Man hoppas ju, det gör man

Den kostar samhället en hel del, den stänger sjukhusavdelningar och förskoleavdelningar, ställer till trafikolyckor och personligt lidande. Den kan tyckas frustrerande och irriterande, om än i de flesta fall tämligen harmlös, men för många är den rent av dödlig.

Men nu finns hopp!

Vilket virus som orsakar vinterkräksjukan är känt sedan länge, men vad det är som gör att man faktiskt kräks har varit höljt i dunkel. Ett forskarteam, lett av professor Lennart Svensson vid Linköpings universitet, har nu hittat vad det är som ger upphov till kräkning­arna […] Varje år dör mer än 800.000 barn i fattiga länder av uttorkning, på grund av diarréer och kräkning­ar orsakade av mag- och tarmsjukdomar. Om vi kan förhindra kräkningar blir det lättare att ge en oral salt-sockerlösning till barnen, och då skulle vi kunna rädda många liv, säger Lennart Svensson.

Forskarna föreslår att ett läkemedel, som i dag används mot illamående och kräkningar vid cancerbehandling, också kan användas för att stoppa kräkningar framkallade av rotavirus och vinterkräksjukan.

Man hoppas, det gör man. Forskning är kostsamt, men det betalar sig väl.

Kluven

Å ena sidan är det klart att jag blir glad av att läsa om högstadieskolan i Essunga som lyckats göra en pannkaksvändning från en av de sämsta skolorna i landet, behörighetsmässigt mätt, till en av de bästa. Christermagister tipsar om artikeln i DN, jag läser och blir kluven i mina reaktioner. Glad för deras skull, glad för att det uppmärksammas och glad för elevernas skull. Skolinspektionen säger t ex:

Jag har arbetat med inspektion i sex år och hunnit besöka många skolor och kommuner. Detta är det bästa exempel jag sett, säger undervisningsråd Ulla-Britt Norin.

Men samtidigt som jag blir glad blir jag bekymrad och smått förtvivlad.

För å andra sidan – vad är det de har gjort? Jag citerar vidare ur artikeln i DN:

Förklaringen är ett ändrat förhållningssätt, säger både hon och rektor Lasse Björkqvist vid Nossebro skola år 6—9.

– Vi har tänkt om. Tidigare skyllde vi på eleverna, ”de kan inte bättre”. Men det kan inte vara elevernas fel när vi har god lärartäthet och goda resurser. Det är vårt ansvar att alla ska kunna lyckas, säger Lasse Björkqvist.

Skolan läste på vad forskningen säger om elever med behov av särskilt stöd.

– Alla forskare sade samma sak, det vill säga att ingen elev mår bra av att bli varaktigt utplockad till en särskild grupp. Till slut tror eleven att den är mindre begåvad, säger Lasse Björkqvist.

Så i stället för att sortera eleverna plockade skolan in fler lärare på vanliga lektioner. Och alla elever fick höra att det ställdes höga förväntningar på dem.

Att skolan tog sitt ansvar, slutade skuldbelägga eleverna och bestämde sig för att lyssna på vad forskningen har att säga blir en artikel i DN. Det gör ont i mitt lärarhjärta, det borde vara självklarheter, vi borde inte ha en sån attityd i skolan att detta är så ovanligt att det skrivs om i tidningarna!

Varför har vi i så många år låtit skolor, kommunala likaväl som privata, komma undan med att inte ta sitt ansvar, att skuldbelägga eleverna och ignorera vad forskningen kommer fram till? Bedrövligt.

Det är dags att vi skärper oss, och börjar följa lilla Essungas exempel. Sommarlov är perfekta för att läsa och begrunda forskningsrapporter.