Trafikplanerande i 3d

Våra städer är byggda och planerade för en helt annan befolkningstäthet och trafiksituation än dagens verklighet, och detsamma gäller vägnätet mellan tätorterna. Detta leder till att det blir en aning trångt, en aning bökigt, en aning stressigt och irriterat i trafiken emellanåt. Många människor som vill klämma sig fram med bilar på samma vägar där kollektivtrafiken ska ta sig fram leder till att det blir förseningar i kollektivtrafiken, vilket leder till att färre väljer att använda sig av den och i stället kör bil vilket leder till att där blir fler människor i fler bilar som vill klämma sig fram på vägarna, vilket leder till att det blir ännu större förseningar i kollektivtrafiken (jodå, det går visst, vänta bara ska ni se)

För att lösa detta kan vi reservera vissa delar av utrymmet för kollektivtrafiken, ge dem företräde i varenda korsning, bredda vägarna där hållplatserna är belägna och gnissla tänder när trafikstockningarna ändå är i vägen… eller så lyfter vi blicken, kommer ihåg att det finns en rumslig dimension till utöver längd och bredd, och så lyfter vi upp kollektivtrafiken ovanför den övriga trafiken.

Snabbare, smidigare, bekvämare kollektivtrafik, givetvis driven med miljövänligast möjliga energikälla, givetvis med kapacitet att transportera fler än i dag smidigre och säkrare än i dag, som varken fastnar i morgonrusning eller vägarbeten skulle leda till en smidigare trafiksituation överlag, och dessutom sannolikt till att fler väljer kollektivtrafiken. Att det går smidigt att ta sig dit man ska är, såvitt jag förstår, en viktig aspekt när det gäller att välja resesätt för pendlare.

Inte bara i städerna, men också i städerna har vi mycket att vinna på att faktiskt lyfta upp kollektivtrafiken en våning, och för en långsiktigt hållbar trafiksituation undrar jag om det faktiskt finns någon annan lösning?

Annonser

Luftkonditionering

Det kan vara svårt för den som lever i ett land som Sverige, i synnerhet en sån förlåtande sommar som denna. att fullt ut föreställa sig vilken enorm skillnad luftkonditionering faktiskt gör i ett mer tempererat klimat. Inte bara på stora arbetsplatser som hotell, produktionsanläggningar, sjukhus och kontor, utan i biografer, restauranger, caféer, muséer och inte minst bostäder innebär möjligheten att erbjuda svalka helt nya förutsättningar för ekonomi, hygien, hälsa och produktion.

Men det kostar. Luftkonditioneringar drar stora mängder energi, och att producera och underhålla anläggningarna innebär påfrestningar för miljön. Att föreställa sig en begränsning i användandet är inte realistiskt, och inte rimligt heller. Utvecklingen går inte bakåt. Visst kan man tycka att de stora turistanläggningarna är onödig lyx, men deras betydelse för de omgivande samhällena gör att lösningen på dilemmat måste ligga i en annan riktning.

I riktning mot mer miljövänlig el – solenergi, vindenergi, vågenergi blir effektivare för varje år som går, och äldre, inneffektivare bör bytas ut så snart det är tekniskt möjligt, snarare än när det tycks ekonomiskt lämpligt.

I riktning mot förfinad byggteknik. Arkitektoniskt, stadsplaneringsmässigt och rent byggnadstekniskt förfinade. Fönster, dörrar, väggarnas placering, vädersträck, utrymme mellan byggnader, växtlighet, material, trapphus, rummens storlek och placering, alla aspekter spelar in.

Och givetvis i riktning mot miljövänligare och effektivare luftkonditioneringsteknik, och där är jag inte lika säker på att utvecklingen trillar på som den borde. Det kan hänga ihop med att det är fasligt kostbart att byta ut befintliga anläggningar, det är komplexa system och kräver ofta viss ombyggnad för att bytas?

Det kan också vara så att jag helt enkelt är oinformerad, att forskning och utveckling går framåt och stora investeringar som kommer ge god avkastning både ekonomiskt och miljömässigt görs?

Det vore trevligt.

I de sista skälvande sommarlovsveckorna….

I #skolchatt igår pratade vi om skolstarten – början på skolåret, och slutet på sommarlovet. Det märks att folk börjar komma tillbaka från semestrar, etc, och ämnet väckte intressanta diskussioner och tankegångar.

