Människor i 24-timmarssamhället

I Aftonbladet beskriver professor Jerker Hetta de konsekvenser som drabbar ungdomars sömn när 24-timmarssamhället krockar med industrialismens sätt att se på tiden och dygnet:

andelen kvällsmänniskor ökat från 25 till 50 procent och vår sovtid krympt rejält. Framförallt bland tonåringar och yngre vuxna där nio av tio numera har sena vanor. Var fjärde svensk sover mindre än sex timmar per natt. Minst sju timmar behövs för att en vuxen kropp ska fungera optimalt. Nio timmar kräver tonåringen för att vakna pigg och glad. Inte konstigt att alla är trötta.

Han har så rätt så i sin analys. Inte ett dugg konstigt!

Däremot håller jag inte alls med om hans lösning på problemet. KBT? Va? Menar han på fullt allvar att vi ska försökta terapeuta oss tillbaka till förfluten tid? Eller är det själva paradigmskiftet vi ska terapeuta oss igenom?

Vet ni, jag tror inte det kommer att fungera i längden. Jag tror vi behöver hitta en annan angreppsvinkel på problemet.

I dag förlägger de flesta skolor undervisningen på ett sätt som är anpassat efter tanken att en stor andel av eleverna skall skolas in i det tidstänkande som behövs för att man skall kunna sköta ett industrijobb. Ändå kommer många av eleverna att befinna sig inom helt andra sfärer i sina respektive framtider.

Mitt förslag är att vi på allvar tar och genomför flexibla skoldagar, med början på gymnasiet. Dela in ungdomarna i morgon- respektive eftermiddags-grupper, utifrån deras egen önskan, istället för i klasser utifrån var de bor, när de råkar söka, skostorlek, längd eller vilka kriterier man nu råkar ha idag. Schemalägg kärnämnena i morgonpass och sena eftermiddagspass, och låt sedan somliga lärare ta hand om morgongrupperna, och somliga (t ex jag) om eftermiddagsgrupperna. I mitten av dagarna placerar man profilämnen, och så har man konferenstid mitt på dagen för kärnämneslärare, på morgon eller eftermiddag för specialämneslärare, och där det passar för hela lärargruppen.

Det är absolut inte en färdigtänkt idé, men jag tror den har potential. Och jag tror faktiskt unga människor skulle må bättre om de fick sova ut om morgnarna.

Morgonstund har guld i mund

Max Entin direktrapporterar från Almedalen och direktreflekterar över det här med lämpliga tidpunkter att förlägga seminarier på.

Vilket leder mig till att än en gång reflektera över när en skoldag lämpligen bör inledas. Någon gång mellan åtta och halv elva, vad tror ni om det? Morgonrävarna, som redan i början av läsåret anmälde sig till gryningskurserna, kan sedan glädjas åt att dagen är över vid två, medan nattugglorna, stärkta av att ha fått sova ut på morgonen och anmälda till eftermiddagskurserna i samma ämnen, lämnar lektionssalarna vid fyra-halv fem sådär.

Det låter inte helt ogenomförbart, det låter inte ens krångligt i mina ögon.

Hur låter det i era?