Jag har inte försvunnit

Jag har bara väldigt mycket som pågår i 3d-världen nu… eller ja, 3d och 3d… somligt pågår här i den digitala världen också, men så att säga i off blogg-sfären.

Jag kommer tillbaka. Under tiden kanske ni vill läsa en liten artikel på folkbildningens nättidning Re:flex om Folkhögskola 2.0, det fortbildnings- och nätverksprojekt som pågår i Skåne och som många skånska folkhögskolor är inblandade i.

Tre vilsna tanter i ett regn

Nämnde jag att jag varit på fortbildning i Malmö idag? Jag har varit kritiskt till arrangemangen i det här projektet tidigare, och det är inte otänkbart att jag får anledning att vara det igen, men idag var det roligt, givande, intressant och äventyrligt.

Professor Anders Sigrell gav oss en lättillgänglig föreläsning om retorik och lyssnande, och Kristin Heinonen följde upp med en introduktion till begreppet digital storytelling. De flesta tycktes lyssna intresserat, och frågorna antydde att man gärna ville lära sig mer. Nätverkandet var lättsamt och  stämningen var generellt god, jag tror de flesta hade rätt kul idag.

Så var det den där äventyrligheten då. Vi startade vårt äventyr vid den pendeltågstation där den tredje kollegan klivit av tåget, och körde sedan iväg och parkerade enligt anvisningarna. Eller åtminstone enligt vår tolkning av anvisningarna. Sedan gick vi iväg, fortfarande enligt vår tolkning av samma anvisningar.

Det är här regnet kommer in i bilden. Det regnade. Detta medförde att det var i princip folktomt, förutom vi tre virriga men rätt glada tanter som kvittrade iväg, vänster om och höger om och rakt fram enligt anvisningarna. Och där låg mycket riktigt en skola.

Det var fel skola. En vänlig kvinna tittade bekymrat på oss, talade om att det var omkring 2 km promenad i regnet vi hade framför oss och gav oss noggranna väganvisningar. Vi tackade, gick och fann snart att vi inte riktigt kom ihåg de där anvisningarna. Men vi hittade ännu ett par skolor. De hade det gemensamt att de inte var den skolan vi skulle till. Heller. Lyckligvis blev vi till slut räddade av en representant för gruppen Dagens Ungdom, som vänligt talade om vart vi skulle och sedan eskorterade oss, så vi kom rätt.

Det visade sig att den station varifrån vårt äventyr startat låg på andra sidan vägen.

Rubriken kan, om så önskas, sjungas på melodin Sju vackra flickor i en ring

Inväntar tidvattnet

För er som undrat kan jag berätta att projeket sjösatts, den hamn där jag hamnade visar sig generös och acceptabel och vi inväntar nu tidvattnet för att sätta segel och ge oss ut på de sju haven.

.

.

Och nu då?

Det är den trettonde november i dag. Minns ni projektet jag pratade om kring förra månadsskiftet? Det gick kanske inte riktigt som arrangörerna tänkt sig, då, men på det stora hela gick det rätt hyggligt ändå, tycker jag. Jag anar vilken modell de inspirerats av, och den är säkert bra och givande i somliga sammanhang, men den bygger väldigt mycket på tydlig kommunikation, och, anar jag, på att de inblandade i någon utsträckning dels vet vad som väntas av dem i förväg, dels faktiskt sökt sig dit själva.

Så det blev som det blev, och i dag, den trettonde november, utlovades besked om vilka delprojekt som blir av finansierade av projektet och vilka som inte blir det. Klockan är halv två på eftermiddagen, och ännu inte ett ljud om saken.

Nåväl, det är drygt tio timmar kvar av den trettonde, gott om tid ännu.

.

På väg

Ungefär nu är jag på väg till första dagen av Projektet. Håller ni tummarna för att det blir av?

Någon frågade varför jag är intresserad av ämnet, och jag svarade att främst är det för att jag inte vet något om saken, trots att så mycket finns att veta. Och precis så enkelt är det. Jag kan svenska, och jag vet en del om hur det går till när man lär sig ett nytt språk, både på kort och på lång sikt. Men jag vet inget alls om hur det svenska språket ter sig för den som närmar sig det från persiskan, eller från arabiskan. Vilka ljud är svårbemästrade, och vilka är busenkla? Hur ligger det till med ordföljden? Använder vi oss av pronomen på samma sätt? Hur uppfattas den svenska prosodin?

.

.

Ah, det finns hur många frågor som helst! Jag hoppas att det jag lär mig under projektet skall göra mig till en bättre lärare, naturligtvis, och jag hoppas innerligt att erfarenheterna skall komma andra till nytta och glädje. Jag kommer nog att blogga en del om saken (jag vet att det låter som att jag tar för givet att det kommer att bli av. Det gör jag inte, men jag tänker som såhär, att tar jag ut glädjen i förskott får jag i bästa fall glädja mig två gånger, och blir det nobben har jag åtminstone fått glädja mig en gång) och om ni vill får ni gärna dela med er av erfarenheter och funderingar kring ämnet.

 

Ett projekt

Jag vet inte säkert, det kan vara så att detta får man prata öppet om, det kan också vara så att det bör hållas hemligt tills det accepteras och jag härmed komplett förstör för mig själv. Lite spänning i vardagen piggar upp tillvaron, särskilt om man lägger till lite stämningshöjande musik:

.

Så här ligger det till: jag och mina kollegor, ja nästan alla på nästan alla folkhögskolor i Skåne ingår i ett projekt. Och i detta projekt skall, som det plägar, komma att ingå delprojekt. Och jag har funderat ut ett superspännande projekt!

Jag vill lära mig mer om vilka specifika utmaningar och svårigheter det svenska språket bjuder för den som har antingen persiska eller arabiska som modersmål. Från så många aspekter som möjligt. Jag tänker på fonem och grafem, lyssnande, läsande, talande, skrivande. Jag tänker på aspekter som syntax och prosodi, språksociologiska och semantiska aspekter etc etc. Jag vill ta del av det som finns beforskat inom området, och jag vill ta del av andras empiriska erfarenheter, deras obesvationer och reflektioner kring frågan och dela med mig av mina egna till den som eventuellt visar intresse.

Vad säger ni? Visst låter det spännande? Skulle ni, om möjlighet gavs, vilja vara med och lära er mer om detta? Besitter ni lite (eller jättemycket) kunskaper på området och vill dela med er?

Jag tror det kan bli hur spännande och kul som helst!


Getting to know you

I morgon träffas vi, 15 skånska folkhögskolor, för projektet Folkhögskola2.0. Kommunikation, hållbar utveckling och entreprenörskap står på programmet, och inte minst nätverkande! Jag ser fram mot det.

Och äntligen hittar jag ett tillfälle att dela denna med er:

.