Förskolan och Carema

Jag funderar lite över det här med tillgång och efterfrågan, främst då inom barnomsorgen och äldreomsorgen.

Det har ju skrivits en del om den äldreomsorg som erbjuds av företaget Carema, och jag funderar över hur det kan komma sig att trots att det, föreställer jag mig, finns en efterfrågan på trevliga, trivsamma, trygga äldreboenden och olika slags omsorg på olika nivåer så kan ett företag som Carema så totalt dominera marknaden. Jag tänker mig att t ex mindre boenden i mer hemlik miljö, boenden som specialiserar sig på olika behov och önskemål hos sina boende skulle uppskattas.

Och jag funderar också över hur det kan komma sig att det finns så få förskolor med okonventionella öppettider – föräldrar arbetar kvällar och helger också, och alla har inte möjlighet att ordna barnvakt privat. Det talas en hel del om det förkastliga i att friskolor gör vinster, men mycket lite om den frihet som borde finnas när det gäller okonventionella öppettider. Jag tänker mig t ex att den pedagogiska verksamheten blomstrar under de mer traditionella öppettiderna, och att ett lugnare tempo med mer omsorgsinriktad aktivitet äger rum på kvällstid.

Och jag funderar över vad som ska till för att vi ska få detta större utbud, för att ett gäng föreskollärare skall välja att starta kvälls- och helgverksamhet, för att ett gäng drivna sjuksköterskor, undersköterskor och/eller vårdbiträden skall välja att starta en trevlig liten konkurrent till Carema så oroliga och olyckliga anhöriga inte behöver nöja sig med att slå larm, utan har ett alternativ för sina kära nära. Handlar det om finansiering, om mod eller om kunskap? Eller om en kombination, kanske?

Jag vet inte, men funderar gör jag.

Annonser

En bild av en företagare

Till Årets företagare 2011 i Stockholms län av branschorganisationen Företagarna och som Årets inspirationsföretag 2011 av länsstyrelsen i Stockholms län utsågs samma företag – hemtjänstbolaget Aman Care. Företagets VD heter Karima Tice, och innan hon år 2008 köpte ett litet konkursmässigt hemtjänstföretag jobbade hon inom den kommunala hemtjänsten, och de erfarenhet hon har därifrån har hon använt klokt:

Jag hade jobbat på ett servicehus i Stockholm och sett hur cheferna betedde sig, levt med sparkrav och underbemanning. För att hinna med tvingades personalen hoppa över att duscha pensionärerna och låta dem vänta på att få frukost. De gamla fick ingen frukt, inga blommor, inget godis.

Tice bygger sitt företag på en annan grund. Hon visar att det går att förändra även etablerade system, hon har t ex:

medvetet anställt personal som talar de språk kunderna talar. I dag har hennes företag, Aman Care, medarbetare från bland annat Afghanistan, Irak, Somalia, Egypten, Turkiet, Grekland, Frankrike, USA, Mongoliet, Ryssland, Polen och Indien. Fyrtio procent av de anställda är män, vilket är betydligt högre andel än i den kommunala hemtjänsten.

– Kunderna väljer själva vilken person de vill ha, när de vill gå upp och när de vill ha sin frukost. Jag har bott 9,5 år i USA och lärt mig att kunden alltid har rätt […] Jag besöker alla kunder minst en gång i månaden för att höra om de är nöjda och jag försöker bryta ned den obekvämhet som kan finnas mellan chef och personal. Om jag kan visa att det går att förändra gamla system har jag lyckats, säger Karima Tice.