med @skånetrafiken i tiden?

Jag åker kollektivt. Jag gör det av miljöskäl i första hand – det känns inte försvarbart att köra bil i ett så kollektivtrafiktätt område som området kring Malmö och Lund ändå utgör. Jag gör det också av lässkäl – det är trevligt att sitta ostörd på en buss och läsa, jag märker oftast inte av vem som sitter intill mig (så länge personen inte gör något extra störande som högljutt smaskar i sig äpple eller – true story – tar av sig skorna och börjar rensa sig mellan tårna eller – ännu en lika sann – smörjer in fötterna med fotsalva) såvida personen inte nästan bokstavligen knackar mig i huvudet och säger hej.

Men det börjar bli allt mer påfrestande. Jag bor utanför tåglinjerna, så jag uttalar mig om busstrafiken, och den lämnar i allt högre grad mycket i övrigt att önska. I dag såg jag fram mot att dansa en dryg timmes tango i Västra Hamnen. Att jag är tvungen att åka en halvtimme innan arrangemanget är över för att inte behöva vänta fyrtiofem minuter tar jag så gärna.

Men vad som enligt tidtabellen framstod som fyrtiofem minuters lästid på vägen dit, och fyrtiofem minuters lästid hem, med bara tio minuters dödtid för att byta buss på respektive håll, utvecklade sig i stället till ett klassiskt Skånetrafiken-äventyr. Av fyra möjliga bussar gick hälften sönder, nära tjugo minuters försening åt raskt upp tiden för byte och det hela slutade med drygt tjugo minuters dans, sammanlagt femtio minuters dödtid och i stället för drygt en och en halv timmes total restid blev det två och en halv timme.

Och plötsligt känns det inte alls lika roligt. Tvärtom.

Regionen är relativt kollektivtrafiktät. Men bara på vardagar, på dagtid. Den som önskar resa på kvällstid, eller rent av är så dekadent att hen kan tänkas vilja förflytta sig under nattetid, t ex efter en sen bioföreställning, är inte en kund Skånetrafiken prioriterar, eller ens bryr sig om. Och fordonen är både illa underhållna och ogenomtänkt designade. Det är mycket dåligt med plats för eventuellt bagage, Informationen är opålitlig. Bussarna är ofta skyltade med ett handskrivet A4 tejpat på insidan av rutan. De tjusiga elektroniska skyltarna inne i bussarna är ofta övertejpade med tidtabeller eller metrouppslag. Informationstavlorna vid hållplatserna är ibland tydliga, ibland helt obegripliga.

Är inte det lite synd?

Sj Sj gamle vän. Del VII

Att kontakledningar rivs ner kan bero på olika saker

förtäljer Daniel Vidlund, pressinformatör på Trafikverket enligt DN. Det har han säkert rätt i, men det händer så väldigt ofta och får så omfattande konsekvenser att det förvånar mig att Trafikverket tar så lätt på det.

Tåget är viktigt för landet, och för framtiden, men såväl tåg som räls sköts och hanteras som vore det de sista skävlande dagarna innan konkurs och nedläggning och det får hålla så länge det håller. Att ett tåg står stilla ett stort antal timmar i solskenet en sommardag innebär INTE i första hand att ett antal turister lite förargligt blir försenade till sitt semestermål. Det är mycket värre än så.

Dels innebär värmen och de ickefungerande toaletterna en konkret och mycket verklig hälsorisk för de ombordvarande passagerarna. I dessa ehec-tider , när hygien i samband med toalettbesök kan vara rent livsavgörande, finns ytterligare en aspekt i detta.

Dels är inte alla passagerar obekymrade semesterresenärer. Många människor jobbar även på sommaren, och timmavisa förseningar får konsekvenser för företag, myndigheter, enskilda näringsidkare och kollegor, utöver för den enskilde individen.

Dessutom bidrar varje försening till att ytterligare minska förtroendet för företagen. Det kostar en del att åka tåg, och ersättningssystemet vid förseningar tar inte i någon mån hänsyn till t ex förlorad arbetsinkomst, affärer som gått i stöpet för att någon inte kom fram som överenskommet, att någon missar sitt första barnbarns vigsel och kanske hela bröllopsfesten etc.

Visst är det så som Daniel Vidlund säger, det kan finnas många orsaker, men orsaken bristande underhåll behöver man inte vara tekniker för att kunna peka ut. Jag har en känsla av att de tilldelade 800 miljonerna bara är en droppe i havet av investeringsbehov, men järnvägen är så viktig för landet att den bör prioriteras.

Tänk er ett rikstäckande, modernt snabbtågsnät med låga priser, dubbla spår, stationer med dygnetruntservice och fräscha toaletter, stabilt nätverk, arbetsplatser vid varje sittplats, bistro inriktad på pendlares och affärsresenärers behov av att kunna äta antingen vid arbetsplatsen eller vid små bord utan att spilla sås på kläderna. Det skulle göra det möjligt att bo kvar t ex i Trollhättan trots att man jobbade i en annan del av landet.

