#Skolchatt om sårbarhet

Det är torsdag igen, med allt vad det innebär av traditioner och sedvänjor kring mat och möten, exempelvis #skolchatt klockan tjugo på Twitter.

Kvällens ämne handlar om hur vi förhåller oss, som pedagoger, som vuxna, som lärare och som människor. Det handlar om gränsen mellan personlig och privat, om skillnaden mellan att vara privat och professionell i sitt hanterande av vardagen och speciella situatoner som uppstår när människor är en del av vardagen:

Hur mycket skam och sårbarhet finns det inte i skolan? Pratar vi tillräckligt om det?

Det enkla svaret är nej. Vi pratar alldeles för lite om det, och det i sig skapar och bygger på den stress och oro, såväl bland pedagoger som bland elever, som obalans ger. Ni vet den där känslan av att ett litet steg för mycket åt det ena eller det andra hållet kan få ohemula konsekvenser? Den som leder till att man heller sitter still än utforskar och provar sig fram? Ja, just den.

Därför lyfter vi frågan och ägnar en timme åt att prata öppet om saken. Hur sårbara kan vi tillåta oss att vara? Vilka konsekvenser, på kort sikt och på lång sikt, får det för elevernas lärandesituation om läraren visar sig mänsklig? Om läraren visar att hen blir sårad av elevers agerande? Av kollegors agerande? Vilka konsekvenser får det för relationen mellan läraren och eleven? För elevens fortsatta skolgång?

Finns en risk att ett alltför öppet förhållningssätt från lärarens sida gör relationen gränslös? Kan det gå ut över bedömningen? Över undervisningen? Över lärandet? Över elevens position i gruppen? Över gruppen som sådan?

Frågorna är många, och svaren långt ifrån självskrivna. Just därför är det så viktigt att vi pratar om det.

I kväll, 20.00, på Twitter. Välkomna! Jag dricker kaffe till, men det är en smaksak.

 

 

#skolchatt och eleven som tar plats

Torsdag har än en gång utbrutit i västvärlden, och traditionsenligt träffas vi på #skolchatt klockan 20.00.

Häromveckan talade vi om hur vi som skola och lärare bemöter och stöttar blyga och tystlåtna elever.

I kväll pratar vi om hur vi som skola och lärare hanterar, utmanar och bemöter eleverna som tar mycket plats och talutrymme i klassrummet? De där som pratar rätt ut utan att räcka upp handen, utan att ge andra utrymme att fundera eller formulera ett svar, de som ger sig in i långa resonemang och avvikelser och utvecklingar eller rent av tar upp något som inte alls har att göra med det som för tillfället pratas om. De där som brakar och dundrar in i ett klassrum, som kommenterar och hojtar till någon i en helt annan ände av rummet, som dominerar och stökar runt och kräver så mycket av vårt tid och vårt fokus att andra elever blir, eller tycks bli, utan?

Vad säger de egentligen med sitt stök och brak och dunder? Och vad hör vi? Om det pratar vi ikväll, klockan 20.00 på Twitter.

.