Om att ta ut glädjen i förväg

Jag gör det. Det är en av de här vanorna det har tagit mig många år att återerövra, och jag värnar den.

Ja, visst är det så att jag ibland blir rysligt besviken när det visar sig att det jag glatt mig åt inte alls blir av. Statistiskt händer det sannolikt ungefär fem gånger så många gånger som att det faktiskt blir av. Och åtta av tio gånger som det faktiskt blir av blir det inte i närheten av så fantastiskt som jag tänker mig innan.

Så visst blir jag besviken.

Men innan jag blir besviken så får jag glädjen. Varenda gång. Oavsett om det blir av eller inte, om det blir fantastiskt eller inte, så får jag glädjen innan. Jag får pirret, jublet, lyckan det innebär att se fram mot något, att glädja sig åt något.

Kraschlandar gör jag ändå, oavsett om jag tog ut glädjen i förväg eller inte. Ledsen blir jag ändå när jag går in i något med entusiasm och glädje och upptäcker att övriga känner sig ditkommenderade och inte vill. Krossad känner jag mig ändå när jag får veta att det inte alls är så att jag faktiskt sågs som lämpligast. Besviken går jag ändå hem efteråt när det där fantastiska inte alls blev mer än en lång och tråkig kväll utan vare sig nätverkande eller intressanta möten.

Så är det här i livet. För oss alla, titt och tätt. Men för mig är det därutöver så att oavsett om jag får glädja mig åt att det blev av, så vet jag att jag garanterat får vara glad minst en stund, eftersom jag tog ut glädje i förväg.

Värt det!

Annonser

Tango – because you’re worth it #blogg100 RT=Kärlek

Tango är roligt, tankekrävande, balanserande, lätt men inte enkel, det bygger på kommunikation och samarbete, utvecklar rytmkänslan (och allt som kommer som bonus med den, se senare bloggpost för mer om det), musikaliteten och glädjen. Dessutom är det, när det görs väl, snyggt som bara den. Se här:



Visst är det lockande? I morgon, torsdag den 20/3 klockan 17.30 börjar en nybörjarkurs hos Tangokompaniet i Malmö och det finns fortfarande ett fåtal platser kvar! Inte långt från Värnhemstorget, samma kvarter som Netto, gå bara runt hörnet och följ sedan skyltarna. Hur lätt som helst att hitta, inte ens jag lyckades gå vilse i början.

Detta är dessvärren en smått lokal post, men för er som befinner er utom målområdet – ni är värda att göra er mödan att hitta en möjlighet att lära er tango där ni befinner er.

Jag lovar, ni ångrar er inte!

24 år i dag

Det är i dag exakt tjugofyra år sedan. Där och då, vid norrbottenskusten, var det tidig vår. Knoppar svällde, men mycket lite hade slagit ut ännu. Solen sken, himlen var blå och vinden varm och försommarlen, och under dagen blev träden utanför Piteå BB allt grönare.

I dag är det fullt ut sommar i Skåne, fruktträd blommar, det är grönt, de första prästkragarna har slagit ut och varje dag är varmare än den förra.

Grattis på födelsedagen, sonen min!

image

Om du tror att pengar inte kan köpa glädje

så spenderar du dina pengar fel.

.

.

Delar man med sig så blir man gladare. Men det visste ni redan, inte sant?

<3

Vilken fredag! Så enormt mycket känslor, kärlek, värme, omtanke, vänskap, möten.

Först jobbet:

Jag är så stolt över mina elever, de är så kloka och kunniga och fantastiska på att dela med sig av sina kunskaper så att även en tant förstår och inspireras.

Och sen till Malmö och äntligen:

Helena är så söt och rar och fantastisk och underbar och oh så mycket jag tycker om henne, jag hade velat stoppa henne i fickan och ta med henne men var tvungen att låta henne ta flyget.  Anne-Marie är så varm och rar och självklar, jag är så glad att vi hann säga hej och dricka lite kaffe innan hon föreläste.

Och sen:

fika med käraste syster, och min fladdriga ADHD kom äntligen till ro efter ännu en Tetrisvecka.

Bliss!

Eftermiddag

Oh, jag hade tur! Visst var där elever på bussen, trevliga, glada, gamla och nya, pigga och glada.

Och visst sjöng vi, och presenterade oss! Och visst var det härligt att se såväl gamla som nya elever igen, få en och annan varm kram och många leenden. Somliga var sig nästan precis lika, andra har bytt frisyr, hårfärg, ögonfärg, byggt muskler, piercat sig lite, solat och mognat. En hade undgått att få en blomkruka i huvudet, det gläder mig lite extra. De nya såg rara och trevliga ut, varenda en utan undantag, och det gör mig också glad.

Och skolan lever upp igen, skolgården ser inte längre öde och tom och jättestor ut utan hemtrevligt mysig och välkomnande, trapphusen ekar inte längre tomma utan av skratt och steg och röster. Stolar skrapar, dörrar öppnas och stängs och det krasar hemtrevligt i gruset av fötter som går mellan husen.

Det nya året har börjat, och det har börjat lovande.

Gott nytt år, allesammans!

En glädjerik afton

I dag vill jag egoblogga lite, ty min kväll har varit helt fantastisk!

Trött och modlös gick jag mot busshållsplatsen för att åka hem idag. Sakers tillstånd i samhället och världen bekymrar mig.

Där mötte jag en son, och genast blev jag gladare. Hemma mötte mig en kär vän som kommit på besök, och humöret steg ytterligare.

Vi gick en liten kvällspromenad, jag och dotter. Vi ville väl mest njuta av mörkret och stjärnhimlen, vårblå ljumma kvällar är ljuvliga. Rätt som det var stannade en bil, backade tillbaka några meter och en innerligt kär vän steg ur. Jag har inte sett honom på alldeles för länge, och som inte det var nog så fick jag träffa hans alldeles nya dotter också! Och så söt hon är, och så gott hon luktar.

Lilla vän, välkommen till livet! Njut av det, ta för dig, upptäck världen och gör den till din.

Hemma igen mötte mig vänner och ännu en son via Skype. Tänk ändå, vilken fantastisk tid vi lever i!

Och som inte detta var nog, någon läste ord jag skrivit och tog sig helt generöst tid att berätta att de inspirerade.

Tusen tack! Mitt hjärta dansar av glädje!

.