En liten varning

Jag är gravt yrkesskadad, och i somliga aspekter närmast vad som kan uppfattas som lätt autistisk.

Det innebär att om du ber mig kommentera på något du skrivit, så kommer jag kommentera på det du skrivit. Jag kommer inte att oförblommerat berömma, utan ta för givet att det du vill ha är feedback, konstruktiv kritik och förslag på förändringar som gör texten tydligare, skarpare, mer sammanhängande, mer musikalisk, mer kongruent inför och eventuellt under en omarbetning,

Jag kommer att ta detta på största allvar, och efter bästa förmåga ge dig det jag uppfattat att du ber mig om. Och jag kommer använda ord som kongruent. Det betyder inte att jag hatar texten. Tvärtom. Det betyder att det mesta är bra, annars skulle jag inte lägga tid på den, där är bara ett par saker….

Du får väldigt väldigt gärna visa mig dina texter bara för att visa mig dem, jag kommer att läsa dem med glädje. Jag älska att läsa andra människors texter, och jag är djupt ödmjuk inför det förtroende det innebär att någon vill dela sina tankar med mig på det viset.

Men be mig inte kommentera eller ‘ärligt säga vad jag tycker’ om du inte vill att jag ska kommentera och ärligt säga vad jag tycker.  Jag är alldeles för tjockskallig för att uppfatta subtila vinkar om att du egentligen inte vill ha min ärliga åsikt, utan beröm eller ett bollplank, och jag kommer göra dig ledsen.

 

Annonser

Ring in det nya och ring ut det gamla

i årets första, skälvande minut

Läsåret är över. Kvar står en skola så öde och tom som en skola bara är när läsåret är över. Det spelar ingen roll hur mycket och energiskt lärare och övrig personal springer omkring, en skola utan elever är tom.

Och så ska det vara. Nu börjar det nya, och av det gamla finns bara minnen kvar. Vi kan inte lägga till något, vi kan inte dra ifrån. Vi kan inte ändra eller rätta till. Vi kan bara lära oss av det vi gjorde, vad som gick bra och varför det gjorde det, vad som gick mindre bra och vad vi kan göra för att det ska gå bättre nästa gång.

Förra sommaren berättade jag lite om vad jag gjorde under det som med lekmannabegrepp kallas sommarlov. I år kommer det att se lite annorlunda ut. För mig personligen, men jag hoppas också att vi som skola tar till oss av de råd och den feedback vi fått under läsåret. Det hoppas jag gäller skolan som institution i landet också.

Det räcker så, nyårstal bör varken bli för långa eller för dystra.

Gott Nytt År!

.

#skolchatt

Jag har precis kommit hem från en mysig utflykt till Skånes Djurpark. Jag och en kollega var där tillsammans med den klass jag är klassföreståndare för, vi klappade älg, tittade på sälar, förundrades över hur stora björnar och örnar är på nära håll men lyckades varken få korn på järven eller grävlingen, trots att vi försökte.

Sånt kan man ha stort utbyte av en solig torsdag i maj. En annan tordagssak jag har stort utbyte av är #skolchatt. I dag kommer vi att prata om ett ämne som känns extra aktuellt såhär i maj, betygssättningstider och examenstider: bedömning och lärande. Lärande bedömning är ett uttryck som studsar omkring i skoldebatten, vad menar man med det? Man talar om formativ och summativ bedömning, man använder uttryck som återkoppling och feedback, självbedömning och utvärdering. Om det, och sannolikt en del annat, kommer vi att prata i kväll. Välkomna!

Fredag – #idol2011

Jag började känna mig som en rutinerad IDOL-tittare, åtminstone bland förstasäsongarna, när jag redan igår började koordinera fredagen för att göra plats för programmet. Jag kände att jag hade koll på vad som väntade, kollade upp Amanda Fondells låt på Youtube:

.

.

kollade upp Molly Pettersson Hammars låt på Youtube:

.

.

när förutsättningarna plötsligt ändras. Att jurymedlemmen Laila varit gravid har jag varit medveten om men inte reflekterat över. Nu har sonen fötts (gratulerar, hoppas alla mår väl) och givetvis kommer hon inte att vara med i juryn i kväll. Detta har fått mig att fundera över juryns funktion i programmet – dels deras funktion i själva sändningen. De röstar inte, har ”ingen makt” sägs det, förutom möjligen någon slags rådgivande funktion gentemot den TV-publik som faktiskt röstar.

Ändå sitter de där, varje avsnitt, och kommenterar varje framträdande, och den unga blivande artisten står nervös framför dem och tar emot feedbacken. Jag tror det är deras viktigaste funktion i sändningen, att från sitt perspektiv som producenter och mediapersonligheter ge feedback och ge den unga aspiranten vägledning och en bild av hur framträdandet uppfattades ‘utifrån’.

Sen läser jag att jurymedlemmen med den intressanta klädsmaken, Alexander Bard, tycks ha fastnat i Grekland och kanske inte heller kommer vara med i afton.

Det ska bli intressant att se hur denna förändring i juryn påverkar programmet i stort.