Minst femtio nyanser av grå, alla tydligt urskiljbara

De rör sig över nästan hela skalan, de där nyanserna. Från ljusaste ljust, nästan vitt med bara en liten brytning, till mörkaste mörkt, i det närmaste svart med bara en aning ljus i, så svag att vi knappt uppfattar den förrän vi kontrasterar mot helt svart.

Jag är totalt fascinerad av fenomenet. Jag ska vara uppriktigt, jag har inte läst någon av böckerna än, men det allmänna samtalet om böckerna, både samtalet om sexet i historien (det tycks finnas en ramhandling också som jag inte riktigt fått grepp om) och samtalet kring böckerna som fenomen, som en del av en litterär trend och som ett moraliskt fenomen. Jag fascineras över hur demonstrativt somliga läser dem, och hur andra smyger, medan ytterligare andra tydligt markerar att de minsann inte alls befattar sig med den här sortens litteratur.

Det tycks som om böckerna, liksom deras föregångare, de rätt förfärliga Twilight-böckerna, precis som melodifestivalen och andra storskaliga TV-program ingår i det allmäna folkmedvetandet. De är fenomen som de flesta känner till, och har åsikter om, oavsett om man faktiskt läst böckerna eller sett programmet eller inte.

På så vis säger de, som kultur ju gör, något om den tid vi lever i, och därmed om oss som lever i den. Fascinerande!

Annonser