Godmorgon Europa

Valet till EU-parlamentet är över, och utfallet speglar tydligt den politiska och sociala situation vi ser i samhället. I Sverige röstade knappt var tjugonde röstberättigad på SD, medan varannan väljare helt enkelt lät bli att rösta. I Frankrike lade var fjärde som gick till urnorna sin röst på Front National. I Storbritannien fick UKIP flest röster.

Och så vidare.

Dessa partier benämns ofta EU-kritiska. De talar luddigt om hur beslutsmakten behöver föras ut från parlamentet, talar om att omförhandla avtal, om att de medlemsländer vars ekonomi vacklar skall bära sina bördor själva. Samtidigt som de, mer eller mindre öppet, knyter sina egna samarbeten tätare, bygger sin nätverk.

Taktiken kallas att så split. Det är en oerhört effektiv taktik när den lyckas, en taktik som ställer kontrahenterna isolerade och utlämnade enbart till sig själva. Den är väl etablerad i historien, har använts med stor framgång om och om igen.

Och den är relativt enkel, om än inte lätt, att bemöta och hantera. Samarbete, samverkan, samtal, nätverkande, öppenhet, omtanke, kunskap är de fundament vi kan bygga på för att undkomma isolation. Genom att kommunicera med varandra, hålla ögonkontakt, umgås, dela kulturella upplevelser, studera tillsammans, berätta för varandra om vad vi ser, lyssna till varandras berättelser om vad vi vill, vad vi hoppas på bygger vi ett stabilt nätverk som inte rubbas av att någon försöker slita isär trådarna. Eftersom där finns fler, många fler.

Annonser

Mors dag i dag

och reklammakare, än en gång har ni fel. Jag önskar mig inte blommor, inte tårta, inte smycken eller choklad.

Jag önskar mig i all ödmjukhet en värld.

En värld där mina barn och barnbarn, där alla mödrars barn och barnbarn, kan leva i frihet, kärlek, och trygghet. En värld där bildning, kultur, berättelser, skönhet, kunskap, långsiktighet, respekt, nyfikenhet, generositet och omtanke spelar huvudrollerna. I dag röstar vi här i EU och jag önskar, hoppas och tror att vi alla röstat och röstar klokt, med hjärta och hjärna.

Det är allt.

Ni har väl röstat?

I dag är valdagen, men jag vet att många många har röstat redan. Själv går jag till valurnorna i dag, jag tycker om att gå dit tillsammans och sedan fira att vi faktiskt har rösträtt. Alla 400 miljoner av oss. Det är värt fira.

För EU är ju inte ‘dom där i Bryssel’, det är inte ‘där nere i Europa’, det är inte ‘efter valet, då…’

EU är vi, EU är här, EU är nu.

 

 

Glad valdag!

Valsöndag

På söndag är det dags, det är på samma gång första och sista första valsöndagen. Samtidigt som det är första gången mitt allra yngsta barn går och röstar, och jag är alldeles glatt uppspelt inför detta, så är det sista gången något av mina barn upplever sin första valsöndag. Jag är både stolt och lite vemodig på samma gång.

Tänk, vi är 400 miljoner människor i 28 länder som röstar fram 751 ledamöter till ett gemensamt paralament på söndag. Väldigt många människors röster som vägs in, alla betydelsefulla, alla räknas, oavsett vilket av länderna vi bor i, oavsett vilken ekonomisk status vi lever under, oavsett vilken social status vi har. Det är rätt mäktigt, är det inte?

 

Tidens hjul

Att jag föredrar pocketböcker framför inbundna böcker har ni antagligen hört till leda nu. Jag föredrar dem av många orsaker. De väger mindre, är smidigare att hantera och transportera, belastar, om jag förstått saken rätt, miljön mindre att trycka och kostar, inte minst, mig mindre i inköp än de tunga, klumpiga inbundna. Det senare är dels en fördel för att jag helt enkelt kan köpa fler om de kostar mindre, dels för att jag tycker om att markera favoritavsnitt genom att vika hörn, stryka under extra tilltalande formuleringar och ibland skriva kommentarer till händelser eller scener i de böcker jag läser.