En av de tankegångar som lockade igång en kedja av tankar i min hjärna rörde det tydligen rätt välbeforskade sambandet mellan ljus och människors energinivå. Jag tror inte jag är den ende som har erfarenheten att många människor blir väldigt väldigt trötta under de mörka vintermånaderna, och liksom kommer till liv igen när vårsolen kommer igång.

Ackumulerar ni verkligen så mycket kraft och energi under dessa sommarmånader att det räcker långt in i februari? Jag tvivlar, människor är inte solcellsbatterier, och jag tycker mig dessutom vagt minnas något om hur effekten av solresor faktiskt i princip går över ungefär samtidigt som man stiger av planet. Om det stämmer torde väl den faktiska effekten av sommarsolen gå över mot slutet av september, mitten på oktober när det skoningssamma höstmörkret äntligen rullar in över oss?

I mina öron låter detta som ett tungt argument för att lägga om hela skolåret. Att studera och plugga är hårt jobb, det kräver kraft, fokus, koncentration och energi. Om det är så att ljuset bidrar till att människor har mer av detta, och mörkret bidrar till att människor har mindre av detta, hur kan det komma sig att vi inte drar nytta av det, och ägnar den ljusare delen av året till studier och den mörkare delen åt att vila?

om Magi

eller som det lite slarvigt kallas i dagligt tal: kemi.

Visste ni att det är möjligt att utvinna energi*, och såvitt jag förstår i icke föraktliga mängder, genom att låta fotoner dundra loss mot halvledare. När de gör det frigörs nämligen elektroner, en styck per foton som brakar ner i halvledaren, och – alakazam – energi!

Jaha, frågar sig vän av ordning (och ruskar på sin geekometer som än en gång gör utslag, det är som det ska), och varifrån skall vi få alla dessa fotoner?

Det är det riktigt finurliga – de levereras i mängder varendaste dag, solen fullständigt dränker oss i dessa elementarpartiklar dag ut och dag in, det enda vi behöver göra är att designa halvledarna lite snyggt och praktiskt, ta vara på energin och låta magin göra resten.

Fiffigt, eller hur?

*Min källa: The Full Flourishing of Solar Technology by Ian McEwan

Uppdaterar när jag konstaterar att frågan diskuteras i media. Ser man på!

Natten och vinden och framtiden

Häromnatten besökte den bloggande blivande samhällsplaneraren Thoughtsofmybrain sin gamla skola. Hvilan ser vänlig ut om natten, titta på bilden på hennes blogg får ni se.

I ett annat inlägg för hon ett intressant och viktigt resonemang kring dagens situation med vindkraft – de flesta av oss vet vid det här laget hur viktigt det är med långsiktigt hållbara, gröna energikällor, inte sant? Trots det stöter vindkraftverken som sådana på motstånd.

Tyvärr så är dessa vindkraft inte särskilt graciösa, de passar inte riktigt in i landskapet. Därutöver påverkas även de som bor i närheten av vindkraftverk av buller som kan vara störande (jag har aldrig bott i närheten av ett så jag kan inte uttala mig om hur det låter), dock är det kunskap jag fått under min utbildning till samhällsplanerare. Även skuggorna från bladen kan vara ett störande moment för människan. Att det är en bra energikälla säger nog ingen emot men debatten om buller och att de sticker ut i landskapet måste lösas… eller?

Det finns några begrepp som brukar stå i relation till vindkraft och debatten kring den…

NIMBY (Not in my back yard) som symboliserar att alla är positiva till vindkraft, sålänge det inte är i närheten där man bor eller på bakgården.

Det här är en utmaning för såväl samhällsplanerare som kraftverksdesigners (finns sådana? Om inte så borde det finnas) – utforma och placera de miljövänligare men ibland skrymmande kraftverken på ett sånt sätt att de dels fungerar optimalt, dels passar in och åtminstone inte stör boendemiljön.

Vi lever i spännande tider!

Jag önskar jag visste mer om kemi

ty om jag gjort det hade jag kanske förstått det han förklarar. Det är coolt att han använder en svart tavla, och det är hur coolt som helst med kritor i flera färger. Det är ännu coolare att han verkar prata om hur man inte bara kan producera el på ett miljövänligt sätt, utan hur man kan lagra den producerade elen på ett miljövänligt och långsiktigt hållbart sätt.

Tror jag. Jag tappar bort mig ungefär när han börjar rita elektroner som verkar hoppa iväg, eller möjligen emellan.

