Svikare

Om svikare i den offentliga retoriken talar Bodil Malmsten klokt i sin blogg:

Ett barnsjukhus slår igen för att patienterna sviker.
Ett tv-program läggs ner för att tittarna sviker. Tittaren har inga plikter mot skitprogram, det är skitprogramsproducenten som sviker, vinstmarginalsmässigt och moraliskt.

Svika, svek, svikare, så tungt skuldbelastade ord och så fel placerade.
Det är inte patienten som sviker barnsjukhuset, det är leverantören av den dåliga, och från början omdiskuterade, produkten Privat Barnsjukvård.

Vi ser formuleringen titt som tätt i skoldebatten också. Där talar man om hur de starka, de duktiga, de begåvade eleverna sviker förortsskolorna och genom sin flytt, eller flykt, till mer välrenommerade skolor lämnar sina svagare kamrater i armod och uselhet. Som om eleverna själva, de som flyttar till andra skolor, bure ansvaret för hur den skola de lämnar utformas. Som om de packade ner hopp och framtid i sina skolväskor och tog det med sig bort.

I samma svep förklarar man dem som finns kvar som stackare, som hjälplösa offer för detta svek, eländiga människospillror som vandrar i ruinerna utan vare sig kraft eller förmåga att ta sig därifrån. Inte bara eleverna, lärarna på skolorna hamnar i samma kategori.

Och jag undrar över om det månne kan vara så att genom att uttala detta, gång på gång på gång i den offentliga debatten, så gör man det till en slags acceperad bild av verkligheten. Bekräftar man bilden av någons oförmåga tillräckligt ihärdigt är risken stor att rätt som det är börjar personen själv tro på den. Upprepar man skuldanklagelsen mot någon helt oskyldig tillräckligt ihärdigt blir det till slut svårt att se personen som helt oskyldig. Nog ligger det något i det som upprepas, skulle det sägas om och om igen om det vore osant? finner man sig rätt som det är frågande sig själv.

Jag tror det är en god idé att stanna upp, när man hör den frågan, och säga till sig själv att lika lite som det är tittaren som sviker ett skitprogram när h*n väljer att ägna sin tid åt något annat, lika lite är det eleverna som sviker förortsskolorna när de väljer en annan skola. Sen kan man fundera en stund över vem det är som faktiskt sviker vem, om man vill det.