Lärarklädsel

Hos Magdalena Ribbing lyfts frågan om lärarklädsel. Någon som säger sig arbeta som gymnasielärare ställer frågan:

Hur klär man sig lämpligt som lärare?

Diskussionen är inte ny. Skolans roll som normupprätthållare i samhället är ständigt aktuell. Som lärare i klassrummet representerar man ju inte bara sig själv, utan samtidigt skolan och samhället. Man är på samma gång förebild och auktoritet, inspiratör och instruktör. Hur man klär sig påverkar givetvis hur man uppfattas av eleverna, och Ribbings svar visar att även hon förstår det:

En nonchalant eller utpräglat eller desperat modeklädd lärare ger fel signaler till eleverna. En lärare i trasiga modejeans och T-shirt eller liknande fritidsklädsel visar sina elever – säkert oavsiktligt – bristande respekt och får svårt att kräva respekt från eleverna. En lärare klädd i urringad top och minikjol visar sina elever att modet är viktigare än eleverna; man är inte klädd som på privat bjudning eller diskotek när man undervisar.

Samtidigt som man bör hålla detta i minnet bör man också hålla i minnet att det bland annat är genom sin klädsel man ger eleverna en möjlighet att identifiera sig med lärare, att knyta an. Det gör man inte genom att försöka klä sig som dem, det blir bara larvigt och pinsamt. Nej, det gör man genom att klä sig i kläder man trivs med och känner sig hemma i, utan att propagera för att den ena eller den andra stilen är rätt. En modeintresserad lärare signalerar inte automatiskt att modet är intressantare än eleverna – signalen, om läraren är professionell i sitt arbete, blir snarare att man inte behöver ge avkall på sitt modeintresse, eller musikintresse, eller idrottsintresse eller vilka intressen eleverna i klassen nu råkar ha, bara för att bli vuxen. Det går att kombinera. Det går att vara vuxen, att ha ett riktigt jobb, att ‘bli något’ och ändå ha kvar sina intressen.

Det är en värdefull insikt.