Morricas #julkalender lucka 22

Bara ett par dagar kvar nu, bara ett par luckor kvar. Många olika traditioner högtidlighålls, tvångsgenomlevs, förkastas, förändras, glöms, formas om, uppstår och förändras. Somliga firar med hull och hår, andra inte alls. Somliga upplever en tid så fylld av måsten, borden och hinner inte att galenskapen knackar på dörren med en säck fylld av vansinne över axeln, andra upplever en period av lugn, sällhet, avslappning och frid. Allt däremellan, och en hel del därutöver, är lika vanligt och normalt det.

Så fira som du vill fira, fira om du vill fira.

Här är ett förslag:

 

Annonser

Gåvor och presenter

Gåvor och presenter verkar trevligt, när man tänker på det sådär spontant. I många fall är det trevligt också, ger glädje och nytta och gör livet lite bättre både för mottagaren och givaren.

Men har ni tänkt på hur rysansvärt dyra de kan vara? Inte för givaren, för givaren är priset sällan mer än pengar, men för mottagaren.

Som mottagare hamnar man i underläge, plötsligt står man i skuld till givaren – inte bara tacksamhetsskuld och plikt att visa uppskattning, oavsett hur glad man egentligen blir för gåvan eller inte. Plötsligt är man skyldig att uppmärksamma även givarens högtidsdagar, även om man egentligen inte alls är intresserad av sånt. Om gåvan var stor kan detta hålla i sig en lång period, man kan hamna i en situation där man förväntas visa sin tacksamhet gång på gång, och på ett sätt så att omgivningen görs uppmärksam på hur generös givaren visat sig.

Har man riktig otur visar sig givaren vara av typen som mäter gåvors värde i pengar, och tycker sig ha köpt rätten att avgöra när tacksamhetsskulden är gäldad, oavsett vilken ekonomisk situation mottagaren faktiskt befinner sig i.

En felaktig gåva, en opassande gåva, en för liten gåva eller en för stor gåva, en gåva vid fel tidpunkt eller fel gåva vid rätt tidpunkt kan förstöra en relation. Givaren och mottagaren hamnar i obalans gentemot varandra, och gentemot omgivningen, och gåvan, som sannolikt var avsedd att bringa glädje, orsaker bara förtvivlan.

Så skänk era gåvor med varsamhet och omtanke, och ta emot dem med glädje, men skippa underdånigheten och förpliktelserna. Och vad ni gör, skuldbelägg inte, kräv varken tacksamhet eller pliktgåvor. Sånt kostar mer än det smakar.