Sökordsrespons

Av de sökord som leder människor hit är vissa så ofta återkommande att jag blir förvånad när de inte dyker upp, andra är av den sorten att jag blir förvånad av att någon överhuvudtaget kom på tanken att söka på dem. Sen finns det somliga som behöver kommenteras:

Nej, man är definitivt ingen förlorare om man läser till förskollärare. Tvärtom! Man studerar för att man är villig att ta ansvaret för att förbereda unga människor för det livslånga lärandet på sina axlar. Det är ungefär hur coolt som helst!

Frågor på det?

Barnsliga förskollärare

Samtidigt som vi i DN läser om behovet av systematisk uppföljning och transparens i skolsystemet kan vi också ta del av resultaten från Malmö Högskola av Susanne Thulins avhandling ”Lärares tal och barns nyfikenhet: Kommunikation om naturvetenskapligt innehåll i förskolan”.

Hon har undersökt hur kravet på i det här fallet naturvetenskapliga kunskaper i förskolans styrdokument tolkas i förskolans praktik. Det vill säga hur kommuniceras och undervisas i naturvetenskap i två studerade barngrupper

och resultaten av hennes undersökning är nedslående:

barn ställer konkreta  frågor kring naturvetenskapliga fenomen som de sällan får svar på, säger Susanne Thulin. Detta trots att barnen är genuint nyfikna och vill veta mer om hur det ligger till.
I stället replikerar ofta förskollärarna med egna frågor.
Susanne Thulin undersökte även språkbruket och upptäckte att lärarna ofta besjälade de undersökta djuren. Gråsuggorna i stubben  fick mänskliga drag och liknades vid barnen i förskolan. Det var ofta lärarna som lanserade detta besjälade språk, vilket gjorde barnen förvirrade.
I stället för att barnen fick lära sig mer om naturvetenskapliga fenomen och om livet i stubben så lämnades de därhän […]  det övergripande bildningsidealet i förskolan om lek, omsorg och fostran tar över.  Naturvetenskap, i min undersökning,  blir snarare ett redskap för något som är viktigare och på det här sättet förändras inte heller lärares syn på sitt uppdrag.

Under våren har det varit ett liv och ett kiv i skoldebatten kring just med vilken rätt förskollärare kallar sig lärare, och huruvida förskolan är en del av skolan eller något annat. Den som dristade sig till att framhålla att det nog är så att det för många föräldrar är omsorgen mer än den pedagogiska verksamheten som spelar roll i en förskola fick rejält på nöten, och någons (jag minns uppriktigt talat inte vems) formulering om ”riktiga lärare” fick enorma proportioner i debatten.

Thulins avhandling indikerar att det nog ändå ligger en del i argument om att förskolan i dagsläget snarare hör hemma i området barnomsorg än i området skola. Gråsuggesagor har sin plats, och fyller en nog så viktig funktion, men när de går ut över barnens möjligheter att få del av sin lagstadgade rätt till kunskap, då går de över till att bli ett bekymmer.

Jag har full respekt för det gigantiska ansvar förskollärare och barnskötare bär, varje arbetsdag utan undantag. Men det Thulin påvisar i sin avhandling behöver tas på allvar.

———————

Uppdaterar: SvD skriver om skolinspektionens granskning av förskolor.

Hierarkier

Tidigare idag försäkrade Zoran Alagic i en kommentar till inlägget Skolan är osexig apropå olika yrkesgrupper i skolsystemet att

Hierarki har aldrig LR talat om. Utan om att respektera olika kompetenser och yrkeskunskaper hos olika grupper

Trots detta tar Mats på TystaTankar strax därefter ännu en gång upp hur han upplever att samme Zoran ‘hetsar mot Lärarförbundet och förskollärare’. Att Mats inte läst Zorans kommentar här är inte så förvånande, därför lyfter jag upp den till en högre nivå och ger den ett eget inlägg, i förhoppningen att den därmed ska nå några fler.

Men samtidigt grubblar jag över Linda Linders kommentar till Mats inlägg. Hon skriver där att det handlar om status, och just hierarki. Kan det vara så att förskollärarna upplever att de ses som lägre i hierarkin än lärare i grundskolan och uppåt, trots att lärare inte ser detta utan förbryllas över bristen på yrkesstolthet och grubblar över varför förskollärare är så angelägna att tappa förleden i sin yrkestitel? Upplever förskollärare att de har mindre inflytande över sin arbetssituation är lärare har? Har de verkligen det, eller är det bara deras subjektiva upplevelse som t ex skulle kunna härstamma från en förändrad förskolevardag?

Jag vet inte, och jag vet inte om det finns någon forskning att tillgå heller. Men jag kan inte annat än fundera över hur denna upplevda hierarki ser ut, och varför den blir ett sånt brutalt fokus i debatten att både barn och elever tyckas helt hamna i skuggan.