Detta är också den främsta orsaken till att jag föredrar att köpa böcker framför att låna dem på biblioteket, trots att jag älskar bibliotek passionerat och inte på något vis kan föreställa mig ett samhälle utan bibliotek.

Just nu har jag the Algebraist av Iain M. Banks som bussbok. Den är inte helt idealisk för ändamålet; dels är den lite för stor för att bära i fickan vilket leder till att jag rätt som det är lagt ifrån mig den någonstans (lyckligtvis har det hittills varit på platser där jag får tillbaka den), dels är den aningen för intressant vilket leder till att jag rätt som det är tittar upp och konstaterar att jaha, där passerar vi hållplatsen där jag tänkt kliva av.

.

.

Tro det om ni kan, men jag skriver inte detta inlägg i första hand för att lovsjunga pocketböcker, bibliotek eller Banks, det är snarare positiva bieffekter, utan för att utveckling på senare tid gånggång får avsnittet jag strukit under på sidan 57 att dyka upp i minnet:

However, I will confess to the distinct and unsettling feeling that very large, very ponderous and most momentous wheels have been set in motion. When that happens I believe the lesson of history tend to indicate that it is best not to be in their way. Even without meaning harm, the workings and progress of such wheels are on a scale which inevitably reduces the worth of individual lives to an irrelevance at best.

At best?

At best. At worst, lives, their sacrifice, provide the oil required to to make the wheels move.

Läxan historien lär oss antyder att det bästa är om man kan hålla sig ur vägen när historiens hjul rullar igång. Det är inte alltid lätt, det är inte ens möjligt ibland, men det är lättare för den som håller ögon och sinne öppet och håller sig så välinformerad det går, och ruskigt mycket svårare för den som blundar, stoppar fingrarna i öronen och ropar BINGO så högt h*n kan.

En galen värld

.

Klockan är ungefär två. Det är lördag den 23 juli,  natten efter den 22 juli när regeringshuset i Norge sprängdes i en terrorattack och ett stort antal unga människor på läger dödades i en massaker. Att döma av vad media rapporterar ligger samma individ bakom båda dåden, och motivet kan på något vis vara i viss utsträckning politiskt.

USA behöver akut höja sitt skuldtak. Om de inte gör det kommer bland annat pensionsutbetalningarna att ställas in. Den europeiska ekonomin balanserar på en liten liten spindeltråd.

Världen har förändrats.

Grejen med Grekland, EU och euron

Greklands ekonomiska situation är prekär, det tror jag alla är medvetna om. Om inte, läs . Riskerna för det Grekiska samhället, för EU och för euron är verkliga. Trots att Sverige har en annan valuta är vi djupt inblandade i den gemensamma EU-ekonomin.

Och jag hör många av ”tyckarna” hävda att Grekland får reda ut det här själv, de har satt sig i knipan och det är inte vårt ansvar att… Jag tror ni hört detsamma.

Jag hävdar motsatsen. Grekland har satt sig i knipan, och de kommer oundvikligen att stå inför en kämpig tid. Men istället för att ta avstånd, sparka ut dem ur EU och vända ryggen till borde vi, och med vi menar jag EU, inte Sverige, ta över ansvaret för den grekiska ekonomin, sortera upp röran, räta upp vacklande grundvalar, ställa ekonomin på rätt köl och stötta, nära och öppet, under en period tills en stabil balans uppnåtts och etablerats.

Ja, det kommer att kosta oss en del, initialt, men det kommer att generera vinster i ett längre perspektiv. Humana vinster, ekonomiska vinster och strukturella vinster.

EU är ett vi, inte Sverige och en massa konstiga de där andra.