Var sa du? #blogg100

Nytt språk, nya prepositioner.

De tycks ibland bli lite styvmoderligt behandlade i språkläromedel och klassrum, ändå är de absolut avgörande både för att kunna uttrycka sig och för att förstå vad som sägs. Var används de? När används de? När uttalas de, när antyds de och när finns de med fast bara underförstått outtalat?

Det är ju en rätt avgörande om det är bakom muséet, framför muséet eller kanske i muséet mötesplatsen är belägen. Att tala till någon är något annat än att tala med vederbörande.

Att lägga tid och energi på prepositioner är kanske inte jätteroligt alla gånger, och andra gånger är det nästan larvigt kul och klassrummet rungar av skratt, men det lönar sig och betalar sig många gånger om.

Jag lovar.

Hen i offentligheten

Jag besitter förmågan att bli orimligt och oförutsägbart entusistisk över plötsliga grammatiska finesser i sammanhang. T ex att utan att anstränga mig det minsta finna att jag använt hen tre gånger i förarbetet till ett dokument som kommer vara såväl offentligt som officiellt när det är klart.

Wiiee! Jag är så förtjust i detta nya lilla pronomen. Jag är förtjust i att en ordklass jag ofta hört beskrivas som sluten visar sig vara öppen. Och jag är så förtjust i att jag numera allt oftare inte ens noterar att jag använder ordet, det liksom bara blir.


Konsten att olära ut

Välj ett ämne, vilket som helst, inom kategorin Ämnen Som Ger Folk Ångest. Grammatik till exempel, det är lagom abstrakt och ångestframkallande.

Håll fyra-fem föreläsningar i ämnet. Ta upp det grundläggande, exempel etc. Ta också upp en del mer udda konstruktioner, futurum preteritum t ex, som en liten kuriositet i förbifarten sådär.

Hänvisa därefter personerna till att läsa in saker och ting på egen hand, med hjälp av böcker och varandra. Undvik handledning. Dela ut gamla tentor, där en eller annan av de kuriositeter du nämnde i förbifarten dyker upp. Den ligger visserligen på en helt annan nivå än det övriga, men om de lyssnade och antecknade så bör de ha snappat upp dem, inte sant?

Tenta. Av statistiska orsaker kan det vara klokt att sätta godkändgränsen lågt, t ex 50%

Dina elever kommer inte att ha lärt sig mycket, däremot kommer du att ha byggt upp en stabil ångestbank inför grammatiken i framtiden. Låt oss hoppas att dina elever inte en dag hamnar som lärare i ett klassrum där de förväntas lära andra grammatiska, ty risken att de då delar med sig mer ångest än grammatikkunskaper är stor.

Nej, jag rekommenderar ingen att använda den här metoden, men att den förekommer kan vara bra att känna till.

Som en liten kuriositet, sådär.