa berättade eller bara helt ointressanta för just mig. Livet är för kort för att pliktläsa färdigt, tänk så många fantastiska berättelser man kunde lagt den tiden på i stället.