Entreprenöriell #skolchatt

Det är torsdag igen, och inte vilken torsdag som helst. Om mindre än en kvart vet vi vem som tilldelas årets Nobelpris i litteratur.

Medan vi otåligt väntar på detta så:

Torsdag innebär ju också #skolchatt och i kväll blir det en favorit i repris. Tungvrickaren entreprenöriellt lärande står tillsammans med fenomenet entreprenörsskap på programmet. Vad menar vi egentligen när vi svänger oss med dessa begrepp? Tolkningarna är många, alltifrån bistra invändningar om att eleverna skall formas till små Bert Karlsson-kloner till att det helt enkelt handlar om att vi skall erbjuda ännu en kulör på paletten av arbetssätt och förhållningssätt som står till elevernas förfogande.

Kanske lyckas vi reda ut begreppen i kväll? Välkomna till Twitter klockan 20.00

Annonser

Att köpa och att sälja

Det finns två sätt att göra affärer, skriver Seth Godin.

Somliga saker, som vattenflaskor, flygbiljetter och tuggummi, köps. Varorna görs tillgängliga, och så inväntar man tålmodigt att köparen kommer och bestämmer sig för att köpa.

Andra saker, som bilar, annonsplatser i veckotidningar och livförsäkringar säljs. Finns ingen försäljare på plats, om ingen marknadsför produkten eller varorna, händer ingenting alls.

Jag är alldeles säker på att det inte bara är begrepp som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande som får mig att genast associera Godins reflektion till skolan, trots att de naturligtvis också spelar in. Det som främst dök upp i mitt sinne var retoriken som likställer eleven med en kund. Och jag funderar – om eleven är kund, vilken roll har läraren?

Blir läraren butiksbiträdet vars uppgift är att fylla på hyllorna, ställa upp varorna lockande och sedan hoppas att något faller kunden i smaken? Eller är läraren säljaren, som med ett förtroendeingivande patos skall pitcha kunskapen och övertyga kunden om att just denna kunskap är den som skulle passa kunden precis bäst, väl medveten om att en nöjd kund återvänder?

Jag vet inte, ingen av rollerna verkar riktigt passa in i sammanhanget, tycker jag. Fattas det inte en och annan tämligen betydelsefull aspekt för att metaforen skall fungera, eller är det jag som inte ser dessa aspekter?

#skolchatt

I årets första #skolchatt är ämnet för dagen det inte helt enkla begreppet entreprenöriellt lärande (försök säga det fort ett dussin gånger efter varandra!) Somliga är grundligt skeptiska, andra entusiastiska, en och annan väljer att förhålla sig saklig och så finns givetvis de entreprenörer som ser en chans att slå mynt av förvirringen.

Hur är det, är entreprenöriellt lärande något nytt, eller är det bara ny förpackning och ny etikett på något redan etablerat och egentligen rätt vanligt? Innebär det att vi skall forma alla elever till entreprenörer, självständiga enheter redo att jobba hårt för att ta sig fram här i världen, smidiga och diplomatiska nog att samarbeta med vem som helst men krassa nog att aldrig lägga alla ägg i samma korg, aldrig go all in utan att likt en räv alltid ha ytterligare en flyktväg? Eller handlar det om den svenska paradgrenen kreativitet? Eller är det något helt annat, något gammalt, något nytt, kanske rent av något lånat?

Välkommen in på Twitter och var med i samtalet, torsdag den 5/1 klockan 20.00

Förskolan och Carema

Jag funderar lite över det här med tillgång och efterfrågan, främst då inom barnomsorgen och äldreomsorgen.

Det har ju skrivits en del om den äldreomsorg som erbjuds av företaget Carema, och jag funderar över hur det kan komma sig att trots att det, föreställer jag mig, finns en efterfrågan på trevliga, trivsamma, trygga äldreboenden och olika slags omsorg på olika nivåer så kan ett företag som Carema så totalt dominera marknaden. Jag tänker mig att t ex mindre boenden i mer hemlik miljö, boenden som specialiserar sig på olika behov och önskemål hos sina boende skulle uppskattas.

Och jag funderar också över hur det kan komma sig att det finns så få förskolor med okonventionella öppettider – föräldrar arbetar kvällar och helger också, och alla har inte möjlighet att ordna barnvakt privat. Det talas en hel del om det förkastliga i att friskolor gör vinster, men mycket lite om den frihet som borde finnas när det gäller okonventionella öppettider. Jag tänker mig t ex att den pedagogiska verksamheten blomstrar under de mer traditionella öppettiderna, och att ett lugnare tempo med mer omsorgsinriktad aktivitet äger rum på kvällstid.

Och jag funderar över vad som ska till för att vi ska få detta större utbud, för att ett gäng föreskollärare skall välja att starta kvälls- och helgverksamhet, för att ett gäng drivna sjuksköterskor, undersköterskor och/eller vårdbiträden skall välja att starta en trevlig liten konkurrent till Carema så oroliga och olyckliga anhöriga inte behöver nöja sig med att slå larm, utan har ett alternativ för sina kära nära. Handlar det om finansiering, om mod eller om kunskap? Eller om en kombination, kanske?

Jag vet inte, men funderar gör jag.

Genuint inspirerande

Det här fortbildningsprojektet jag pratat lite om ibland fokuserar på tre områden – hållbar utveckling, entrepenörskap och kommunikation. Viktiga områden alla tre, och än viktigare är att man kommer ihåg att alla tre områden hänger ihop.

Till exempel såhär. Denna slags berättelser, de människor han berättar om, ja, inte minst det han berättar om sig själv, finner jag genuint inspirerande:

.