Men allt är inte självklart

Han hade en vigselring på fingret. Det hade inte hon. De satt lite i skymundan, men inte som om de ville gömma sig, snarare som om de sökte lite avskildhet. Rörde vid varandra, flätade ihop fingrarna, ögon bara för varandra. Båda välkammade, välklädda, putsade och fina för varandra.

Någonstans finns kanske en partner med den andra vigselringen på fingret. Kanske vet hen, kanska anar hen, kanske har hen ingen aning alls. Kanske sitter hen med hjärtat krossat, men kanske är det så att hen vet vad som pågår, och inte bara accepterar det. Kanske tycker hen det är helt i sin ordning, kanske för att hen själv är redo att gå vidare, kanske av någon annan orsak.

Kanske finns det inte alls någon annan partner med den andra vigselringen på fingret. Vi vet inte. Vi föreställer oss, men vet gör vi inte. Vi vet så lite om vad som pågår inom andra människor, och det är inte alltid självklart att det vi ser verkligen är vad vi tycker det ser ut att vara.

Weekend

Vi var på bio i kväll, och såg filmen Weekend. Det är både en fin liten historia om hur intensivt det där första förälskelsestadiet kan vara, särskilt när man vet att tiden är begränsad, och en historia fylld med kloka och intressanta tankar och synvinklar på vänskap, kärlek, familj, det mänskliga jaget, relationer, politik  och en del annat spännande här i världen.

You’re like a blank canvas, and it gives you an opportunity to project onto that canvas who you want to be.

Karaktären Glen är en aspirerande konstnär. Han jobbar på ett galleri och håller på med ett projekt där han vill utforska och visa fram det som finns i mellanrummet mellan det vi väljer att återge på den där blanka duken och det vardagsjag vi lever med när vi blivit mer bekanta, eller rent av är för oss själva.

En aspekt väl värd att fundera över och utforska. Se filmen om  ni får chansen, den är så fin!

.