Systemfel i skolan

Svensk skola är inte i toppform. Internationella och nationella tester visar sjunkande kunskapsnivåer, elever är otrygga, högskolor och universitet slår larm om att svenska studenters förkunskaper brister.

Det finns väl fungerande skolor, det finns formidabla lärare, det finns klassrum där undervisningen är briljant och elever får möjlighet att lära sig allt vad styrdokumenten utlovar och mer därtill. Men det finns också skolor där kaos råder, där elever får mycket lite om ens någon undervisning och lämnar utan att kunna läsa, skriva eller hantera enkla instruktioner. Inte för att eleverna är dummare än andra, utan för att skolan de går i brister.

Dagens system bygger på att elever och elevers målsmän förväntas ta ansvar för att välja en av de skolor som fungerar väl. Pengarna följer eleven, vilket i teorin innebär att väl fungerande skolor får en ständigt ökande budget med allt vad det innebär av möjlighet att ständigt växa, knyta fler formidabla lärare till sig, behålla de formidabla lärarna med höga löner och goda villkor. Samtidigt innebär det, i samma teori, att skolor som inte fungerar, där eleverna inte får den undervisning de borde få och lärarna arbetar under vad som beskrivs som omöjliga villkor, blir utan pengar och därmed faller bort.

I praktiken fungerar systemet inte optimalt. Det vet vi.

Frågan är var felen ligger. Vad behöver ändras? Vad är symptom och vad är bakomliggande orsak? Det är inte självklart, och risken att ideologiska hållningar hamnar i vägen och skymmer bilden är stor.

Vi har tur – det svenska skolsystemet granskas av forskare från andra länder. Visserligen med ungefär samma skräckblandade fascination som man kan se någon sitta på den gren hen sågar av, men granskas och dokumenteras icke desto mindre. Om vi tar del av deras iakttagelser och reflektioner, även om risken finns att det svider, kan vi få en bild av vad som fungerar och vad som inte fungerar i vårt skolsystem, och har chansen att göra något bättre och mer konstruktivt än antingen såga vidare eller försöka att göra det som gjorts ogjort.

För så här kan vi inte fortsätta.

Annonser

Pollen och sluttermin

Vi har ägnat dagen åt en livaktig diskussion om lärarhierarkier, men en skola består ju inte bara av lärare. En skola utan elever är bara en tankekonstruktion, och det är inte så mycket att hurra för.

Det är vår, och med ljuset, grönskan och värmen kommer pollen. Jag ser, varje år, i klassrummet exakt vilken dag den första pollenvågen slår till – rödögda, hängiga, snoriga elever kämpar för att koncentrera sig och hänga med i samtalen. Den som aldrig har upplevt en allergiattack kan ha svårt att föreställa sig hur handikappande det är, och pollen slår till precis i läsårets slutspurt, när de nationella proven skrivs, och stora inlämningsarbeten och examensuppgifter slutförs. Inte nog med att allergiattackerna drar energin ur eleverna, många av medicinerna gör en trött också.

Professor Astrid Petterson, själv pollenallergiker, har tittat närmare på hur pollenallergi påverkar elevers resultat:

 I november 2000 lät hon samtliga 8:or i en av Stockholms kranskommuner, 878 elever, lösa matematikuppgifter som konstruerats så att de satte koncentrationsförmåga och uthållighet på prov. Kommande vår fick samma elever lösa uppgifterna igen just som björken blommade som mest. Elevernas betyg i matematik, svenska och idrott hämtades också in i slutet av läsåret […]  Vi kunde då se att de pollenallergiska eleverna inte hade lika bra kunskapsutveckling som de icke pollenallergiska när vi jämförde med novemberresultatet, säger Astrid Pettersson som publicerar resultaten i rapporten ”Fatta att man kan vara trött”.

Jaha, vad kan vi göra åt saken då? Vi kan ju inte såga ner alla björkar, asfaltera alla gräsmattor och DDT-bespruta alla dikesrenar, det lär knappast göra saken bättre. Vi kan sannolikt inte flytta di nationella proven heller, såhär i brådrasket. Däremot kan vi, som lärare, ta med pollensäsongen i beräkningen när vi gör våra planeringar.

Och kanske kan vi lite försiktigt tänka tanken ‘tre terminer‘ i sammanhanget också. Pollensäsongen vore inte lika katastrofal om den inte vore i slutet av slutterminen, då när slutspurten ska sättas in. Och hur det än är, det är elevernas lärande som är själva huvudpoängen med skolan, inte sant? Om vi kan underlätta för dem genom att lägga om systemet lite så är det en tanke värd att tänka, tycker jag? Vad tycker du?