Semestern är över, och snart är det dags att hälsa de nya klasserna välkomna. Det känns lika roligt som det gör varje år, högtidligt, spännande, pirrigt, nervöst. Det spelar ingen roll om vi alla känner varandra sedan tidigare eller om det blir första gången vi möts, eller något däremellan. Nytt läsår och nya kurser gör att en klass alltid är en ny klass i början av ett läsår.
En oskriven bok som bara väntar på att fyllas med ord och bilder, klokskaper och framsteg. Bara omslagsbilden finns på plats ännu.
Nu är allt redo, alla bord och stolar är på plats, välkomstpresenterna ligger redo och väntar, terminens första nice word of the week står på tavlan, såpbubblorna är provblåsta – det är dukat för uppropsdagen!
Jag är ingen Lenngren, så det blir inte på vers, men jag vill ändå passa på tillfället att ge er några ord på vägen:
Planera – använd en kalender, en digital eller en i papper, vilket ni föredrar, men använd en kalender redan från första dagen. Personligen trivs jag bäst med Google Calendar, men det är en smaksak.
Planera in allt – lektioner, enskilda handledningspass och skoluppgifter, såväl deadline som tid för att arbeta med dem (mer än ni tror kommer att behövas, och det är bättre att sprida ut det under flera dagar än att försöka klämma in allt i ett pass), jobb, träning, sociala aktiviteter, restid (glöm inte räkna med förseningar), mat (det tar tid att handla, det tar tid att laga, det tar tid att äta), tvättstuga, tid att vila och tid att sova. Det är två olika saker, och båda behövs.
Dokumentera – skriv ner vilka böcker ni lånar och av vem, och vem som lånar era böcker, anteckningar, pennor eller pengar. Skriv ner vad som har beslutats och kommits överens om i grupparbeten, redan från början. Skriv minnesanteckningar vid lektionsgenomgångar. Fotografera det som skrivs på whiteboard eller be att få en kopia av digitala presentationer, slösa inte tid och fokus på att skriva av det under lektionstid, utan koncentrera er på det som sägs. Gör anteckningar när ni får feedback. Skriv ner det viktigaste som sagts och kommits överens om i samtal med lärare, myndigheter, klassföreståndare, kurator, rektor etc. Papper minns det vi glömmer.
Be om hjälp – under lektionstid, fråga läraren. Om ni inte kan få hjälp direk (ni är ju många i klassrummet och alla får vänta på sin tur, hur frustrerande det än kan kännas), skriv ner frågan och gör en annan del av uppgiften så länge. När läraren har tid behöver ni inte vara oroliga att ha glömt vad det var ni ville fråga, även om ni ägnat er åt en helt annan del av uppgiften, eftersom papper minns det vi glömmer.
Utanför lektionstid – föreslå medstuderande att ni pluggar tillsammans. Fem eftermiddagar i veckan eller en timme i veckan, allt utifrån vad som passar bäst just för er, gör stor skillnad för både studieresultat och klimatet i klassrummet.
Online – använd sociala media, använd Google Hangouts, Skype, Facebookchatten, mail, Google Docs, Evernote etc till att studera tillsammans, till att vara bollplank åt varandra, till att be om och ge varandra stöd och hjälp.
Visa respekt – det kostar inget alls, men gör all skillnad. Ingen älskar alla, men alla kan behandla alla respektfullt.
Var hövlig och artig mot medstuderande, mot lärare, mot övrig skolpersonal oavsett personliga känslor, och oavsett om de är hövliga tillbaka. Det innebär inte att ta skit, men det innebär att inte lägga er egen tid och kraft på att hantera någon annans problem. Blir ni illa behandlade, säg hövligt ifrån. Räcker det inte, be lärare om hjälp. Det ingår i vårt jobb att gör allt vi kan för att bidra till att er skolvardag är lugn och trygg, men mycket få av oss är tankeläsare.
Var lika respektfull på skolgården, i trapphusen, i matsalen, i omklädningsrum, online och på busshållsplatser som i klassrummet. Kom i tid. Kom förberedd. Ta del av information. Var tyst när läraren eller någon annan elev pratar. Svara på frågor. Hur ni uppför er påverkar er skolvardag. Det påverkar skolvardagen för den ni pratar med eller möter. Det påverkar skolvardagen för alla omkring er.
To all my friends and family, far and near, I love you all!
We live in exciting times, times of changes, upheaval, falling paradoxes, norms breaking and new ones filling the void. These are the times when the future is shaped, and the ones shaping it are us.
To do it well, we must make sure we learn as much as possible, about every field possible, and a little bit more about a few others as well. We must learn together, teach each other, share our learning and knowledge and then go beyond what we’ve learned, and learn more.
To do it well, we must have the courage to question, always question, and listen to the answers, talk about the answers, and put them in context.
To do it well, we must love, love each other, love the world, love the love of others, love culture and love ourselves.
To do it well, we must raise our voices and express ourselves in all the ways we can. We must dance, we must talk, write, play, sing, create. Create ourselves, the world, and the future.
Så nytt att det inte ens är än, mer än om hörnet när jag skriver detta aningen för privata inlägg. Härmed är ni varnade.
