Bruceeffekten – uppdaterad

DN berättar att man för första gången kunnat finna stöd för det som kallas Bruceeffekten bland vilda djur, mer specifikt bland Geladaaporna.

Man studerade gelador, en babianliknande apa som lever i Etiopiens bergsområden, och fann att 80 procent av alla graviditeter avslutades inom några veckor efter det att gruppens ledande hanne blivit utbytt […]

När en ny hanne tar över får han tillgång till alla honorna och dödar då också ofta alla ungar som den förre hannen är far till. Mot bakgrund av detta är det enligt forskarna inte så konstigt att honorna gör sig av med de foster de bär på.

På så sätt undviker de att föda ungar som ändå kommer att dödas av den nye hannen samtidigt som de snabbare kan bli gravida på nytt. Då är chansen större att ungarna hinner växa tillräckligt så att de klarar sig när gruppen får en ny dominant hanne nästa gång — något som bland gelador brukar ske ungefär vart tredje år.

Babianer är ju inte kända för sitt milda sinnelag, men det är mer än sinnelaget som spelar in:

Till förutsättningarna hör att det ska vara sannolikt att nästa avkomma ska ha en bättre chans för överlevnad än den man bär på. Honor som genast parar sig med en ny hanne ökar sannolikheten för att ungarna ska hinna växa upp innan nästa hanne tar över gruppen.

Därför finns inte någon Bruceeffekt bland exempelvis babianer där de dominanta hannarna i genomsnitt byts ut varje halvår.

I en konstellation med stor omsättning på dominanta hannar har alltså avkomman en tryggare tillvaro, medan en hanne som räknar med att kunna hålla sin position ett tag rensar ut sin företrädares gener och ersätter dem med sina egna. Man kan, om man finner det fruktsamt, dra paralleller till såväl politik som företagande eller andra mänskliga relationsmönster här om man vill.

Själv undrar jag i stället:

Vem var eller är den Bruce som fått ge namn åt effekten?

Uppdatering:

Och svaret kommer raskt via Facebook:

Hilda M Bruce var den brittiska Zoolog som först observerade effekten

Tack!