Tänk er det, Trafikverk, SJ och Jernhus. Tänk vilken status ni skulle få!

Kollektivtrafiksuck

Jag vill bara nämna, sådär lite halvofficiellt, hur oerhört trött jag är på att Skånetrafiken verkar ha byggt in förseningarna i systemet. Gång efter gång leder förseningar för buss ett till att buss två väntar in för att passagerarna på buss ett ska slippa vänta en halvtimme, med resultat att passagerare som kliver på buss två missar anslutningen till buss tre.

Det är inte rimligt. Oavsett om restidsgarantier gäller eller inte ger de ingen ersättning för förlorad arbetstid, t ex.

En väl utbyggd, skattefinansierad, pålitlig och frekvent kollektivtrafik skulle innebära en minskning i personbilstrafiken, och därmed mindre belastning på miljön. En egen bil ger en illusion av frihet få är villiga att ge upp med mindre än att det finns ett i det närmaste likvärdigt alternativ. Det är inte Skånetrafiken idag.

Mellan hopp och förtvivlan

Strax efter klockan tre i natt kom jag hem. En stor del av dagen igår ägnades åt att sitta fast vid ett fält i Östergötland, betrakta en grupp kossor som eftertänksamt betraktade tillbaka, och vänta på att SJ-ledningen skulle besluta sig för hur problemen som orsakats av den fallna SJ-ledningen skulle attackeras.

De hade många idéer och förslag, och samtliga reläades vidare till oss av personalen på tåget. Vi fick hela tiden information om vad som hände, vilka direktiv tågvärdarna och lokföraren fick. De gick omkring i tåget, svarade på frågor, delade ut godis, mat, kaffe etc, hela tiden vänligt tålmodiga, trots att jag kan föreställa mig att de femtioelva olika beskeden de hela tiden fick var frustrerande att hantera. Det var ett ungt gäng som råkade jobba på just det tåget jag satt fast på, och vi hade ström större delen av tiden. Det gjorde stor skillnad, men störst skillnad gjorde deras genomproffsiga inställning. Vi blev ompysslade som vore vi deras favoritarvtanter hela bunten, och jag är inte säker på att de själva hann varken äta eller hämta andan.

Trots detta klagades det en hel del. Det ÄR frustrerande att inte komma fram, och man blir stressad när hela dagen går åt. Men varken tågvärdar eller stationsvärdar kan styra över dagistider, flygbolags regelverk eller vädret. De kan inte påverka underhållet av varken järnvägarna eller vagnarna, och de kan inte påverka vädret. Deras jobb, när systemet kraschar, är helt enkelt att göra det bästa av en besvärlig situation, och det gjorde de. Med råge.

När vi kom fram till Norrköping (för det gjorde vi ju tillslut) fick vi mer mat, bussar skrämdes upp från när och fjärran och vi föstes med vänlig, oerhört vänlig, men bestämd hand ombord och kom tryggt och ruskigt mätta hem.  Jag tror aldrig jag under en resa blivit erbjuden så mycket mat överallt hela tiden!

Min förtvivlan rör sig dels om de rykten som når mig om att det av någon anledning planeras NEDSKÄRNINGAR i underhållet av svenska järnvägar. Det måste vara ett missförstånd, det måste vara så att man ska satsa dessa enorma summor på ÖKAT underhåll. Allt annat är ju löjligt att ens tänka sig.

Jag blir också förtvivlad när jag ser hur illa människor uppför sig även i så ytterst milda krissituationer som den som vi på mitt lyxtåg befann oss i. Förtvivlad och orolig. Om vi inte kan klara av att ta emot den information vi får, samarbeta lite och sätta våra kränkta egon åt sidan i ett sånt här litet sammanhang, hur i hela fridens dagar ska vi då klara oss om det blir på riktigt?

Mitt hopp rör sig om att vi ändå kan resa oss, ta saker som de kommer och göra det bästa av situationen. Mitt hopp rör sig också om de unga människor som tog så väl hand om oss. Med såna i världen ordnar det sig nog även om världen råkar gå under lite.

Sj Sj gamle vän

Jag har precis beställt biljetter för min resa från Skåne till Östergötland, och tillbaka igen. Priset, i pengar mätt, var rimligt, trots allt. Det är ju det om man har möjlighet att beställa en tid i förväg. Till och med när jag kallt räknar med förseningar både dit och tillbaka igen var priset rimligt. Man gläds åt det lilla.

Jag håller fast vid mina ideologiska orsaker till att åka tåg – trots allt är det mindre miljöpåverkan att ta tåget än det vore att ta bussen till flygplatsen, flyga iväg, och ta bussen in till stan i andra änden, och sen samma väg tillbaka igen. Det vore bra för världen med väl fungerande järnvägsnät, tåg som håller tiden, och biljetter till fortsatt rimliga priser. Det vunne vi alla på på alla sätt. Det enda sättet att uppnå detta är att alltfler åker tåg alltmer, och kräver av både banverk och sj att de löser sina problem.

Jag återkommer om hur stora förseningar det rör sig om när det bär iväg, då mot slutet av augusti.