Ett tidsdokument

England

Det är lätt att cyniskt fnysa när intervjuade ungdomar förklarar att de deltar i upploppen, kastar stenar, sätter eld på hus och stjäl märkeskläder och elektronik ”för att det är kul”, eller slår sönder och bränner små närbutiker ”för att de rika ska veta att de kan göra vad de vill”.

Men vi får aldrig glömma att även om de intervjuade ungdomarna inte löper amok i akt och mening att åstadkomma någon politisk förändring så ligger den politiska situationen i bakgrunden ändå. Många av dessa ungdomar har inget alls att förlora, och inte mycket att vinna mer än uppmärksamhet. En maskerad ung man svarade på reporterns frågan om varför de gör detta ”hade du pratat med mig om vi inte gjort det?”

Och mitt i kaoset finns hoppet – människor går ut tillsammans och hjälps åt att röja när upploppen dragit förbi, de bjuder poliser på te, riskerar sina liv för att skydda butiker och privat egendom.

Priset för att stävja upploppen och sedan ta sig an den tunga återställningen kommer att bli högt, i pengar, i lidande, i hopplöshet och i otrygghet. Många gånger högre än de besparingar som gjorts på bekostnad av de små i samhället.

När lär vi oss?

Valår

Det har varit val i Storbritannien. Det gick sådär.  Om jag sagt till er för fem år sedan att år 2010 skulle myndiga medborgare i en europeisk demokrati förvägras att lämna sin röst i allmänt val, och ansvariga skulle försöka bortförklara det oerhörda med att det var studenters fel tror jag ni hade skrattat ut mig. Det kan vi ju tänka på nästa gång vi säger oss att något aldrig kommer att hända.

Det är valår i Sverige också i år.