I DN finns en inredningsbloggare som heter Susanne Hobohm. Hon presenterar en intressant spaning om kökstrender. Det intressantaste är egentligen inte hur kök ser ut eller kommer att se ut, utan om hur funktionen ändras:
Fikat vid köksbordet i det privata hemmet har flyttat ner till fiket på gatan. Samma med middagen. Urbana människor lagar inte längre middag i sina hem. Man ses på krogen eller tar hem catering i stället.
Bilden av köket som hemmets hjärta är väl cementerad i våra föreställningsvärldar, inte bara som den plats där maten lagas och bullarna bakas utan också platsen där man okonstlat och enkelt samlas i strumplästen kring korgen med de hembakta kanelbullarna och bryggkaffet. Var det inte rent av någon politiker som gjorde ett nummer av att ta upp de frågor som folk pratar om vid köksborden? Den tredje platsen har haft en mindre framträdande och annorlunda roll i det svenska samhället än på många andra håll, och tanken på att flytta stora delar av sitt sociala umgänge ut i offentligheten kan kännas både kontintentalt exotisk och lite skrämmande. Vad ska grannarna säga om man plötsligt börjar gå på café mitt i veckan sådär helt apropå?
Hobohm understryker dock att denna orientering mot den tredje platsen inte innebär att vi bryr oss mindre om hur köket därhemma ser ut, tvärtom. Vi har bara en lite annorlunda twist på det än vi hade tidigare:
Trots alla recept på nätet och i tv-program, trots kokböcker och hajpade kockar, trots surdegshotell och handgjorda korvar använder vi våra kök i allt mindre utsträckning. De har blivit mer som en dekoration.
Vem vill se sitt stajlade kök förvandlat till kaos, vem vill grisa ner med illaluktande sillspad, slemmiga kärl och fiskrens när det finns catering och restauranger för alla smakriktningar nere på gatan?
Stämmer hennes spaning, tro? Jag tror det beror lite på var man befinner sig. Caféutbudet är ju lite olika på olika håll i landet, men jag tror faktiskt att spridningen av kedjor som EspressoHouse, Barista och nu också Starbucks i hög grad bidrar till att hon blir sannspådd i allt fler delar av landet. Kanske är det rent av mer en generationsfråga än en geografisk fråga, egentligen?
You're no different to me 