Vår-questen

Vi håller fanan högt, och förutom nybörjarfadäsen med dubbelbokningen vid första deltävlingen har vi sett varenda deltävling, andra chans och planerat in alla finalerna (fyra stycken, tycks det, är det deltävlingar före Den Stora Finalen också?) i kalendern. Att tillbringa lördagkvällen framför en TV-skärm (hej Radiotjänst, den är inte min, men jag är medveten om att ni förväntar er att jag ska betala er ändå numera. För till protokollet att jag inte tycker det är en god idé, och ifrågasätter huruvida det verkligen är en berättigad avgift som faktiskt smakar mer än den kostar och inte bara en moralistisk pekpinne-avgift) har fortfarande nyhetens behag, och det är roligt att planera godsaker att äta till, välja rökelse och diskutera över vilket bidrag som skall få våra röster.

Jag är dessutom väldigt förtjust i programledarparet, de är minst halva nöjet, och ibland mer. I Andra Chansen igår var Gina så vacker i sin vita kostym att jag nästan helt glömde bort att lyssna på bidragen emellanåt, och mellanakten var som vanligt förtjusande:



Det här med #melfest är något jag kommer återkomma till fler år, det erkänner jag förbehållslöst.

Annonser

#melfest-premiär

Så har jag begått min melodifestivalpremiär för i år, en storslagen historia med glitter, Bollywood, och Sean Banan och Louise Hoffsten till final. Vi kan konstatera att fjäderboa må vara glamouröst, men oj så varmt det är! Möjligen bör de prepareras på ett eller annat sätt i förväg (någon rekommenderade hårspray, blir inte det aningen kladdigt?), ty de ruggar lika mycket som en gammaldags julgran barrade.

Bäst var utan konkurrens programledarparet, Danny och Gina. De är professionella, lättsamma, personliga, charmiga och roliga. Framförallt Gina charmade mig fullständigt. Artisterna förvånar mig, än en gång hade många valt mörk scen till mörka kläder. Det tycks vara en trend, jag fundera över om man strävar efter att, trots ballongviftande publik, skapa en intim klubbstämning. Jag hade föreställt mig mer glitter, naket och bling i melodifestivalen, men jag vänjer mig nog.

Kasta plym och grå kostym och var dig själv. Det är ett bra koncept i många sammanhang, inte minst här. Alla är inte glitter och glam, men jag hoppas några är. Det är liksom det jag sett fram mot.