2013 är året efter. Ja, ni vet ju att världen gick under för en dryg vecka sedan, märkte ni av det? Det var på det stora hela en rätt diskret domedag, tycks det, inte tillräcklig för att starta med år 1 igen, men första året efter domedagen låter rätt mäktigt, gör det inte?
Mer allvarligt är att 2012 var året då vi fortfarande inte slöt ett vettigt klimatavtal, fortfarande vräkte i oss kött och drack kopiösa mänger komjölk trots att vi vet hur nötkreatursindustrin sliter på miljön. Vi betraktade fortfarande de ekologiska varorna som undantag, specialfallen man fick leta efter nere vid golvet eller högt utom räckhåll för den som, som jag, är tre äpplen hög i högklackat. Det är året då män och kvinnor fortfarande, trots att vi borde börjat inse att det är rätt larvigt och att det här med pojkbaciller och flickbaciller är en ren småbarnskonstruktion, ägnade sig åt att sluta sig samman i exkluderande kotiljonger utifrån kön,
Men det var också året då allt fler ekologiska varor faktiskt började finnas tillgängliga i vanliga butiker, till allt mindre överpriser. Det var året då begreppet köttfri måndag började bli vedertaget. Det var året då allt fler, kanske i viss mån tack vare smartphones och surfplattor, började välja kollektivtrafik i första hand.
Det är också, för min högst privata del, nyorienteringens år. Jag orienterar mig i en ny social situation, provar mig fram för att försöka utröna vad som är sig likt och vad som har ändrats. Hur man agerar och hur man absolut inte agerar numera, som rollspelande, subversiv, sällskaplig medelålders tant. Och som inte det vore nog, jag kommer tydligen ut ur garderoben också. Hur hamnade jag där? Jag har lullat runt i godan ro, fullständigt övertygad om att varenda kotte som någonsin överhuvudtaget reflekterat över saken omedelbart insett att jag är bisexuell, men så var det tydligen inte.
Nå, nu vet ni. Jag hoppas ni inte är alltför chockade.
Det nya läsåret väntar precis om hörnet. För somliga det första, för andra det sista, för många ett i raden. Det kommer att innehålla skratt, det kommer innehålla oro, möda, tårar och slit. Det kommer ställas krav och det kommer att nås mål. Förväntningar kommer att överträffas, och komma på skam. Det kommer att förekomma misslyckanden, och det kommer begås misstag. Det är helt i sin ordning, det är så vägen till kunskapen ser ut. Det kommer att förekomma framgångar, framsteg och alldeles otroliga prestationer av så många slag att vi kommer hisna.
Läsåret är över. Kvar står en skola så öde och tom som en skola bara är när läsåret är över. Det spelar ingen roll hur mycket och energiskt lärare och övrig personal springer omkring, en skola utan elever är tom.
Och så ska det vara. Nu börjar det nya, och av det gamla finns bara minnen kvar. Vi kan inte lägga till något, vi kan inte dra ifrån. Vi kan inte ändra eller rätta till. Vi kan bara lära oss av det vi gjorde, vad som gick bra och varför det gjorde det, vad som gick mindre bra och vad vi kan göra för att det ska gå bättre nästa gång.
Förra sommaren berättade jag lite om vad jag gjorde under det som med lekmannabegrepp kallas sommarlov. I år kommer det att se lite annorlunda ut. För mig personligen, men jag hoppas också att vi som skola tar till oss av de råd och den feedback vi fått under läsåret. Det hoppas jag gäller skolan som institution i landet också.
Det räcker så, nyårstal bör varken bli för långa eller för dystra.
Här hos oss är det nyårsafton, årets sista kväll. På skotska kallas den Hogmanay, och firandet är omgärdat av traditioner. Gemensamt för alla traditionerna är just gemenskapen.
Redan den tjugonionde december samlas man i Edinburgh för ett formidabelt fackeltåg längs the Royal Mile:
.
.
The Night Afore Fiesta äger, som namnet antyder, den trettionde december och firas med musik, sång, dans och skratt:
.
..
Och så är vi framme vid nyårsafton, och jordklotet rullar bit för bit in i 2012.
Oh, jag hade tur! Visst var där elever på bussen, trevliga, glada, gamla och nya, pigga och glada.
Och visst sjöng vi, och presenterade oss! Och visst var det härligt att se såväl gamla som nya elever igen, få en och annan varm kram och många leenden. Somliga var sig nästan precis lika, andra har bytt frisyr, hårfärg, ögonfärg, byggt muskler, piercat sig lite, solat och mognat. En hade undgått att få en blomkruka i huvudet, det gläder mig lite extra. De nya såg rara och trevliga ut, varenda en utan undantag, och det gör mig också glad.
Och skolan lever upp igen, skolgården ser inte längre öde och tom och jättestor ut utan hemtrevligt mysig och välkomnande, trapphusen ekar inte längre tomma utan av skratt och steg och röster. Stolar skrapar, dörrar öppnas och stängs och det krasar hemtrevligt i gruset av fötter som går mellan husen.
Det nya året har börjat, och det har börjat lovande.
You're no different to me 