Kemi tycks mig vara ett annat namn för magi. I kemisalen händer fantastiska saker, och inte bara det: De som vistas där och rör sig hemvant mellan provrör och brännare, dragskåp och bägare med magiska, glimrande substanser i lär sig tolka och använda de hemliga formler som beskriver hur själva magin går till.

Jag litar på att här finns läsare som förstår vad han pratar om. Själv är jag stillsamt imponerad och glad åt att det finns människor som kan mer än jag.

Bileran

Jag vet hur de kämpar och håller på, för att få SAAB på rätt köl och att det ska gå bra för SAAB, sa Maud Olofsson, och jag känner verkligen starkt för de här anställda som gör allt vad de kan för att det ska lyckas, och samtidigt får det här beskedet. Samtidigt är det viktigt att säga att det är SAAB som bolag som är ansvarig för detta. Det är de som måste klara ut det med sina anställda, det är de som bär ansvaret för SAAB, och det är också de som måste hitta den finansiella lösningen.

och beskedet hon pratar om är givetvis de uteblivna lönerna. Varken arbetare eller tjänstemän får ut sina löner, och i media möter oss bilder av ledsna arbetare som tappert planerar att fira midsommar ändå, för barnens skull men oroar sig för hur de ska klara sig på längre sikt. Kinesiska Pa Dang säger enligt SvD att

 Det förändrar inga av våra tidigare planer. Saab har tillfälliga finansiella svårigheter och problemen är inte fundamentala, säger Wang Yin, sekreterare i styrelsen för Pang Da, till Bloomberg News […] Pang Da, som har en stor säljarorganisation, har redan betalat drygt 400 miljoner kronor till Saab i förskott för 1 900 bilar som ska levereras i höst.

Samtidigt som SAAB försöker avyttra fastighetsbeståndet för att få in pengar att betala löner överväger facket att helt enkelt begära företaget i kokurs. Det skulle bland annat innebära att den statliga lönegarantin går in och betalar de uteblivna lönerna. Det skulle också innebära, framför allt för Trollhättans del, att man tvingades tänka i helt nya banor.

Jag är inte tillräckligt insatt i bilbranschen, men utifrån betraktat ser det ut som att Trollhättan klamrar sig fast vid en mycket liten planka medan skeppet sjunker i bakgrunden. Och inte bara Trollhättan – i Ljungbergs blogg läser vi om hur biltrafiken på många håll i världen har nått sin topp och nu är i avtagande:

Från 2004 och framåt kan man konstatera att bilanvändningen toppat i många städer i USA, Australien och även Europa. Och i en hel del städer har den faktiskt börjat minska 1995-2005: London (-1,2%), Stockholm (-3,7%), Zurich (-4,7%), Atlanta (-10,1%), Houston (-15,2%), Los Angeles (-2,1%) och San Franscisco (-4,8%).

Man lyfter fram sex olika möjliga orsaker till utvecklingen: 1-timmes pendlingsgränsen, ökningen av kollektivtrafiken, förtätning, äldre befolkning, urbanismen som trend och de höjda bränslepriserna. Alla dessa spelar in, och har också kombinationseffekter. Det är intressant att konstatera att stadsutglesningen, urban sprawl, enligt forskarna idag minskar i många amerikanska och australiska städer ( tex Melbourne, Los Angeles, San Diego etc) men fortsätter att öka i europeiska (Frankfurt, Hamburg, Zurich t ex). Måste vi alltså göra om det amerikanska misstaget först?

[…] Att detta får ekonomiska konsekvenser är tydligt. I sitt brev till aktieägarna dissar den 70-åriga miljardären (han har sådär 900 av dem) Warren Buffet både Scania och Volvo för sin lastbilssatsning. Framtiden tillhör tågen säger Buffet som investerat stort i tågsystem. Och han bör vara rejält ledsen på republikanerna som lyckats bromsa nästan alla Obamas planer utom i Kalifornien.

När skall vi i Sverige börja ta denna utveckling på allvar? Eller skall vi vänta till utglesningen fått fortgå ett steg till?

Visst är det tungt att se SAABs plågsamt långsamt men synbarligen obönhörligt falla, men med ständigt stigande bränslepriser, peak oil framför näsan, och en transportbransch i omvanling så är det kanske dags? En fabrik utan produktion, utan leveranser från underleverantörer och som slutat betala ut lönerna, är inte det en redan död fabrik?